Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Vetgirig]

M anl av svar #5350 m fl där jag sticker ut hakan, så bestämde jag mig för att göra en liten illustration till mina tankegångar. En bild säger ofta mer än många ord. Ni får dock ursäkta kvalitéten, då jag dels är dålig att rita och framförallt har för dåligt kartmaterial. Om någon har ett bättre kartmateial, som är skalbart i uppförstoring tar jag gärna emot en kopia.

Östersjöområdet m blivande Sverige ca 800-länk till bild

[Carl Thomas]

Problemet vi har, som jag ser det, är Götar/Svear  - och Sveakungen.

Min uppfattning är att Svear var vi alla, Svear kan alltså jämföras med dagens Svenskar eller Svensk. Utöver det var vi annat också, t.ex.  Götar.
 
Min tro är också att tidiga historiker fattade Sveakungens roll fel, de uppfattade att Sveakungen och Uppsalakungen var en och samma kung . Jag tror att grunden är att Snorre fick det hela om bakfoten och han blandade ihop Sveakungen med Uppsalakungen. Det ledde till denna hopblandning – och Sveaskolan. 1800 tals romantiken gjorde inte saken bättre.

Tidigare historiker ansåg att vi haft två stora invandringsvågor. Först kom” Götarna”, sedan ”Svearna” några tusen år efteråt. Idag vet vi att vi är samma folk oavsett var vi bor i landet . Därmed har vi en grund att stå på. Oavsett namn är vi alltså samma ”folk”.

Invandringen till Upplands slättland inträffade för ca 3.000 år sedan när landhöjningen tillät det. Folket som bodde i landet spred sig över ”det nya landet” - Uppsalaslätten. Då var ”det gamla landet” befolkat sedan ca 9.000 år och jorbruksland sedan ca 3.000 år bakåt i tiden.

Från den punkten kan vi då diskutera om ”Götar” expanderade till Uppland, eller om det var Smålänningar – eller om det redan var så mycket folk i Uppland att de kunde försvara sitt territorium. Det saknar egentligen betydelse när vi pratar ”folk” – för vi var alltså samma folk, oavsett var vi bodde för tillfället – eller vad vi kallade oss för lokalt. Det är min grunduppfattning.

Vi har samma språk, samma kultur, samma religion, samma begravningssätt genom alla tider. Vi är, brukar jag påstå, 99% lika. Då skiljer vi oss åt ca 1%. Under ett antal sekel har man försökt att hitta fler saker som skiljer oss åt, det verkar vara viktigare än de 99 % som vi är lika?

Vi har en gemensam ”folkhistoria” som är ca 12.000 år gammal – men fastnar ständigt i Svear/Götar runt 1000 talet - och kommer inte vidare. Allt stupar där – sedan några hundra år bakåt i tiden. Alla är överens om att det är tråkigt att vi stupar där – men ingen vill rucka på sin egen uppfattning… så - där står vi.

Om vi håller oss till tidsandan, och enbart till den. Vad kan vi då lära oss av sagorna? Vad var viktigt för dåtidens människor – och vad får det viktiga för konsekvenser?

Ära, att hålla ord, att inte ljuga, att vara en fri man, att rösta på Tinget, att lösa problem på Tinget och inte med vapen, att få ett gott eftermäle. Det är viktiga saker i sagorna. Om vi då ser på befolkningen med detta som bakgrund, vad ser vi då – och vilka blir de troliga konsekvenserna av ett sådant samhälle?

Thomas

[JanneF]

Är vi samma folk Carl Thomas??

Den senaste uppdateringen jag fick för DNA-halogrupperna i Sverige var 41% för I och 41% för R.
Vi är verkligen uppdelade i den raka fädernelinjen på två folk som kom hit under två helt olika tidsrymder.
Naturligtvis har det senare korsat varandra genom giftemål många gånger om.

Jag tror att det är de här grupperingarna , I och R, som ligger bakom den många och långa maktkamperna i forntiden i Sverige!

[Kylarvende]

Är vi samma folk Carl Thomas??

Den senaste uppdateringen jag fick för DNA-halogrupperna i Sverige var 41% för I och 41% för R.
Vi är verkligen uppdelade i den raka fädernelinjen på två folk som kom hit under två helt olika tidsrymder.
Naturligtvis har det senare korsat varandra genom giftemål många gånger om.

Jag tror att det är de här grupperingarna , I och R, som ligger bakom den många och långa maktkamperna i forntiden i Sverige!

