Författare Ämne: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.  (läst 89984 gånger)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #80 skrivet: februari 07, 2011, 23:52 »
Yngwe, jag är inte riktigt säker på vad det är du frågar. Men, man kan i princip lägga en hamn nästan var som helst längs älven. Problemet var inte älven utan hur man kunde ta sig vidare in i VG. Det finns ett antal pass som leder upp genom bergen – och där ligger alltid bebyggelse, eller har legat. Jag nämnde några tidigare. Var detta det svar du sökte?

Thomas


Det var just avseende möjligheten för hamn.  Vad gäller kommunikationer mot Västergötlands inre så är platsen inte logisk. Den överlägset bästa vägen måste vara att ta sig till Vänern och därifrån vidare, där har du ett otal åar och dessutom mer tätbefolkade bygder vilket ger bättre landsvägar.  Därför ligger där också Stora och Lilla Edet som visar att det var "vägen".   Som alternativ skulle jag säga att Vid Säveåns mynning också är fördelaktig ur kommunikationssynpunkt men kanske osökrare med tanke på sjörövare.

Lilla Edet är första halt på färden, det är en naturligt stopp och därmed en naturlig mötesplats. Varför ligger inte Lödöse där?  De varor som ska till eller från Vänerområdet måste bäras eller dras och åter sjösättas några km innan eller efter Lödöse. Det är onödigt arbete. Lödöses placering är alltså fel ur ett logistiskt perspektiv och om grundandet hade handelsmotiv måste det finnas orsaker att man väljer en sämre lösning. Eller så är staden inte grundad med tanke på handel.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #81 skrivet: februari 08, 2011, 01:14 »
Både Lilla- och stora edet var besvärliga, det senare nästan omöjlig. Att lasta om skepp tog tid och är mycket besvärligt. Vid stora edet fanns dragrännor för mindre skepp och  båtar – men det tog tid och var ett tungt och besvärligt jobb b- och varorna, och skeppet,  måste bevakas hela tiden.

Jag tror att man räknade tid helt enkelt – inte antal mil. Omlastning vid lilla edet och omlastning samt ev. dragning av båtar upp till Vänern = lastade man av i Lödöse var varorna redan framme landvägen medan man lastade om i stora edet – om man nu valt den vägen istället.

Lödöse ligger bra till, låga stigningar medför att det är enkelt att ta sig fram, och normalt antal hästar behövdes till frakten.

När vi diskuterade vägar nämnde jag att man alltid försöker att behålla höjd när man tar sig långa sträckor. Alltså att hölja sig, eller sänka sig, i terrängen är av ondo. Om jag höjer mig en meter en gång per minut så höjer jag mig 60 meter på en timme, det är tungt att lyfta sig själv, och sin packning, 60 meter per timme. Går du i 10 timmar höjer du dig 600 meter.
Samma sak nedför. Att sänka sig medför att knäna tar stryk – men man känner inte detta de första timmarna – men om man inte tänker sig för kan man inte gå nästa dag beroende på dubbla storleken på svullna knän. Det är värre att sänka sig än att höja sig. Därför försöker man alltid hålla samma  höjd. Hellre gå runt en bergknalle än gå över den, osv. I första hand var det detta som bestämde vägsträckor, hamnar, bryggor osv.

Om du samtidigt sänker dig en meter per minut – så sänker du dig 600 meter per timme – totalt alltså, du rör dig 1.200 meter upp och ned i ”onödan” under en dag. Är man van att gå accepterar man de naturliga hinder som medför höjning och sänkning när inga andra alternativ finns – men man väljer bort höjning och sänkning NÄR alternativ finns.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #82 skrivet: februari 08, 2011, 02:03 »
Det kan finnas anläggningstekniska orsaker också till var man placerar en stad.

Lödöse kan vara en bra plats på det viset, att marken är fast där och att det har varit lätt att bygga.

Det nutida Göteborg byggdes förvisso kanske delvis i ett träsk, men just det var säkerligen inget man jublade över.

