Arkeologi > Bronsålder
Tors ursprung
Vidcin:
Hej
Jag håller på med en roman och undrar om det finns någon kunskap om varifrån asaguden Tor och övriga gudar har sitt ursprung. Kom de som influenser från andra regioner eller var de något som växte fram ur lokala skrönor och legender?
I min roman kommer jag ha som teori att Tor egentligen var en stor bronsåldershövding med en bronshammare som hövdingatecken. Historier om honom växte och tillslut sammankopplades de ihop med asatron i samband med att bronsålder övergick till järnålder.
Så min fråga är egentligen. Är min teori hållbar nog för en skönlitterär roman eller finns det för många bevis för någon annan teori? ???
Tommy
Ragnfast:
Jag hade en roman som jag tror hette "Jökeln" eller något i den stilen. Den var skriven på 50-talet, och om jag inte missminner mig, av en norsk författare. (Boken försvann för ett par flyttar sen.)
Nu har jag har precis sökt av nätet och tyvärr inte hittat något, men intrigen är snarlik;
Han kommer med häst och vagn söder ifrån, med sin kastyxa, som ofrånkomligen ger upphov till föreställningen om Tor och hammaren som alltid kommer tillbaka.
Berättelsen skulle nästan kunna kvala in som fantasy, då jag har för mig att huvudpersonen inte dog; fast där kanske jag blandar ihop ett par böcker. ::) Hans blå ögon ska ha kommit sig av hans envetna stirrande in i glaciären (Är det så den heter?) och som jag minns fick romanen en hel del kritik på sin tid. (Det är en smula hjärnsläpp just nu, men om jag kommer på namnet på författaren så återkommer jag så fort jag kan!)
Jag tror absolut på ditt upplägg, fast jag skulle hellre lägga tiden till övergången mellan sten- och bronsålder. Skriver själv på en roman sen ett par år, och märkte snart att det är betydligt svårare att skriva skönlitterärt än att skriva faktalitteratur.
Lycka till!
Stefan
Odinkarr:
Mit bud er at tordengudens søn Thor (Þor) er den udødelige erindring af den dødelige hersker og hesteopdrætter "Erikhithonios, Ericthonios, Ericthonius, ERIXΘONIOS" (oldgræsk, etruskisk) eller "*Ei+Ríkr+Þor = *Eiríkr-Þor, *Altrådende Thor". I folkesagn fra Skandinavien er denne person muligvis identisk med "Gamle-Erik".
Han kendes i Ældre Edda med to heite: ”Jarðar burr” (Jordens søn, Jordens første-fødte) & ”burr” (søn, første-fødte).
Homer: Iliaden (Bog XX: 215-241) forklarer Aeneas [græsk "Aineias"] om sin æt og sit ophav, i min oversættelse til nudansk:
"...Dardanus [græsk "Dardanon"] grundlagde Dardania [græsk "Dardaniên"], for ej på denne tid var hellige Ilios [et heite for Troja] opbygget på sletten som en by for dødelige mænd, og de havde stadig deres bopæl på bakkerne af Ida [bjerget], stedet med mangfoldige kilder. Og Dardanus fik en søn, Kong Erichthonius [græsk "Erichthonios"], der blev den rigeste af dødelige mænd; han havde 3,000 marer [hopper] græssende på engene med deres føl. Og Erichthonius fik Tros [græsk "Trôa"], der blev konge af Trojanerne [græsk "Trôessin"], og fra Tros igen tre uforlignelige sønner fødtes, Ilus [græsk ”Ilos”] og Assaracus [græsk ”Assarakos”] og gudelignende Ganymedes [græsk ”Ganumêdês”], der blev båret som den mest oplyste af dødelige mænd; hvorfor han af gudernes højsattes som kopbærer til Zeus som følge af sin skønhed, at han måtte indtage sit sæde blandt de udødelige. Og Ilus igen fik en søn, den uforlignelige Laomedon [græsk ”Laomendonta”], og Laomedon fik Tithonus [græsk ”Tithônon”] og Priam [græsk ”Priamon”] og Clytius [græsk ”Klution”], og Hicetaon [græsk ”Hiketaona”], fra Ares [græsk ”Arêos”] gren. Og Assaracus fik Capys [græsk ”Kapun”], og han Anchises [græsk ”Anchisên”]; men Anchises fik mig [Aeneas] og Priam den gode Hektor. Dette er blodlinien hvorfra jeg sværger mig sprunget”.
Hans samtid er ca. år 1300-1280 f.Kr., der i så fald kan betragtes som tidspunktet hvor stammen formes i tanke, ætter og love.