Är det verkligen så mycket som 41% R? Har ett vagt minne av 25% R. Oavsett vilket tror jag det ligger ngt i vad JanneF skriver om (även om det rimligtvis är långt innan vikingatiden lejonpartten av R dök upp här).

[Carl Thomas]

Janne F, om du kan bevisa, utom allt tvivel och utan brasklappar om hög ålder osv  - att vi Svenskar är uppdelade i två olika "folk" och att detta betyder två olika  invandringsvågor - så skall jag omgående ändra min uppfattning i denna fråga

Thomas

[Ättelägg]

Yngwe, skönt att se en ståndpunkt från dig, du har säkert någonstans tidigare nämnt den men det har gått förbi mig. Men nu vet jag, Svear som uråldrigt namn på, vilka? Det är inte ironi från min sida, ett argument tidigare här för din och andras ståndpunkt är just Tacitus, att han nämner enbart Siuoner och Sitoner. Delade dessa två på hela skandinavien? Nuvarande Norge, var de svear, sitoner eller både och? Ingen ironi, om frånvaro av ex göter är beviset på att alla var suioner torde det gälla resterande folk inom skandinaviens halvö som inte är onämnt av Tacitus eller är det fritt val av Er?

[Kungsune]

Ja, vi kan väl med rådande källäge inte utgå från något annat än att Tacitus ger en generell bild av Skandinaviens invånare? Det har ju påvisats så många gånger i denna tråd.

[Yngwe]

Yngwe, skönt att se en ståndpunkt från dig, du har säkert någonstans tidigare nämnt den men det har gått förbi mig. Men nu vet jag, Svear som uråldrigt namn på, vilka? Det är inte ironi från min sida, ett argument tidigare här för din och andras ståndpunkt är just Tacitus, att han nämner enbart Siuoner och Sitoner. Delade dessa två på hela skandinavien? Nuvarande Norge, var de svear, sitoner eller både och? Ingen ironi, om frånvaro av ex göter är beviset på att alla var suioner torde det gälla resterande folk inom skandinaviens halvö som inte är onämnt av Tacitus eller är det fritt val av Er?

Det hela handlar givetvis om vilket perspektiv man har, något vi påtalat allt för ofta.  I Tacitus fall så ger han inte sken av att beskriva all världens folkslag, så att han inte nämner några bortom svioner och sitoner kan knappast tolkas som att han påstår att där inte finns några. Den enklaste tolkningen är nog att han inte känner till vilka som bor där. Därmed inte sagt att norrmän inte kallades Sitoner för 2000 år sedan, det vore övermaga att säga att det är en omöjlighet.


Sen får man inte tolka frånvaron av götar som ett bevis för att det inte fanns några sådana som skiljde sig rån svionerna utan man får återigen tänka sig in i olika möjliga perspektiv. Men däremot så blir det svårt att se att hela Södra Sverige skulle vara befolkat av götar, och i Mälardalen fanns svear eftersom Götalandskapen bör vara betydligt större i såväl yta som folkmängd och därför knappast hade förbisetts av Tacitus. Den klassiska synen du brukar företräda får alltså problem.




Personligen tycker jag att om vi ska lyssna på Tacitus så ska vi nog ta till oss det där med Sitonerna som kan tolkas begränsa svionernas utbredning.  Om man hittar högstatusgravar från rätt tid med kvinnor i så passar ju det ganska bra på Sitonerna. Frågan är om vi känner några sådana.    Om vi trots allt skulle göra det får vi ändå vara medvetna om att det Tacitus säger på sin höjd är relevant i hans egen närtid. Det är knappast troligt att stamförhållandena förhållt sig statiska under hundratals år, eller hur?

[Jotuni]

Det är knappast troligt att stamförhållandena förhållt sig statiska under hundratals år, eller hur?

Håller med.

I andra världsdelar inklusiv Europa har det inte varit statisk och varför skulle söder skandinaviska halvön vara en undantag?

[Carl Thomas]

Vi tror ju oss veta att man gifte sig över landskapsgränserna, ägde gods i varandras områden, osv under lång tid.

Därmed bör vårt DNA vara rejält blandat och det bör vara svårt att skilja ut olika invandringsvågor som ligger tusentals år bak i tiden. För att eventuellt kunna se skillnader bör ju en majoritet av landets urbefolknings DNA användas, och så lö gt har vi väl knappast kommit ännu?