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #83 skrivet: februari 08, 2011, 08:37 »
Göteborg och t.ex. Kristianstad byggdes väl snarare av strategiska orsaker.

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #84 skrivet: februari 08, 2011, 09:00 »
Intressanta tankegångar. Om de avgörande produkterna som handlades med i Lödöse var trävaror- ex skeppsvarv och husbyggnadsmaterial för export, så kunde man nyttja älven som transportled. Lödöse skulle kunna vara en lämplig plats att ta in flottat timmer.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #85 skrivet: februari 08, 2011, 09:22 »
Thomas, en titt på kartan visar klart att terrängen öster om Lödöse är bruten med småberg småsjöar och våtmark. Vad jag kan förstå kallas området för Risveden. Därigenom finns en ridväg omnämnt. Den innebär dock antingen långa omvägar eller ett fasligt tagande och tappande av höjd. Du beskriver själv just just problemet med detta och det innebär då att ur detta perspekiv är inte Lödöses placering logisk. Ridvägen bör vara tillkommen som ett resultat av Lödöse och inte tvärt om. "Naturligt" uppkommna vägar bör följa plan bebyggd mark där man kan färdas smidigt och där mycket folk har gemensamt intresse i vägens underhåll. Vägar som inte underhålls är i längden oanvändbara för omfattande transporter.   Jag törs dessutom sätta min heder på spel att nyttjande av stora och lilla edet är mycket energieffektivare sätt att nå VG,s kärnbyggd!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #86 skrivet: februari 08, 2011, 19:25 »
Yngwe, jag tror att man skall se på Lödöse som en plats där man kunde ta sig vidare västerut upp i VG. Enda vägen in var via Göta Älv. Noder älv var naturligtvis farbar – men den vägen fick man betala Norsk tull.

Ser vi på Göta Älv ser vi ett stort ”träsk” i dess mynning, sedan en hög bergsrygg på dess östra sida som hindrar att man tar sig västerut. I denna bergsrygg finns det ett antal pass, Steke (Steken) är ett av dem och där vet vi att man också tog sig upp, troligen låg någon sorts brygga/hamn där. Bohus var en annan plats, Surte också, Älvängen och Skepplanda likaså – och alla dessa platser användes också.

I slutet av vikingatiden, början av medeltiden inträffade ett ras vid dagens samhälle Bohus. Detta ras täppte till Göta Älv-armen och alla transporter tvingades gå via Nordre Älv – och Norsk tull måste betalas. Exakt hur länge detta varade vet vi inte – men ”proppen” i Göta Älvarmen släppte så småningom, om det skedde naturligt eller om man grävde en fåra för att få igenom vatten är okänt vad jag vet, men fick man en bäck att rinna där så skulle ju vattnet sköta resten av jobbet – så det var kanske en bra idé – om man tröttnat på att betala Norsk skatt.

Jag tror att det kan vara så enkelt att man räknade dagsresor från älvmynningen. Lödöse låg då ca 2 -3 dagsresor uppströms. Man övernattade t.ex vid Steke och Skepplanda på sin väg till Älvängen/Lödöse. Kom fram sen eftermiddag tredje dagen, vilade och lastade av nästa dag.
 
Att lasta om vid ett ed är besvärligt. Sträckan måste man gå minst tre gånger, troligtvis många fler. Först lasta av skeppet, sedan frakta godset minst en tur, sedan hämta skeppet, sedan lasta skeppet, sen kan man fara vidare. Jag har varit med om detta många gånger i fjällen. Det upplevs mycket negativt och det är ett mycket tungt jobb.
Laster som skulle upp till norra Vänern fördes vidare med skepp och allt genom ederna till Vänern tycker jag verkar logiskt. Men det kräver alltså två omlastningar och ett mycket bärande och tungt dragande av skepp.

Ridvägen genom Risveden beskriver situationen, det var bara en ridväg. Man klövjade antagligen när man fraktade gods. Då borde man rida också – och då är en frakt inga större problem faktiskt eftersom hästarna gör jobbet.

