Det är väldigt poetiskt men det reella är ju att götarnas befolkning är mer koncentrerade till fullåkersbygd i inland med åkerbruk och boskapsskötsel, hästhållning med tidiga belägg för odling av mer krävande spannmål som vete. Korn och råg odlades på de sämre jordarna där. Hur vanligt veteodling var har man ännu inget grepp om eftersom allt för få lokaler undersökts. Alltså ganska likt Mälardalen men med skillnaden att havre är vanligare i Götaland.
Jovisst. En mer noggrann studie skulle givetvis kunna berätta mycket intressant om växlandet mellan olika, ekonomiska kulturer som spred sej ikring Östersjön efter sista istid. Men att dom varit mycket lika till själs och sinns behöver vi inte mer begrunda. Dom arktiskt anpassade människor som befolkade norra Eurasien har tydligen ett gement ursprung - från en liten grupp människor som överlevde sista istiden. Den genetiska flaskhals som uppstått under senaste del av istiden syns i alla människo-grupper som utvecklats på den nordliga jordhalvan.
Den första våg av människor som spred sej över Norden var tydligen sankare av rot-, frö- och bär-, ört- och alg-växter. Sen vet vi att dom fiskade, fångade, samlade och jagade. Möjligt hade dom hund, get/får, tama ankor och tam ren. (Spår efter grim-remmar spårades nyligen på rensdjurben från paleolitikum).
Dom äldsta spår efter större fä finns fra Danmark, där man hittat en 9.500 år gammal ur-oxe. Gen-tester visar att alla nuvarande oxar kommer från denna europeiska uroxen. Samtidigt ser man att man ikring har den befolkningsgrupp som har använt ko-mjölk till mat. Laktos-persistensen ligger faktisk som ett bälte ikring Öresund - från Holland efter norra Tyskland och Danmark, till Götalanden, Svealand och södra Finland. I kärnan av detta område ligger kommunerna ikring Öresund, där man har mätt bygder där 100% av befolkningen kunde smälta mjölkprodukter. Sådana siffror finns ingen annan stans i världen. Dess längre man rör sej bort från detta kärnområde dess lägre är förmågan att smälta mjölk.
Spridningen av olika former för jordbruk har försiggått i olika etapper. Dom första får kombinera olika betesområden - för tamrenar, getter, får, höns - och med tiden kor. Innan det hade - så snart klimatet och bio-topin tillät det - migrationen gått in över dom lågland vi nu känner som Svealand, Skåne, Danmark, och Tyskland. Därmed börjar den bofasta, klassiska bondekultur med oxar, hästar, kor, gris - korn, kål, rotfrukter, örter...
Framväxten av större jordbruksmiljön i Svealand och Skåne ville givetvis påverka "fiskekulturens" götar - likaväl som svearna lärde sej fiska, jaga, sanka, göra båtar, etc. Götarna kunde alltså hävda sin egen konstitution utanför den svenska. Det tyder på att "Göta Lejon" är en mycket gammal och symboltung objekt.
Eftersom södra Sverige växte till och lantbrukets kår bättrat sej så utvecklades lantbrukskulturerna ständigt, på tvärs av gamla kulturgränser. Handel, vandel och växling av erfarenheter mellan dom två folkgrupperna, jämnade med tiden ut skillnaderna i näringsvägar. Likväl har dom upprätthållit vissa särdrag i fråga om etnicitet/konstitution, språk/folklore, hantverk och andra kulturuttryck.
Banden mellan Gotland, och kusterna av östra respektive västra Götaland, visar att dom första nordborna förbundits av hav, älvar, sjöar och båtar. Man får därför anta att dom baserade sej på en pre-neolitisk ekonomi - innan dom fick bördig jordar och kunskapsrika fruar från grannarna i söder eller norr...