Men germanska legosoldater fanns ju också i andra provinser; museet i Newcastle visar genom fynd att legionärerna ofta rekruterats till områden långt från deras hemländer. I Englands fall var det bland andra morer och syrier som värvats av romarna att kämpa mot pikter och andra kelter.
Romerna hade ett fint sinne för hur man kunde utnyttja och utveckla soldater från erövrade befolkningar - och använda dessa på nya fronter. När man erövrat sarmaterna kunde man utskriva deras berömda kavallerister till tjänst i norra England. Sarmater och skyter var dessutom infödda 'nordbor' - som utan problem kunde klara av några vintrar i norra England.
Problemet med Adelstams analys är att denna typ soldat-tjänster inte fungerar sålenge romerna inte erövrat goterna eller deras områden. Så länge goternas och germanernas land är under direkt hot från romarna fungerar inte rekryteringen bland goterna alls. Så länge Rom fortsätter en aggressiv expansionen mot skottar, germaner och goter kommer alla slagstarka nordbon att rekryteras redan på hemmaplan - för att delta i frontlinjerna MOT den romerska expansion norrut.
Den ända krigsmakt som klarade stå emot och med tiden krossa Roms oövervinnliga legionärer var organiserad ikring en kärna av goter, germaner och vänder. Under tidigare perioder hade kelterna i väst och venderna i öst varit bind-leden mellan antikens Italien och Östersjöns antika handelskulturer. Efter sönderfallet av den romerska kungadömet (ikring 500 f.kr.) ser man att 'kelter' från Frankrike och 'kimbrer' från Skandinavien ingriper i Italiens interna stridigheter - där dom hävdar dom gamla lagar och stödjer adelslinjerna från det gamla, romerska kungadömet efter Jupiter/Bacchus.
Tyvärr lyckas dom inte och från det nya Rom växer med tiden fram som Italiens politiska centrum tack vare sin militära makt, och möjlighet att beskatta, befordra och utnyttja sina subjekt - utan hänsyn till traditionella värden, stadgade lagar och lärda bedömningar. När Caesar Julius går lös på Roms äldsta bundsförvanter, kelterna, är det inte med lagen i hand men med 120.000 brutalt tränade mandråpare med avancerade mordvapen och bestialt utpönskade tortyrmetoder.
Efter två generationer med krig lyckas germaner och goter äntligen att hejda den romerska utplundringen av Nord-Europa - vid Teutonenburg. Sen kom det att ta ytterligare 15 generationer och 400 år innan europeerna lyckades kasta det romerska oket av sej. Under den tiden exporterade man knappast vapen, krigare eller slavar från Gotland till den romerska sidan av Limes.
Kärnan i dom styrkor som stred mot romerna var alltså goter och germaner - och deras hemliga "hinterland" av järn, svärd, båtar och stora, kraftiga krigare låg i södra Skandinavien. I det perspektivet blir det märkvärdigt att - som Adelstam - påstå att götarna på Öland skulle rekrytera slavar och soldater till de romerska imperialister som ville åt deras närmaste släktingars egendomar, värden och förmåner - samt göra deras adliga familjer till slavar och lösöre. Hittar man romerska artefakter på Öland eller Gotland så är det primärt ett krigsbyte, sekundärt ett bytesmedel.
