Nja! Perifier? När huvudleden för handeln mellan Östasien och Västeuropa passerar i närheten (genom Östersjön). Tvärtom. Då ligger Östskandinavien relativt centralt. Mest centralt är förståss Vendland, vilket kan förklara orsaken bakom dess uppkomst.
Kristendomens framväxt sker samtidigt som att handeln till delar tar nya vägar och mindre mängd lyxvaror än tidigare förs den norra vägen fram till Västeuropa. Detta försvagar det motstånd mot tysk expansion, som nordborna förmår att organisera.
Vad gäller klan, så har europeiska historiker alltid missförstått hur detta fungerar. Möjligen kan ätt ses som en grundenhet inom ett klanväsende, en klan. En sådan klan kan bestå av en kärnfamilj eller upp till en hel släkt med kusiner, ingifta parter etc, unga och gamla, vilket innebär typ ett par hundra individer. Därtill kan läggas det politiska inflytande individer genom agerande, nätverkshanterande och ekonomi kan generera.
En klan är också ett trygghets- resp välfärdssystem. Då för tiden fanns ingen polis, sjukvård, skydd mot svält, katastrofer etc, utan varje människa utanför en klan var ständigt i extra dödlig fara.
Men det finns många parallella klaner. Flera klaner kunde alltså gå samman under olika premisser, för att öka den enskilda klanens trygghet. Då får vi en klagrupp. Och flera klangrupper kan i sin tur gå samman. Det finns 2 sätt att gå samman. Dels att en klan, via ombud, ställer sig i beroende av en annan klanledare, dels att en klan via ombud (sin egen ledare) allierar sig med en annan klan (dess ledare). Detr finns sedan utvecklat ett formalia hur sådana handlingar kan manifesteras, t ex genom ingiften, gåvoutbyten etc. vandalklanen rymdes t ex i 11 skepp när de 622 styrde västerut ut i Atlanten, medan de med alla allierade och beroendeställda grupperingar/klaner hade ca 80000 individer under sin ledning. Då skall man räkna med att de när de passerade Pyrenéerna var en underordnad del av en total gruppering som omfattade upp mot 240000 individer.
När klanerna har nått en punkt, där ingen vill/behöver ställa sig i beroende eller alliera sig, så måste deras mellanhavande regleras enligt juridiska regler i gemensamma ting. Detta ting blir då utgångspunkt för politiska gemensamma åtgärder vilket leder in till en gemensam militär befälhavare vilket i sin tur leder vidare mot en kungamakt.
Den frie bonden utanför klanen har knappast existerat annat än undantagsvis. Klanen representerades utåt av sin ledare och möjligen någon särskilt meriterad personlighet. Inom klanen kunde dock en fri bonde ha rätt att göra sig hörd, men vilken individ ville/tordes avvika från den ledande stormannens åsikter i något som kunde framställas som illojalitét mot klanens gemensamma intressen. Ilojalitét var det värsta en individ kunde visa upp, med risk för att "förlora ansiktet" och stötas ut ur klanen. Sistnämnda återges ju också ofta i sagorna, om man läser mellan raderna.
