Författare Ämne: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom  (läst 8108 gånger)

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
"Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« skrivet: januari 21, 2011, 21:57 »
De som är intresserade av brytningstiden mellan den förkristna och den kristna tiden har kanske behållning av ett program från Vetenskapsradion Historia som jag blev tipsad om. Man kan ladda ned det här:
http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=407
Välj programmet från den 9:e december.

Reportaget gäller utgrävningen av ett gravfält från 1000-talet, vid Rissne på gränsen mellan Spånga och Sundbyberg nordväst om Stockholm. Gravskicket är i huvudsak kristet, men visar på en verklig brytningstid. Man har lagt tunga stenar ovanpå barngravkistor för att de "inte skulle gå igen", kanske var man orolig för att man faktiskt inte oskadliggjort den dödes kropp genom den kremering som man tidigare tillämpat. Bland det märkligaste från detta gravfält finns en grav där man i efterhand, efter att den döde begravts obränd i sin kista, grävt upp graven igen och bränt kistan. Varvid den döde blivit "halvbränd", undersidorna av skelettdelar fortfarande obrända. Är det någon som hört talas om något liknande?

Tyckte för övrigt synd om arkeologerna där de stod och kämpade mot tjälen och snön, under pressenningar och i 15-gradig kyla långt fram i december. (Jag passerade dem ofta på väg till jobbet). Måste det vara så himla tidspressat att man måste jobba under så olämplig årstid? Känns ju som att det inte blir speciellt välgjort då.

/Mats

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #1 skrivet: januari 21, 2011, 23:40 »
De som är intresserade av brytningstiden mellan den förkristna och den kristna tiden har kanske behållning av ett program från Vetenskapsradion Historia som jag blev tipsad om. Man kan ladda ned det här:
http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=407
Välj programmet från den 9:e december.

Reportaget gäller utgrävningen av ett gravfält från 1000-talet, vid Rissne på gränsen mellan Spånga och Sundbyberg nordväst om Stockholm. Gravskicket är i huvudsak kristet, men visar på en verklig brytningstid. Man har lagt tunga stenar ovanpå barngravkistor för att de "inte skulle gå igen", kanske var man orolig för att man faktiskt inte oskadliggjort den dödes kropp genom den kremering som man tidigare tillämpat. Bland det märkligaste från detta gravfält finns en grav där man i efterhand, efter att den döde begravts obränd i sin kista, grävt upp graven igen och bränt kistan. Varvid den döde blivit "halvbränd", undersidorna av skelettdelar fortfarande obrända. Är det någon som hört talas om något liknande?

Tyckte för övrigt synd om arkeologerna där de stod och kämpade mot tjälen och snön, under pressenningar och i 15-gradig kyla långt fram i december. (Jag passerade dem ofta på väg till jobbet). Måste det vara så himla tidspressat att man måste jobba under så olämplig årstid? Känns ju som att det inte blir speciellt välgjort då.

/Mats


Bah! som varandes, låt vara mest perifiärt numera, i byggindustrin så förstår jag inte vad du pratar om. 15 minus, då kör man med t-shirt... ;)


Kremeringen... är det en vedertagen tanke - att man kremerade för att vederbörande inte skulle gå igen?
Den uppgrävda kistan låter ju helt fantastiskt, och påvisar två saker - man var inte så fast i sin tro och det var ok att vara ambivalent, även öppet. (?)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #2 skrivet: januari 22, 2011, 01:52 »
Här i Jämtland kollar vi kolesterolhalten vid 15 minus, det är mycket enkelt. Gå ut med bar överkropp, stå helt stilla under 5 minuter. Kommer talgoxarna och hackar på dig är kolesterolhalten aningen hög…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #3 skrivet: januari 22, 2011, 01:59 »
På norska sidan gränsen är det tvärtom, naturligtvis. Kommer inte talgoxarna innom 7 minuter får man åka iväg, till läkarn. Norska talgoxar anses vara intelligenta fåglar... ;D
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #4 skrivet: januari 22, 2011, 02:08 »

Kremeringen... är det en vedertagen tanke - att man kremerade för att vederbörande inte skulle gå igen?
Den uppgrävda kistan låter ju helt fantastiskt, och påvisar två saker - man var inte så fast i sin tro och det var ok att vara ambivalent, även öppet. (?)