Thomas

[Ättelägg]

Nja, det finns väl inget i det arkeologiska materialet som talar för några större folkförlyttningar inom sveriges gränser, tvärt om, vi har lika men ändock olika arkokulturella sfärer inom sverige under järnåldern. Sedan lustigt nog tenderar östsverige vara mer lik och något skild från västsverige som i sin tur mer liknar västskandinavien. Tittar vi sedan på DNA återfinns denna skillnad mellan västgötar och östgötar. Medans Svearna liknar östgötar mer än Västgötar. Störst skillnad har vi mellan norrbotten och resterande landet men relativt tydligt mellan öst och väst trots giften mellan regioner.

Sammanvägt pekar arkeologi och i viss mån DNA på stabila regioner som är mkt gamla. Rent logiskt är det dessutom svårt att se en folkvandring i miniatyr inom skandinavien med dess utpräglade och väl avgränsade bydger som varit relativt jämna i befolkning och dessutom befolkade sedan länge.

[Yngwe]

Då vill jag poängtera igen att arkeologiskt har inga svear kunnat avgränsas, och inte heller några götar. Man kan förvisso utskilja särdrag för vissa regioner, men dessa visar ingen klar avgränsning utan olika typer av lämningar visar olika mönster. I en sådan miljö är migrationer närmast omöjliga att upptäcka. Dessutom handlar inte skifte av kulturell stamtillhörighet bara om folkförflyttningar utan om skifte i allianser och olika grad av influenser.   

[Ättelägg]

Det vore intressant att veta hur en sådan folkvandring tog sig ut, fick plötsligt västgötarna för sig att lämna Västergötland för att gå över tidveden och invadera Svealand, vart tog de vägen? ner till Östergötland? och de, till Västergötland?? Eller tänker du dig att västgötarna tog helt sonika tog död på alla inbyggare?

Nästa fråga blir, varför? Folkvandringarna på kontinenten kan man väl förstå där en mer lockande och rik bygd med försvagat försvar tedde sig intressant för vissa och andra flydde väl från Hunnerna. Vad är mekanismen här i Skandinavien?

Håller på och läser Olaus nu, intressant, för han 1555 fanns de tydliga entiteterna Göter och Svear, ex Svenskar, eller Svear och Göter. Annat, norr om dem (göterna) finns svearna. Många sidor så det finns säker mer gott att hitta.

[Boreas]

 

Fast var är götakungarna efter 500-talet? 

Dom inhemska (germanska) folkens krig mot den romerska ockupationen pågick i ett antal omgångar från början på vår tideräkning. 400 år senare kollapsar det romerska kejsardömet. I denna process var såväl ostro-goter som vesi-goter och vender/vandaler mycket aktiva. Till denna bild hör herulernas vandringar och aktioner. Det innebär att det skandinaviska hinterlandet – varifrån dom ursprungliga goter (guti/gutani/goti/gothi) varit en kärna i denna motståndskamp. Fynden av vapen, krigar-gravar och romerska soldi (lösen) finns lika gärna i Skandinavien som i dagens Tyskland och Polen.

När väst-Rom slutligen bryter i hop fick den gotiska adeln och deras förband ta hand om stora områden i det tidligare väst-Rom – och där återuppbygga civila institutioner, lagar och funktioner. För att bygga och förvärkliga dessa samhällsstrukturer behövdes stora, civila ressurser som fick importeras till dom söndrade områden av Frankrike, Spanien och Italien. Man vart kunde man hitta dom nödvändiga mängder av folk med den behövliga kompetens och med en gemensam språklig, kulturell och kompetent bakgrund?

I det krigshärjade England, Frankrike och Spanien fanns dom inte – ej häller i det utmattade Italien. Under 400-talets första hälft var det enbart landen norr om Rhen och Donau som fortfarande hade grunnläggande samhällsfunktioner och civila ressurser någonlunda intakta. När Jordanes talar om goternas hemort i Skandinavien är det definitivt inte tagit ur luften.
 
Sen vet vi ju att nordliga dynastier – som merovinger, burgunder, langobarder, angler, saxer och daner - fick vandra in i dom gamla romerska kolonier för att återuppbygga dom civila, kulturella och ekonomiska funktioner. Germansk rättvisa och gotiska lagar kom – som man vet – innföras i hela detta område. Även i själva Italien fick goterna, under Alrek (Alarik) och Tjodrek (Theodoric) – leda detta återuppbyggningsarbete. En blick på dom visi-gotiska lagarna från Spaniens och Italiens 400-tal berättar rätt mycket om hur man ville återuppbygga civila samhällen där romer och goter kunde samvara och samarbeta.