Vi kan nogenlunde beskrive folkevandringerne fra Lille-Asien til nord for Ejder-strømmen.
mvh
Flemming
Boreas:
--- Citat från: Odinkarr skrivet januari 28, 2011, 19:22 ---Mit bud er at tordengudens søn Thor (Þor) er den udødelige erindring af den dødelige hersker og hesteopdrætter "Erikhithonios, Ericthonios, Ericthonius, ERIXΘONIOS" (oldgræsk, etruskisk) eller "*Ei+Ríkr+Þor = *Eiríkr-Þor, *Altrådende Thor". I folkesagn fra Skandinavien er denne person muligvis identisk med "Gamle-Erik".
Han kendes i Ældre Edda med to heite: ”Jarðar burr” & ”burr” (første-fødte).
--- Slut citat ---
Utmärkt arbete. Relationen mellan det antika Norden och det antika Hellas är ganska tydlig. Likaså likheten mellan nordens "hedna" och grekernas "trojanska" kultur. Dom tillhörde båda den s.k. fruktbarhetskultur, oxå beskrivit som "soldyrkan" (astronomi) "naturdyrkan" (naturvetande) och "förfädradyrkan" (historia). Grekiska och keltiska kunskapskulturer torde vara väl känd sen bronsåldern...
I diskussionen om silverfiguren från Lejre försökte jag hitta paralleller till den nordiska "godinna" som sitter på tronstolen i Lejre. I Hellas (och Finland!) heter hon Maia (Maja) - med tillnamnet Maiestetas (Ilmatar). Annars kallas hon också Hera, Kybele, etc. Som drottning/godinna kallas hon Maia Maiestetas ock kan knytas till kungen Erik/Erikthonus. Sen är det klart att en jämförelse mellan utvecklingen av Nordens gamla Erik - hednakungen som gjorde Eriksgata och E-Riksdag - och Tor, Odens 'förstfödde' och 'företrädare', som en kunglig person.
Uppfattar man Asarna som en historisk, ursprunlig dynasti, tillhör Tor (Àku-Tor, Vic-Tor, etc.) den äldsta, först av alla familjer, som "kungarnas kungar". Som äldsta son fungerar Tor som "Asarnas företredare" - bärande "segerskransen - en gyllene ring och en klubba/hammare. I "Egirs gåastabud" tilldelas Brage denna roll som företrädare. Av den orsak har jag framsatt hypotesen att Lejre-figurinen framställer Brages konsortia, Idun, heller än Siv/Siva, Tors "fru". Det borde betyda att "Brage", "Forsete" och "Tor" är en funktion som hör till den förste och främste son av farsgubben i Asgård.
Sagans Brage och Idun framstår alltså som känningar för Tor och Siv. Dom symboler som hör till den representerande majestet kan hittas åter, om man kombinerar Tors och Brages symbolvapen. Just som man får lägga Sivs gullhår och gyllene horn till Iduns 6 guld-äpplen för att återskapa den nyckelgestalt som i antikens Europa kallades Maia/Hera/Kybele/Fortuna.
Figurinen i Lejre får alltså bära två namn - om man vill förstå gestalten på basis av Snorre.
I det keltiske Nord-Europa, också efter romarnas intåg, kunde den bevingade ('flygande', 'åkande') Åku-Tor utföra representerande funktioner hemifrån - där han tog emot och skålade in våren under namnet 'Forsete'. Hel-go-land kallades förövrigt "Forsetes land".
På kvinno-sidan hade Siv/Idun samma funktion - åkande ikring till dom kvinnliga högheter hos Asarnas närmaste ättlingar. Som "Oestra" anlände hon till påskmånadens berömda ritualer - med fruktbarhetens äpplen, jämte horn och kittel, i heliga lundar och blå kullar. Gemensamt för Tor/Brage/Forsete och Siv/Idun/Oestra är att dom båda bär Månen som symbol - som "mångode" och "mångodinna" - Medan Oden/Frigg kallades 'himlagodar' och Balder/Nanna fick vara 'solgodar' ser man Tor/Forsete/Jupiter och Siv/Oestra/Hera kallas 'mångodar'.
Under romarnas tid i det galliska Europa ser man dom Sabinska romare heliga samma Idun/Oestra heligad under namnet Antonia, enligt gammal, Sabinsk tradition. Det gamla kulturella gemenskap i Europa - från Östersjön till Medelhavet - har varit ett omdiskuterad ämne sen renessansens dagar. En av dom större arbeten från våra bräddgrader blev slutfört i Lund redan år 1687.
http://www.dacia.org/lundius/clundius-eng.html
Ny medvetenhet om sambandet mellan Östersjön och Medelhavet har gett nytt intresse för Transylvanien och historiens Frygia/Dacia/Thrakia:
http://www.dacia.org/
Boreas:
Den berömda 'Gundestrupkjelen' anses avbilda dom centrala 'godarna' från den forn-europeiska kultur. Här borde man alltså hitta såväl Tors bild, bland fler. Men vem av dom...?!
http://elearn.museumscenteraars.dk/default.aspx?m=2&i=64
http://en.wikipedia.org/wiki/Gundestrup_cauldron
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
Gå till fullversion