Upp betyder i alla fall uppströms eller inåt landet, och sala står i plural. (Böjt i dativ hette det salom). Det blir ju logiskt om Vaksala ligger nedströms eller närmre kusten. Gör det det?
Sala anger bestämd form ental. Mats gav redan exempel på ortnamn där den bestämda formen Sal-a anger "salen" (i landet), just som "Berga" använder ett minimalistisk, lokalt baserad namnskick. Liknande namnskick hittar man i ortnamn som 'Mor-a' och 'Vik-a'. I Nörje är alla små älvar femininum, alltså;
ei å – åa – åar – åane. Öster om Kjölen där man nu har enbart två kön heter det alltså:
en å-ån-åar-åarna. I gamla dialkter – både öster och väster om Kjölen – finns alltså namnskicket med
–a som ental, definierande ändelse. I Sveriges norra delar säger man inte ”Lill-ån”, utan ”Lill-åa”. Så långt söder som Dalarna kan man höra 'åa' i vokala ekvilibrismer som: "d' ä e å, ä e i åa ä e ö". I Norges gotiska dialekter har 90 % av åarna fortfarande namn på -a, typ Björa, Sanddöla, Forra, Nea, Nita, Glåma.
I äldre nordiska dialekter delas orden upp i tre kön, - maskulin, nøytrum och feminin - vilket anges som "en", "ett", eller "ei". Honkjönsorden tar infinitiv med affixet -e, medan dom i bestämd form ental får slutledet -a.
I äldre dialekter får även maskulinum suffixet -a i bestämd ental. Ex.: Ein sal-sala, ein dal-dala, ein gard-garda. Ikring Bottenhavet används samma a-form efter maskulinum: 'Asgårda' på Åland henvisar till bestämd form ental; 'Asgården'.
I bestämd form har alltså sal också fått heta 'sala'. Just som alla älvarna i Nörje. Envidare hittar vi det samma namnskicket i områden där den gutniska dialektformerna fortfarande kvarlever. Dessa former är nu förlorat i dom moderniserade språken kallad 'rikssvenska' och 'riksdanska'. 'Högtyskan' har en liknande relation till bygdernas platt-tyska.
Andra namn på -sala anges i bestämd form ental. Odens sal, Onsala, ligger vid skärgården just utanför Kungsbacka, 2 mil söder om Göteborg. Torsala ligger på Åland och Munsala i Österbotten. Efter Finlands kust finns också sockennamnet Tövsala i Åboland, jämte bynamnen Simskäla (tidl. Symesala) i Vårdö, Vartsala i Gustavs, Mossala i Hotskär, Heisala i Pargas, Siksala i Finnby.
Av nån orsak har såväl Åland som kusten av Finland dialektformer som går rakt över Ôsterbotten och Kvarken till det gamla Hel-sing-land. Härifrån går tydliga spår över Kölen - till dialekterna i Tröndelag och Hel-ge-land. Detta bältet av dialekter har en tydlig förbindelse till gutniskan och Gottland.
'Sala' är alltså en bestämd sal, som påstås vara riktad uppåt...