Inspirerad av våra små diskussioner, började jag läsa Olav den Heliges saga. Det kanske jag borde inte ha gjort.
Nedan finns ett urklipp ur kapitel 77 av den sagan. Innan ni läser det, fundera ett ögonblick på att den som skrev det hade tillbringat en längre tid som gäst hos Västergötlands lagman, men såvitt vi vet aldrig besökt Svealand. Varför skrev han så här? Varför tog han risken att framstå som mindre vetande, om nu svear är götar är svear, som en del här på forumet är övertygade om? Hans samtida måste ha undrat?
Eller är det kanske återigen så att en av avskrivarna på 1400-talet i grunden skrev om hans texter?
Från www.snerpa.is (inte original, utan "modern" isländska, men nog ganska nära originalet)
Svíaveldi liggur í mörgum hlutum. Einn hlutur er Vestra-Gautland og Vermaland og Markir og það er þar liggur til og er það svo mikið ríki að undir þeim biskupi er þar er yfir eru ellefu hundruð kirkna. Annar hlutur lands er Eystra-Gautland. Þar er annar biskupdómur. Þar fylgir nú Gotland og Eyland og er það allt saman miklu meira biskupsveldi. Í Svíþjóð sjálfri er einn hluti lands er heitir Suðurmannaland. Það er einn biskupdómur. Þá heitir Vestmannaland eða Fjaðryndaland. Það er einn biskupdómur. Þá heitir Tíundaland hinn þriðji hlutur Svíþjóðar. Þá heitir hinn fjórði Áttundaland. Þá er hinn fimmti Sjáland og það er þar liggur til hið eystra með hafinu. Tíundaland er göfgast og best byggt í Svíþjóð. Þangað lýtur til allt ríkið. Þar eru Uppsalir. Þar er konungsstóll og þar er erkibiskupsstóll og þar er við kenndur Uppsalaauður. Svo kalla Svíar eign Svíakonungs, kalla Uppsalaauð.
Í hverri þeirri deild landsins er sitt lögþing og sín lög um marga hluti. Yfir hverjum lögum er lögmaður og ræður hann mestu við bændur því að það skulu lög vera er hann ræður upp að kveða. En ef konungur eða jarl eða biskupar fara yfir landið og eiga þing við bændur þá svarar lögmaður af hendi bónda en þeir fylgja honum allir svo að varla þora ofureflismenn að koma á alþingi þeirra ef eigi lofa bændur og lögmaður. En þar allt er lögin skilur á þá skulu öll hallast til móts við Uppsalalög og aðrir lögmenn allir skulu vera undirmenn þess lögmanns er á Tíundalandi er.
Från tacitus.nuSveavälde består av många delar. En del är Västergötland och Värmland och Markerna och det som hör därtill, och det är ett så stort rike, att elva hundra kyrkor lyda under den biskop som är satt däröver. En annan del av landet är Östergötland; del utgör ett annat biskopsdöme. Dit höra nu Gottland och Öland, och allt detta tillsamman bildar ett ännu mycket större biskopsdöme. I själva Svithiod finnes en landsdel som heter Södermanland; det är ett biskopsdöme. En annan del heter Västmanland eller Fjärdhundraland; det är ett biskopsdöme. Den tredje delen av Svithiod heter Tiundaland; den fjärde heter Åtthundraland; den femte är Roden och det som tillhör denna österut längs havet. Tiundaland är den förnämsta och bästa bygden i Svithiod. Därunder lyder hela riket; där är konungasätet och ärkebiskopsstolen och därefter är Uppsala öd benämnd; »Uppsala öd» kalla svearna sveakonungens egendom.
Varje del av landet har sitt eget lagting och sin egen lag i många stycken. Över varje lagsaga är en lagman, och han har den största makten över bönderna, ty det skall vara lag, som han låter uppläsa. Om konungen eller jarlen eller biskoparna fara genom landet och hålla ting med bönderna, så svarar lagmannen å böndernas vägnar; de stödja honom alla, så att dylika stormän knappast töras komma på deras allmänna ting, om icke bönderna och lagmannen tillåta det. Men i allt, vari lagarna skilja sig från varandra, skola alla rätta sig efter Uppsalalagen, och alla de andra lagmännen skola vara underordnade den lagman som är i Tiundaland.
