Boreus!
Efter detta kompromiss kom också Ingermanland och Estland jämte Hälsingland att ingå i det nya kungadömet.
Glöm det där med Helsingländerna ingående i något kungarike före 1350. Alla infoganden av områden i centralmakten dessförinnan har föregåtts av att (Romersk) katolska kyrkan föregått som "murbräcka". Varför skulle Helsingländerna vara ett undantag? Men Helsingländerna genom federationens ting SLÄPPTE INTE IN KATOLSKA KYRKAN i sina bygder. Katolikerna fick finna sig i att hålla till på en tilldelad plats utanför resp land (byggd). Av befolkningarna än idag känd som "kyrkesplats". En sådan plats är utgrävd. Bortsett från bevis för att en smed varit aktiva, kan man se att där funnits först ett träkapell och sedan ersätts detta med ett stenkapell. Träkapellet tillkommer ett par hundra år efter att Helsingländerna bildat ett kristet stift (Tuna Stift, med biskopen i Tuna Stad (dagens Selånger)). Orten har haft stadskaraktär senast ca 1030 (alltså minst samtida med t ex Skara). När bygderna har byggt en stenkyrka i alla socknar, så tillkommer minst 100 år senare stenkapellet. Kyrkesplatserna har alltså all karaktär av att vara MISSIONSSTATIONER. D v s Tuna Stift bör ha varit östkristet (Ortodoxt eller Armeniskt eller Arianskt?).
Så sent som runt 1310 (alternativt 1312?), så får svenske kungen pisk av Helsingar i "fulla vapen klädda i fotsida järnskjortlar" och lämnar landet med svansen mellan benen.
Hälsingelagen är liksom Gutalagen en LANDSLAG. Ringen i Hälsingtuna har inte daterats med modern teknik, vilket är en brist, som borde åtgärdas. Jag sätter en femma på att den i tid ligger långt före att centralmakten annekterar Helsingländerna.
1364 har något hänt, så då upplöses Tuna Stift (upplösningen förbigås med all tysthet) och sammanslagning sker med ärkestiftet. Hade Tuna Stift varit Katolskt, så hade det nya stiftet fått ett dubbelnamn enligt normalt Katolskt bruk. Inte en rad är heller bevarad om hur digerdöden påverkade Helsingländerna. Men det är väl troligt att pesten slog hårt även här, men att samhällsstrukturen var så mycket känsligare här än längre söderut. Andra halvan av 1300-talet verkar t ex järnhanteringen närmast ha upphört. Jag minns i alla fall inte att spadjärn daterats till efter ca 1350. Nytt produktionsområde för järn blir nu successivt bergslagerna runt Mälaren via tyska intressenter, vilket passar centralmakten bättre med tanke på möjligheten att kontrollera och ta ut tull etc. Det är först 1364, som Helsingländerna underordnas Upplands lagsaga och då gäller Upplandslagen där. Till råga på allt finns spår av den gamla landslagen kvar och detta leder till en del förvirrade tolkningar hit och dit. Till råga på allt finns det uppenbarligen likheter mellan delar av den gamla Helsingelagen och Upplandslagen, vilket det f ö även finns med lagsamlingar från andra lagsagor.