Är det någon som vet någonting om hålvägar i detta område? Kanske kan vi hitta den gamla ridvägen och få en förklaring?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #87 skrivet: februari 08, 2011, 20:28 »
Jag skulle tro att vägen som går från Skepplanda via Hålanda till Gräfsnäs var den som var mest lättillgänglig för att ta sig genom Risveden in mot Västergötland/Skara. Kan inte se några hålvägar vid Skepplanda i FMIS, men närmare Gräfsnäs finns de.
Från Skepplanda upp mot och förbi fornborgarna Angertuvan och Rapungeberget, förbi eller över Hålsjön, via Hålanda, Järnklev, förbi Drottninggärdet, Vadet (över Grönån), förbi Drottninggärdet, domarringen Kungsstenarna, Livered och sedan Krogen, Skansen o förbi Skansagrottan och Lassakrogen ner till Gräfsnäs. Avstånd Skepplanda - Gräfsnäs lite drygt 2 mil.

Denna väg har dansken kommit marscherande gång på gång.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #88 skrivet: februari 08, 2011, 21:05 »
En djup hålväg finns i Angered norr om Göteborg. En ridväg har gått fram till södra sidan av berget, följt en gip, eller ett pass, upp till bergets topp där det även ligger en domarring.

( Google Earth - följ vägen mellan Hjällbo och Hammarkullen, sväng V in till fotbollsplanen, söder om fotbollsplanens södra hörne, finns en öppen yta omgärdad av två små vägar, där ligger domarringen (ljus cirkel syns). Strax söder om Domarringen finns hålvägarna).

Alltså finns minst 1 st ridväg även från detta område (södra delen av Göta älv). Hålvägen är djup, man kan inte missa den, vilket bör betyda att den varit i bruk länge – eller haft väldigt mycket ”trafik”, kanske en kombination av båda. Att den passerar en domarring tycker jag indikerar att den är gammal, alternativt, följer en gammal sträckning där folk transporterade sig.

Tack Bengan för din beslrivning!

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #89 skrivet: februari 08, 2011, 21:07 »
Bengan har helt rätt. Det finns dessutom en spännande koppling mellan Göta Älv och Nossan (som flyter norrut). Vid Lid i Skepplandadalen finns en vikingatida skatt och även vid Bäreberg vid Nossan. Hålvägssystem finns i stor omfattning med utgångspunkt vid Blinneberg i Skepplandadalen och in mot Röserna. Det finns att läsa om dessa i de utmärkta böckerna om Risveden från Bo Björklund. De sysns nog på nån Generalkarta på lantmäteriets Historiska Kart sajt.

MVH/Martin

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #90 skrivet: februari 08, 2011, 21:22 »
Kollade lite på kartan.. Hålvägssystemet börjar mitt i dalen och stryker först förbi Blinneberg, sen går de nära fornborgen Angertuvan och fortsätter mot Röserna. Jag tror denna väg borde kommit ut vid det fornlämningstäta Östad vid Mjörn där leden in mot Västergötland fortsätter.

MVH/Martin

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #91 skrivet: februari 08, 2011, 22:02 »
hmmm  så Lödöse uppkommer vid en gammal vägs möte med Göta Älv, en bra kommunikationspunkt.  Men varför låg vägen där då innan? Lödöse antas ju ta över efter andra platser. Det är cirkelresonemang, vem var först och varför.

Angående edandet så är det de facto ett väl etablerat förfarande från bl.a.  Nordamerika, Sverige, Finland och Ryssland. I vissa fall transporterar man båten på land utan att lossa den. Ett ed på 5 km där draghjälp finns i form av djur klaras då av på ett par timmar, med andra ord en mycket knapp sänkning av hastigheten till fots.  Att detta praktiserats är utom tvivel, och att fallet varit så i Lilla och Stora Edet borde vara självklart med tanke på namnet. Den vägen fungerar alltså.