Utvandringen av daner, angler, saxer till England hade samma syfte - och var rätt betydlig.  Utvandringen av goter och vender från Östersjö-regionen törs ha varit ännu större. Behovet för civila, kunniga och kvalifiserade män och kvinnor var knappast mindre i Frankrike, Spanien och Italien.  Bakgrunden för en massiv utvecklinghjälp från det ressursrika Skandinavien – dit kriget och utplundringen aldrig nådde - kan alltså förklara dom legender och historier vi hittar hos Jordanes och andra.

I det arkeologiska materialet framgår det att man under denna folkvandringstid haft en större strukturändring av flera, större skandinaviska samhällen - från Skåne till Hälsingland, Kvenland och Norge. Orsaken törs alltså ligga i den kraftutmätning man tar i tu med när gotiska kungar och adelsskap i södra Europa behöver ett massivt stöd.

I denna process fick alltså gotisk-germansk hög- och lågadel hämta 'hemfolk' - såväl civila som militära ressurspersoner - från Östersjömrådet. Enligt dom källor vi har om saken härstammade såväl goter som vandaler, langobarder och burgunder från just dåtidens stormakter i Europa, vars hemorter alla låg kring Östersjön.

Det torde förklara varför den gotiska högadeln får lämna Norden - och deras lågadel och "hemfolk" införlivas med svearnas kungliga konstution.

[Boreas]

Folkvandringarna på kontinenten kan man väl förstå där en mer lockande och rik bygd med försvagat försvar tedde sig intressant för vissa och andra flydde väl från Hunnerna. Vad är mekanismen här i Skandinavien?

Dom danska, svenska och finska regenter som blev kvar efter utvandringarna fick tydligen ‘rationalisera’med dom samhällsbärande krafter som fick vara kvar i Skandinavien – och ta ansvar för dom områden som den utvandrande göta-adeln hade lämnat.

Vad gäller Gotland, Ögl och Vgl blev det det väl naturligt att gå i hop med det svenska häller än med det danska eller det finska kungadömet. Därmed får vi den interna ändring som beskrivs i Gutasagan – där götarnas gamla huvudsäte nu läggs under Uppsala-kungens skydd. Därmed är fusionen mellan Skandinviens gamla folkstrukturer – där dom jordbrukande svear och dom båtbyggande götar numer får utveckla en gemensam och enhetlig konstitution.
 
När sagornas götakungar – som Alrek och Tjodrek - vandrat ut låter man en gotländsk prinsessa gifta sej med ynglinga-ättens kronprins Erek/Erik. Därmed kunde den kvarvarande göta-adeln hylla yngligarnas Erik som gemensam kung - medan kungalinjerna efter Alarik och Tjod-rek/Theodo-ric/Did-erik (Amalierna) – blev ett gemensamt fokus för stöd och beundran bland såväl svear som daner, götar, vender och norrmän.

Dom latinska och forn-nordiska källor vi har om saken är ju i princip överänsstämmande. Dessutom har man på senare år grävt fram en stor mängd arkeologiska fakta som bekräftar vad den historiska litteraturen alltid har berättat om utvandrande skandiska germaner, goter och vender.

Alltså dags för att ta denna del av vår historia på mera allvar. Det förutsätter givetvis att man klarar lägga bort fasonerna från 1900-talets hyperkritik och salongradikalism. Då först blir det möjligt förklara folkvandringstidens bakgrund, motiver och resultater i en logisk och kronologisk reson – utan att repetera 30-talets dåraktigheter och skena efter dom politiska strömningar som präglat ens egen samtid och därmed en själv.

Klarar man av den utmaningen kommer fusionen mellan svear och götar att hitta en enkel, logisk lösning – som ett produkt av romertidens förfall och folkvandringstidens historiska utmaningar. Det torde också besvara din fråga – utan hjälp av annat än kända fakta, god logik och almän vitterlighet.

Sen får ju – givetvis – envar som inte orkar kolla fakta och söka förstå – fortsätta tro på vad man redan lärt sej tro. 

[Boreas]

Är vi samma folk Carl Thomas??