I Snorre kan man läsa om hednatidens visdom, vart "brännåldern" anges vara den övervägande del av forntiden. Orsaken till kremationen - som huvudregel - var att 'fylgian' (anden/själen) skulle frigöras och gå tillbaks till 'det stora livshjulet' - vilket ansågs centri-fuga (i hop) all-kraft. I dag talar man om jordens magnet-fält, vars epicentrum är polaxeln och i sista instans jordens inre...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #5 skrivet: januari 22, 2011, 11:57 »
Och även gravgåvorna ansågs ha en inneboende form har jag för mig.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #6 skrivet: januari 23, 2011, 14:00 »
Kremeringen... är det en vedertagen tanke - att man kremerade för att vederbörande inte skulle gå igen?

Det finns nog många idéer kring detta. I fallet Rissne i radioprogrammet så kanske det är naturligt att fundera i de banorna kring den antagna "efterkremeringen", eftersom man alldeles intill ser barngravar där man gått en annan väg för att "låsa fast" den dödes kropp.

Men skicket att bränna de döda är ju ganska långlivat genom förhistorien, från gropkeramikernas sporadiska bränning under stenåldern, genom yngre bronsålderns urnegravskultur, genom den äldre järnålderns brandgropar och urnegravar med rentvättade benrester, fram till den yngre järnålderns brandlager där man ofta bara sopar ihop askan och lägger i en kruka eller en ask. Många varianter alltså, och säkert flera olika religioner med olika föreställningar kring detta.

Kanske har man just i sådana här brytningstider mellan olika gravskick, som övergången till kristendom innebar, en möjlighet att skärskåda motiven till bränningen.

/Mats

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #7 skrivet: januari 23, 2011, 23:53 »
I en annan tråd nämndes (också) en mytologi som berättar att man strödde askan på rötterna av ett därtill dedicerat träd - kallad tunträd eller vårdträd. I allmänhet en ask, ek eller alm.

På så sätt skulle 'fylgian' följa med fuktigheten när åt rötterna och därifrån ta seg upp i kronan och ut i löven - varefter den kunde evaporera och "flyga i luften, som en fågel" och förknippas med ovan nämnda centri-fug-al-kraft...

Problemet för en arkeolog är givetvis att en sådan rit inte lämnar några spår, vare sej ben eller gravgods. Legenden kan dock förklara varför man inte hittar ett väsentligt större antal gravar från järn-, brons- och stenålder.

Den något märkvärdiga behandling man ser av dom första jordbegravningar - efter 'trosskiftet' tyder också på att dom för-kristna nordborna haft en klar tanke om en 'ande', 'själ' eller 'livsgnista' som en kärnpunkt i livet - vars existens inte är beroende av vår synbara, fysiska verklighet. Traditionen med att "hedra våra döda" reflekterar fortfarande det sociala format av en sådan livsuppfattning.

När man i brytningstiden efter kristendomens införande fick förbud  mot att fortsätta dom 'hedna' gravskicken blev det tydligen en tämligen vidrig upplevelse att begrava den dödas efterbörd i en jordkammare och således stänga inne den ande man borde frige. Med en sådan logik kan man förstå hur man försökte kringgå det morbida påbudet genom att gräva upp liket och bränna det, om man fick en chans därtill...   

« Senast ändrad: januari 24, 2011, 00:26 av Boreas »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #8 skrivet: januari 24, 2011, 01:23 »
Kan det ha gått till tvärtom? En präst såg ett brinnande gravbål, avbröt det hela - och resterna begravdes enligt kyrkas regler?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #9 skrivet: januari 24, 2011, 09:32 »
I en annan tråd nämndes (också) en mytologi som berättar att man strödde askan på rötterna av ett därtill dedicerat träd - kallad tunträd eller vårdträd. I allmänhet en ask, ek eller alm.

På så sätt skulle 'fylgian' följa med fuktigheten när åt rötterna och därifrån ta seg upp i kronan och ut i löven - varefter den kunde evaporera och "flyga i luften, som en fågel" och förknippas med ovan nämnda centri-fug-al-kraft...

Problemet för en arkeolog är givetvis att en sådan rit inte lämnar några spår, vare sej ben eller gravgods. Legenden kan dock förklara varför man inte hittar ett väsentligt större antal gravar från järn-, brons- och stenålder.