Vid Lödöse finns förvisso en dalgång österut, men den tar fort slut, längr söderut finns dalgångar in mpt VG och Skara som via Alingsås och Vårgårda når upp till Nossans dalgång vidare mot Vara-Skara och dess slätter.  Denna väg är betydligt planare och betydligt mer befolkad, och dessuom närmare.  Varför anläggs inte Lödöse där dessa dalgångar når Göta älv? Varför väljer man att gå igenom Risveden när det finns enklare alternativ? Varför handlar Jönköpings köpmän knappt alls med Lödöse utan istället med Halmstad? Det är ju närmare till Lödöse landvägen!!! Jo för att landvägen inte är det som avgör, det är vattenvägen!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #92 skrivet: februari 08, 2011, 23:07 »
När jag studerade vårt tidigaste artilleri blev jag många gånger förvånad över hur det transporterades, alltså vilka sträckor man använde. För mig var det helt ologiskt!

En viktig punkt var Larv som ligger ungefär mellan Vänerns och Vätterns södra spetsar – samt även Hjärtum (1500 tal) på Hisingens västa sida.

 Larv var en mycket stor knutpunkt när det gäller tungt artilleri – och vid flera tidpunkter samlades hela arméer just dit som samlingsplats.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #93 skrivet: februari 09, 2011, 12:48 »
Jag ser ingen motsägelse, i slutet av 1500 talet har vi ett vägnät, om än av mycket dålig standard med dagens mått. Detta vägnät är en nödvändighet för armerna för att kunna operera taktiskt och strategiskt. Att använda vattenvägar blir för statiskt och för lättförutsägbart. Detta tillsammans med svårigheter att transportera mycket tunga saker i relativt små vatten gör att landvägen här är det självklara alternativet.  Ett varuflöde har helt andra förutsättningar, där är det rent ekonomiska förtecken som avgör. 

Under medeltid samverkar en rad faktorer till förmån för landsväg,som exempel kan nämnas etablering av hästburen militär styrka, influenser från Västeuropa, exploatering av vattendrag, politiska vilja att skapa nya samhällstrukturer, ökad befolkning/arbetskraftsunderlag, utflyttning/nybyggning i skogsmark med mera med mera.

Förhållandena år 1500 är alltså helt annorlunda än år 1000
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #94 skrivet: februari 09, 2011, 18:38 »
Lödöse ligger sämre till än Grönådalen och känns som påpekats felplacerad. De förklaringar jag kan tänka mig är att Lödöse fortfarande ligger i anslutning till Grönådalen men är mer skyddat och/eller bättre utifrån den ökande storleken på fartyg under slutet av vikingatiden. Visst kan man än idag ta in en 25-meters båt i Grönån upp till Grönköp men det kanske blev onödigt krångligt på nåt sätt. Skeppen i Äskekärr är hittade utanför utloppet till Grönån och det kanske inte är en slump. Vi får inte glömma att det i Nolån som är nästa å västerut från Grönån även finns fynd (Nolån-Grönån-Gårdaån/Lödöse). Nära Nolån finns Äskekärr 2, vikingatida balansvåg och en stor hallbyggnad alldeles vid vattnet med fynd som indikerar handel. Mycket tyder på att alla biflöden till Göta Älv har använts för omlastning/handel. Lödöse kanske anlades för att ta över från alla dessa köpingar (Gamla Köpingen, Grönköping, Nolån/Alafors, Porthälla i Säveån och Köpstadsö m fl). Lödöse anlades då mycket avsiktligt på en plats som klarade större skepp lättare och ändå var i anslutning till Skepplandadalen.

MVH/Martin

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #95 skrivet: februari 09, 2011, 19:49 »

Danmark, Norge och Västsverige har en del gemensamt vad gäller fynd av brakteater och kultiska halsringar. I östersjöområdet är det bara Gotland, Öland och Bornholm som kan mäta sig med västerhavsområdet.

http://www.catshaman.com/s25eril/braktkart.htm

Tittar man på inskrifter med den äldre runraden får man en liknande bild (vilket delvis beror på att brakteater ibland är prydda med runor).