Den senaste uppdateringen jag fick för DNA-halogrupperna i Sverige var 41% för I och 41% för R.
Vi är verkligen uppdelade i den raka fädernelinjen på två folk som kom hit under två helt olika tidsrymder.

Både hg I och hg R kom till norra Europa just efter istidens slut. Så också till Skandinavien och Sverige.

Båda dessa ätte-linjer har mao. levt sida om sida i Nord-Europa sen "urtiden". Allt snack om "erövring" och dylikt är mao. rena anakronismer - dvs. nutida spekulationer. 

Sen berättar ju TACITUS, redan, att sveonerna och goterna var styrd av var sina kungalinjer.
Enligt traditionen utgorde kungafamiljerna själva kärnan i dom ättelinjer som utvecklade dom olika folkgrupper eller "folkslag". Jämför ordspråket "kungar och folk".

Tacitus referens till sveonska och gotiska kungalinjer borde ju ingå i envar debatt om svears och götars forntid. Man kan ju enbart undra på varför dessa uppgifter konsekvent undanhålls... 

[Jotuni]

Nästa fråga blir, varför? Folkvandringarna på kontinenten kan man väl förstå där en mer lockande och rik bygd med försvagat försvar tedde sig intressant för vissa och andra flydde väl från Hunnerna. Vad är mekanismen här i Skandinavien?

Mekanismen var tydligen ekonomiskt. Några ville beskatta, plundra, göra andra livegna och trälar för sin tjänst, ta kontrol av järn- och pälshandel och land och andra ville undvika sådant och vandrade norrut till mer glest befolkade områderna så att de skulle ta deras land och resursser som kunde inte till motstånd.

För ekonomiska orsaken kom tyskarna på medeltiden till Sverige. Svenskarna har vandrade norrut till samernas land. Kristendomen tydligen kom först och sedan romerska kyrkan (kanske med militär) som motiveras av beskattning av nya församlingsmedlemmar och så vidare.

[Vetgirig]

Utvandringen av daner, angler, saxer till England hade samma syfte - och var rätt betydlig.

Du har läst din Beda. Men DNA och arkeologi visar tydligt att det förhåller sig tvärtom. Utvandring till England är i det närmaste obetydlig. Inte ens de "övergivna boplatser man stödde sig hos i områden man trodde beboddes av resp utvandringsfolk, där man då hittade "övergivna" boplatser har visat sig stämma. Befolkningen väljer att övergå till att välja nya boplatslägen. Det är allt. Dessutom avslutas bruket med s k vandrande byar vid denna tid.

Utvandringen av goter och vender från Östersjö-regionen törs ha varit ännu större. Behovet för civila, kunniga och kvalifiserade män och kvinnor var knappast mindre i Frankrike, Spanien och Italien.  Bakgrunden för en massiv utvecklinghjälp från det ressursrika Skandinavien – dit kriget och utplundringen aldrig nådde - kan alltså förklara dom legender och historier vi hittar hos Jordanes och andra.

Det går inte att bevisa att de "gemena" i befolkningarna lämnar sina hemtrakter i någon större utsträckning. Det som händer är att nya typer av boplatslägen väljs varvid förståss de gamla överges. Delvis används även nya byggmaterial, bl a mindre sten. vad gäller Vender så övergår de till en ny typ av boplatser innebärande att man ofta, men inte alltid, i en bygd anlägger en gemensam befäst by i karakteristiskt läge. Före 2. världskriget tycktes detta ske i en rörelse fr öst mot väst. Detta visar sig vid närmare koll vara fel. Dessa karakteristiska borgbyar uppträder lika tidigt i Friesland som inom det uppfattade utgångsområdena precis norr Donau inom nuv Tjeckien/Slovakien. Där är det under intryck av Avarriket, som byarna anläggs. En teori, men inte fullt bevisad, är att byarna anläggs som utbildningskaserner för Avariskt infanteri av typ "främlingslegion". Det skulle då vara dessa byar som konstituerar att slaviska språk blir "lingua Franca" inom detta infanteri och grunden för att det slaviska språket överhuvudtaget uppstår och sprids. Mot detta står att de slavisktalande faktisk har bott sedan hedenhös, minst ända fram till HELA Elbedalens bägge sidor. Än idag lever stora slavisktalande minoriteter kvar inom NÖ halvan av Tyskland (t ex Obodriter, Sorber. Det finns fler.). Det är alltså en myt att "germaner" utvandrar och ersätts med "invandrande" slavisktalande befolkningar kommande österifrån. De slavisktalande fanns på plats hela tiden, möjligen med inblandning av inflyttade germansktalande grupperingar. Det som konstituerar en germansk grupp verkar istället vara att dessa leddes av ledare ur ett germantalande elitskikt, med den största initiativkraft och entreprenörsanda. Den som ville delta i jakten efter guld fick vackert acceptera att germanskt språk var lingua franca, när dessa eliter ledde ett projekt. För den tiden var det inget problem med olika språk. De disponerade sannolikt (omdiskuterat) bl a ett kvalificerat teckenspråk som var tydbart mellan olika språk.