Den något märkvärdiga behandling man ser av dom första jordbegravningar - efter 'trosskiftet' tyder också på att dom för-kristna nordborna haft en klar tanke om en 'ande', 'själ' eller 'livsgnista' som en kärnpunkt i livet - vars existens inte är beroende av vår synbara, fysiska verklighet. Traditionen med att "hedra våra döda" reflekterar fortfarande det sociala format av en sådan livsuppfattning.

När man i brytningstiden efter kristendomens införande fick förbud  mot att fortsätta dom 'hedna' gravskicken blev det tydligen en tämligen vidrig upplevelse att begrava den dödas efterbörd i en jordkammare och således stänga inne den ande man borde frige. Med en sådan logik kan man förstå hur man försökte kringgå det morbida påbudet genom att gräva upp liket och bränna det, om man fick en chans därtill...   


Riten du är inne på är något som jag finner spännande, vad är originalordet på den vätska som nornorna häller på yggdrasils rötter..?

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #10 skrivet: januari 24, 2011, 10:59 »
Kan det ha gått till tvärtom? En präst såg ett brinnande gravbål, avbröt det hela - och resterna begravdes enligt kyrkas regler?

Thomas

Att låsa in stoftet och den olösta själen i en kista och gräva ner den - till markens öde - kunde nog upplevas som den rena 'dödssynd' - typ; oförståeligt, makabert, djupt sårande och oerhört bedrövligt. Dom nya påbuden förde faktisk till starka reaktioner det civila motståndet mot den nya 'läran' förde till ständiga kontroverser under 1100- och 1200-talet. Kamperna på lagtingen och i dom gamla landstingen i Uppsala är välkända - och det finns endera historier om präster och biskopar som jagats iväg och även slagits ihjäl.

I det fall Mads refererar har man dock fullfört den påtvingade gravfärden - för så att gräva upp kistan igen och lägga såväl kista som läkam på bålet.


Gravskicket är i huvudsak kristet, men visar på en verklig brytningstid. Man har lagt tunga stenar ovanpå barngravkistor för att de "inte skulle gå igen", kanske var man orolig för att man faktiskt inte oskadliggjort den dödes kropp genom den kremering som man tidigare tillämpat.

Bland det märkligaste från detta gravfält finns en grav där man i efterhand, efter att den döde begravts obränd i sin kista, grävt upp graven igen och bränt kistan. Varvid den döde blivit "halvbränd", undersidorna av skelettdelar fortfarande obrända. Är det någon som hört talas om något liknande?



Fynden utanför Sundbyberg är synnerligen anmärkningsvärt, eftersom dom berättar en tydlig historia om den kamp man fört för att fortföra dom gamla gravriter - och inte överge dom gamlas själar till 'svartmännen' söderifrån och deras vansinniga hjärtlöshet...

Man kan bara repetera Mats' fråga; Finns det fler exempel på liknande gravar?!
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #11 skrivet: januari 24, 2011, 11:10 »
Riten du är inne på är något som jag finner spännande, vad är originalordet på den vätska som nornorna häller på yggdrasils rötter..?

Trogna mot livsprinciperna, Urd, Verdandi och Skuld ("Ur-sprunget, Varandet/livsanden och Skyldigheten") öser nornorna den "kvite auri" (vita livskraften) på Yggdrasils rötter...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yggdrasil
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #12 skrivet: juli 29, 2012, 16:08 »
I Herodot (Historia 4, s. 36-42) beskrivs gravriter hos dom något gåtfulla 'Hyper-borererna' - alltså det kulturfolk som bodde 'vid havet',  'norr om Skytien' - alltså Östersjön inkl. Ladoga - under järnåldern.

Citera

 The Delian girls and boys cut their hair in honor of these Hyperborean maidens, who died at Delos; the girls before their marriage cut off a tress and lay it on the tomb, wound around a spindle (this tomb is at the foot of an olive-tree, on the left hand of the entrance of the temple of Artemis); the Delian boys twine some of their hair around a green stalk, and lay it on the tomb likewise.

In this way, then, these maidens are honored by the inhabitants of Delos. These same Delians relate that two virgins, Arge and Opis, came from the Hyperboreans by way of the aforesaid peoples to Delos earlier than Hyperokhe and Laodike; these latter came to bring to Eileithyia [i.e. Artemis] the tribute which they had agreed to pay for easing child-bearing; but Arge and Opis, they say, came with the gods themselves [i.e. Apollon and Artemis], and received honors of their own from the Delians.