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Elder_futhark_inscriptions.png?uselang=sv

Dessa mönster tycker jag talar för en gemensam kultur i västra Skandinavien. Det är därför rimligt att misstänka att också det västnordiska sagamaterialet har anknytning till denna gemensamma kultur.


Dom samband och sammanhang du påpekar är ytterst viktiga för en rejäl debatt om denna trådens fråga. Därför följande kommentarer:

1) Om du tittar på näringsvägar och ekonomi så fanns det i princip tre lite olika kulturer i Fenno-Skandia. Den ena baseras på närhet till hav, älvar och vatten. Den andra flyttar in i landet och baseras på älvar, vatten, sjöar och skog. Den tredje håller sej till heder och stora, flata och öppna ytor där lera och sand blir till bördig jord och "bräda bygder".

2) Det Svealand man hittar på gamla kartor inbefattar dessa brädbygder - där jordbruket var primärnäring, gårdarna många och herrgårdarna ståtliga. I dom två andra ekonomierna - som etablerades innan det svenska och danska jordbruket - fanns götafolken redan efter kuster, älvar och sjöar. Fiske, fångst och pastoralism, numer "fiskebönder" - med getter, får och hund. Under tiden delas dom i skärgårdsbor och inlandsbor. Norrmän och Hälsingar var sålunda en gren från göta-kulturen. Dom senare drev också svedjebruk - och hade tydliga förbindelser med grannarna öster om Bottenhavet.

3) Efter som klimatet bättras, landet stiger, flygsanden fastnar och svartmyllan sprids växer givetvis jordbrukskulturens utrymme. Med tiden får såväl Skåne som Götaland, Norge och Helsingland allt större och bättre jordbruk. Från Svealand, där bygg eller råg supplerades med havre och hvete - så att hästar, kossor, gris och höns kunde trivas även under vintern.

4) Även bland dom s.k. 'venderna' (kväner, finnar, balter) ser man en likartat utveckling. I sambanden mellan dom olika gotiska folken - från Island till Gotland och Åland - ligger alltså 'Svearnas rike' i mitten. Från dom gotiska kust- och inland utvecklas alltså den skepps- och handelskultur som anlägger ett antal köpstäder i Skandinavia. Där dom möter kvenerna/venderna till handel anläggs s.k. biar-kar, bir-kar. En fanns i Lofoten, en vid Helgö och en på Åland. Dom blev alla förstörda under mitten på 1000-talet. Goter och Vender har haft relationer sen urminnes tid. också i Skandinavien.

5) Den gemensamhet du skådar mellan bronsålderns smidjekonst och järnålderns runrader är ingen tillfällighet. Från en kald början på stenålderns torftiga ytor växte det fram en gotisk kultur i hela Skandinavien, efter regionala ättegrenar. Deras etniska centrum var troligen Gotland, varifrån dom gjorde hertigdömen (hersar, heruler) och jarladömen.

I det bördiga Svealand fick man sitt eget centrum, varifrån en ny kung kunde göra sitt eget gäng hertigar, jarlar och karlar. Därifrån kommer Sigtuna, Uppsala och Svearikets specifika saga. Men dom bytte ju inte språk eller grannar av den orsak - och den kulturella skillnaden mellan Götaland, Svealand, Hälsingland och Norge är fortfarande inte större än att man ständigt gifter sej över gränserna - för att få friska, sunda och lyckliga barn...
      
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #96 skrivet: februari 09, 2011, 22:08 »
5) Den gemensamhet du skådar mellan bronsålderns smidjekonst och järnålderns runrader är ingen tillfällighet. Från en kald början på stenålderns torftiga ytor växte det fram en gotisk kultur i hela Skandinavien, efter regionala ättegrenar. Deras etniska centrum var troligen Gotland, varifrån dom gjorde hertigdömen (hersar, heruler) och jarladömen.

I det bördiga Svealand fick man sitt eget centrum, varifrån en ny kung kunde göra sitt eget gäng hertigar, jarlar och karlar. Därifrån kommer Sigtuna, Uppsala och Svearikets specifika saga. Men dom bytte ju inte språk eller grannar av den orsak - och den kulturella skillnaden mellan Götaland, Svealand, Hälsingland och Norge är fortfarande inte större än att man ständigt gifter sej över gränserna - för att få friska, sunda och lyckliga barn...  