[Boreas]

M anl av svar #5350 m fl där jag sticker ut hakan, så bestämde jag mig för att göra en liten illustration till mina tankegångar. En bild säger ofta mer än många ord. Ni får dock ursäkta kvalitéten, då jag dels är dålig att rita och framförallt har för dåligt kartmaterial. Om någon har ett bättre kartmateial, som är skalbart i uppförstoring tar jag gärna emot en kopia.

Östersjöområdet m blivande Sverige ca 800-länk till bild

Hur stämmer dessa anslag med Colbecks kartor från 814-talets Europa?

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4226.msg61405/topicseen.html#msg61405

[Boreas]

Du är ett klockrent A Boreas.   

"Klokrent A" - enligt vem, annan än dej själv?

Här måste du igen uppträda som både lagbildare, åtalere och domare i en och samma veva - utan en tanke på vad andra, ens inte den 'åtalade' själv, månne mena om saken. Ovett i system, med andra ord.

Jag är blott en tvivlare,

Aha. Nu också som agnostiker?

Då ser vi alla fram till att du - efter alla dessa år med tvärsäkerhet - kommer avslöja din tvivel om den forn-nordiska litteraturen som något annat än spekulationer - och Hr. Sturlasson som något annat än en fifflare.

om din sak var så stark så kan man tycka att du borde ha ha lyckats övertyga mig. Och om det kan skyllas på mitt bristande förstånd, så borde nog rimligen någon mer kunnig, t.ex. ideligen nämnda historiker, kanske ändå förstått.

Du kan inte övertygas om något du vägrar diskutera. Kolla frågorna i mitt förra inlägg. Dom unvek du galant.

Sen kan man undra vilka historiker du egentligen relaterar till - annat än NE och den auktoriserade treklövern Andersson, Harrisson och Östberg?

Lulle Lindquist? Carl Löfing? Ingmar Nordgren? Anders Kalif? Lars Bägerfält? Torgrim Titlestad? 

Nu är det inte så, varför du nog får acceptera att jag även om jag respekterar din djupa kunskap om källorna, inte alls instämmer i de mycket långtgående slutsatserna du drar. Inte minst gäller det för svear och götar vilka du tillskriver definitioner som jag ingen annanstans hört.

Då får du mao. försöka tänka själv - och inte alltid ropa efter auktoriteter.

Dom fakta, uppgifter och resonement jag framfört om svear och götar är inget annat än en logisk konsekvens av uppdaterad forskning - där det uppstått källor som var komplett okända för 10 år sen. Att man sen hämtar in begrepp och uppgifter från historiska källor - även om dom har högst varierande källvärde - vidrör i sej inte sakligheten.

Borde inte en trippelutbildad akademiker, med kritisk medvetenhet och analytisk talang kunde tackla en sådan utmaning - med vänsterhanden?!

Om du inte kan diskutera alla fakta som tillkommer temat "svear och götar" - under ett - får vi troligen konkludera att du inte är redo för sådana utmaningar.   

 

Kort sammanfattat så tror jag inte ett dugg på din hypotes om episka kungadömen regerande med närmast självklar makt från urtiden fram tills kristendomens intåg.

Man kan inte tro på något man inte har förstått. Man kan inte förstå något man inte satt sej in i. Kan han förstå vad denna "hypotes" handlar om - snarare än att tro repsektive "inte tro"? Vad om "hypotesen" är en "kännsgärning"?!

Annars fortsätter du fiffla med begreppen. Vad betyder "närmast" och "självklar makt" i citatet ovan - och varifrån har du hämtat en sådan uppfatning?

Kanskje du kunde följa dina egna råd - och kolla att du läst vad jag faktisk skrivit om just den saken. Annars fortsätter du enbart tillägga andra folk meningar dom inte ens kommit på eller tänkt, själva... 

Dags för nya stryktips?