For the women collected gifts for them, calling upon their names in the hymn made for them by Olen of Lykia; it was from Delos that the islanders and Ionians learned to sing hymns to Opis and Arge, calling upon their names and collecting gifts (this Olen, after coming from Lycia, also made the other and ancient hymns that are sung at Delos). Furthermore, they say that when the thighbones are burnt in sacrifice on the altar, the ashes are all cast on the burial-place of Opis and Arge, behind the temple of Artemis, looking east, nearest the refectory of the people of Keos.


http://www.theoi.com/Phylos/Hyperborea.html

Jmfr. diskussionen om spår efter gravriter::
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5433.msg50210.html#msg50210
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: "Halvkremering" i brytningstiden hedendom - kristendom
« Svar #13 skrivet: juli 29, 2012, 17:36 »
Hedendomens naturfilosofiska betraktelser av dom 'eviga frågor' speglades tydligen i deras gravskick. I granntråden om Uppåkra fick vi just en länk som upplyste att nordborna såg på kremation som det naturliga - och mest 'heliga' - sättet att behandla en avdöd, eftersom elden ville "föra den avlidne direkt till Paradiset".  Det forn-nordiska begreppet "fylgia" betyder tydligtvis att man ansåg den avlidne och hans kropp som två skilda saker.

Fylgian ansågs tydligen som en kärna i vår 'persona' - också kallad "självmedvetandet", 'ande' eller 'själ'.  Genom likbränningen kom alltså denna fylgia att frigöras från stoftet. Genom vårdträdets vattencirkulation - från rot till stam, gren, kvist och löv - nådde sen askan till 'livsträdets' fotosyntes, där fylgian kunde få sin slutliga exit till det man i N-Amerika kallade "Det Stora Livshjulet" - vilket torde vara dom elektro-magnetiska strömmar som ständigt kretsar i och ikring vår atmosfär...

Här finns flera legender om stora och lövrika träd som sköttes, uppmärksammades och helgades speciellt - typ ekar, almar och askar. Dom respektive träden kunde därmed få en gemensam och mycket symboltung mening för hela folkgrupper - och ingå som en grundläggande del av deras historiska och kulturella identitet.

Denna naturfilosofi var tydligen den framträdande under antiken. Att den senare stigmatiserad som 'hedendom' och 'barbari' gjorde att också den naturfilosofiska grundtaken bakom denna tradition gick ur såväl den officiella historien som ur folkminnet - i alla europeiska länder. Det är därför anmärkningsvärt att man numer ser ut till att återgå till eldbegängelse igen - efter snart tio seklers förbud...

Ser man antikens kulturella idoler och politiska företrädare genom en 'religiös dimension' kommer dom förbli gåtfulla gestalter - typ  som 'övermänskliga gudar' med 'mystiska riter'. Därmed undgår man undersöka vilka rejäla personer - typ kungar och hövdingar - dom månne varit. Slutligen slipper man också analysera deras civila och djupt rotade kulturform - jämte dom ideal och funktioner som karakteriserade och definierade deras främste kulturbärare. 

Forntidens pantheon karakteriserar alltså social-politiska roller, som dom växt fram inom dom gamla och högst civiliserade indo-europeiska samhällen. I forntidens mytologier finns alltså fortfarande en rad fragment av dom pantheon som hade bildat och styrt antikens civilisationer - från söder om Medelhavet till norr om Östersjön. Dom använder alla de adliga, traditionsbaserade principer, där dom högbördigas livsöde intill 100 % bestämdes av ens följd i syskonskaran - och dito arvode som livsuppgift, plikt och skyldighet. Gentemot familjen, ätten, stammen och folket - till exempel.

På en sådan, fornuftsbaserad bakgrund KAN vi faktisk (fortfarande) uppfatta en logik bakom dom fragment vi har kvar från antikens ('hedna') kunskapstraditioner. Då kan vi fortsätta analysera hur dom faktisk korade sina auktoriteter, skötte sin kultur och helgade sin historiska existens och identitet - genom etniska enheter, politiska helheter, helgande ritualer, kulturella högtider och årliga festivaler, respektive.

Deras syn på 'livet efter döden' - inom en naturfilosofisk ram - kan även det vara en tanke värd.
   
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”