Båda kartorna gäller folkvandringstid - vendeltid, dvs den tid då många av de gamla sagorna utspelar sig. Jag upplever snarare Gotland som en liten värld för sig, där guld och silver har ansamlats och där de unika bildstenstraditionerna har utvecklats utan att sprida sig till andra områden (det senare har förstås till stor del att göra med Gotlands bergarter). Uppland framstår som ett område i utkanten, relativt fattigt på folkvandringstida guldföremål, inte alls som det rika och mäktiga centralområde det borde vara om man ska tro på Snorres tolkning av vår historia.

Östergötland torde i alla tider ha haft mer gemensamt med mälarlandskapen än med Västergötland. Jag tror att väst och öst började kopplas ihop till ett "rike" någon gång efter år 800 och att förbindelsen gick över Vättern.

De tidigaste kungarna var västkungar, men från slutet av 1000-talet började östkungarna göra sig gällande, först Blot-Sven, sedan Kol och sedan Ragnvald Knaphövde. Västkungarna såg sig som de legitima regenterna medan östkungarna var utbrytare och usurpatorer. När östkungar gjorde sig självständiga styrde de bara över landet öster om Vättern. Den första östkungen som lyckades ta makten även i väst var Sverker den gamle.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #97 skrivet: februari 09, 2011, 23:46 »
Båda kartorna gäller folkvandringstid - vendeltid, dvs den tid då många av de gamla sagorna utspelar sig. Jag upplever snarare Gotland som en liten värld för sig, där guld och silver har ansamlats och där de unika bildstenstraditionerna har utvecklats utan att sprida sig till andra områden (det senare har förstås till stor del att göra med Gotlands bergarter).


Bildstenarna har ju spridits - också till Mälardalen. Fastlandets bildstenar antas vara från 400-500-talet, vilket stämmer överens med andra social-politiska ändringar man påvisat under samma tid - då Europa gungade i efterdyningarna av västrikets fall och migrationerna från Östersjön tilltog...

Den kulturella sammansmältning mellan gutar och svear törs vara tydlig. Också på fastlandet gör man springande hästar och snurrande hjul:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php?topic=2893.0

Dateringen är som nämnt något oklar. Finns det inte geo-kemiska eller andra mätningar av dom Gotländska bildstenarnas ålder?

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #98 skrivet: februari 17, 2011, 22:23 »
I götalandskapen hade kungen treding (anspråk på en tredjedel av alla byallmänningar). Tingsmenigheten var fri att själva tillsätta tingsmän och valde själva häradshövding. I mälalandskapen övervakades tingsmenigheten av en kunglig tingsman som var kallande och fungerade som en sorts häradshövding men som inte valdes av menigheten. Länsmannen valde ut 12 personer som fick handplocka 2 domare med kunglig garant. Någon treding finns inte belagd.Kungen kunde fritt ta åt sig här och införa skatter.

Detta är medeltidens skillnader och speglar att kungamakten troligtvis koloniserar Mälardalen.
Kanske är detta varför hundaret införts.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: När kom Öst- och Västergötland att tillhöra sveariket.
« Svar #99 skrivet: februari 24, 2011, 11:08 »
Min personliga gissning är att Västergötland knyts till Sveariket genom äktenskap. Erik Segersälls hustru påstods ju ha varit sigrid Storråda från Västergötland. Att som i Snorre västgötarna skulle ha underkastat sig Sveariket för att kungen mördats anser jag osannolikt, och några berättelser om svarnas ockupation av lanskapet finns inte omnämnt i källorna. Möjligen hörde även Alvastraområdet med Visingsö till Sveariket kring slutet av 900-talet,
Eriksgatan omfattade Öst-och Västergötland, Norra Småland och de viktigaste Svealandskapen. Värmland, Hälsingland och Blekinge ingnoreras..