Om alla i landet är svear – så ligger (låg) faktiskt Birka mitt i Svearnas land - under förutsättning att Björkö Birka är det Birka som avses.
Om Götarnas land sträcker sig upp till Birka så skulle eventuellt Södermanland tillhöra Östgötarna och kanske Närke tillhöra Västgötarna – vilket inte är otroligt när man läser Ynglingasagan - och när man studerar kartan och gränserna mellan landskapen.
Om Birka är Götarnas stad - kan Birka ha varit en fredad handelsplats som Götarna hade i sin handel med Mälardalen - samt österut mot Finland/Ryssland. Enligt samma resonemang är det inte omöjligt att t.ex Lödöse eller Grönköping, var en Mälardalens fredad handelsplats för deras handel västerut.
Om grundsynen är samarbete mellan landskapen (istället för stridigheter) kan kartan ha sett sådan ut.
Med samma grundsyn kan” ett tempel som heter Upsal” ha legat i Gamla Uppsala – också. Det fanns, högst troligt, andra Upsal tempel runt om i landet. Några av dessa Upsal templen blev kanske, så småningom, även ortsnamn.
Varje landskap hade sin egen Kung. Landskapskungarna valde mellan sig fram en Sveakung som då var Kung över alla Svear – alltså hela landets befolkning. Då kan dessa Sveakungar ha residerat lite överallt i landet, både på Kinnekulle och i Gamla Uppsala – allt efter vilken landskapskung som då blivit vald till Sveakung. En Sveakung var alltså inte en Uppsalakung. Uppsalakungen var landskapskung i Uppland.
Vid de tillfällen en Uppländsk Landskapskung blev vald till Sveakung regerade denna troligen från Gamla Uppsala. Den nye landskapskungen i Uppland kunde då ”köras bort” från Gamla Uppsala och regera från kanske Adelsö (Som Björn i Högen – medans hans bror Anund Uppsale var Sveakung (?) och satt i Gamla Uppsala). Detta ger i sin tur andra förklaringar, som t.ex att Björn (och Anund) förhandlade på uppdrag av Sveakungen Olof, enligt Adam.
Om man ser Sveakungen som garant för lagen, samt som högsta präst vid blot – så kan vi se förklaringar till väldigt mycket i vår historia. Åtskilliga Sveakungar ”kördes bort” från blotplatser (Upsal tempel) på grund av att de nekade blota eftersom de var Kristna. Olof Skötkonung var en av dessa. Han blev aldrig avsatt som Sveakung – men han blev bortkörd (?) från Mälardalen – samtidigt som han fortsatte att prägla mynt i Sigtuna – vilket var en Sveakungs rätt. Alltså, han var Sveakung, regerade från VG – och såg fortfarande till att Uppsalakungen följde Upplands lag. Samma princip gäller för Anund som flera gånger regerade från VG under 20-års perioder. Även berättelsen om Inge den Äldre och Blot Sven får en logisk förklaring på sina respektive maktsfärer.
Jag börjar mer och mer se vår historia enligt ovan. Källor och sagor stämmer mycket bättre in – och vissa händelser får plötsligt logiska förklaringar. Svitjod blir då en Union som Landskapen ansluter sig till – och ibland, från. Detta kan vara en förklaring till varför Svitjods gränser varierar under seklernas gång.
Denna grundsyn bygger på samarbete mellan landskapen, alla bidrar till fred, man gifter sig mellan landskapen, handel sker – och alla landskap strider tillsammans mot yttre fiender – och de har en gemensam Sveakung vars uppgift är att hålla fred inom landet, lösa gränstvister, se till att lalla följer lagen, osv – men han hade ingenting med landskapens interna styre att göra – det skötte Landskapskungarna.
Jag tycker - att med denna hypotetiska grundsyn blir det plötsligt lite ”ordning och reda” i alla sagor och källor – och det här med Götar och Svear spelar inte längre någon roll - eftersom de samarbetar - och de lyder båda under Sveakungen .
Thomas