Min syn…
Ursprungligen skrevs denna lag i början av 1200 talet och det var en lag gällande enbart Götalandskapen som haft en gemensam Kung (Landskapskung) till och från under en rätt lång tid.
Lagen beskriver hur ett Kungaval skall gå till för en sådan gemensam Kung. Han skulle ovan fara runt Vätterns nordspets och sedan ned till Mota sten vid Junabäck för att bli godkänd där - innan han skulle tillbaka till Alla Götars Ting, (Eriksgatan började där).
När Biskop Brynolf Algotsson översatte denna lagtext ca 1284 – 1290 var Sverige som rike ett faktum och denna lag var redan” omodern”. Dessutom var det inbördes stridigheter, Kung Birgers båda bröder, hertigarna Erik och Valdemar, ville åt Kungamakten. Kung Birger gav order till Bispen att skriva Svear (istället för Götar) äga kung taga och så och vräka = bara folk i Svealand, där Birger var Kung, hade denna makt = hans bröders undersåtar kunde inte välja Kung.
”Götar äga Kung taga och så och vräka. Han skall med gisslan ovan fara och i Östergötland”
Den ”modernisering” som Bispen utförde blev så här:
”Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ • han skal mæþ gíslum ovan fara ok í • østrægøtland”
Valdemar Birgersson, Birger Jarls son, var första gemensamma Kung över hela Sverige – men inte vald helt efter gamla traditioner.
Den första gemensamt vald kung för hela riket var Magnus Ladulås. 1275 valdes han till Kung över Sverige på Mora Sten på Mora Äng. Han var från Götaland och tillhörde Folkungaätten.
Min hypotes är att: Kungar över Götaländerna hade traditionsenligt blivit valda till Kung på Mota sten vid Junabäck. Denna sten fraktades upp till Mora äng för att traditionen skulle fortsätta – och blev där Mora sten. (Mora sten var så viktig att den gömdes när Kristian II skulle väljas till Kung, och den har aldrig återfunnits).
Nyckeln till hela lagtexten, som jag ser det, är ordet ”då”. Först när någonting är uppfyllt – DÅ – skall nästa sak ske. För att Kungaaspiranten skulle ha chans att överleva sin Eriksgata krävdes det gisslan.
Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ • han skal mæþ gíslum ovan fara ok í • østrægøtland • þa skal han sændí mæn híngæt* tíl aldragøta þíngs.
Alltså, när Kungen ridit runt Vätterns nordspets och kommit in i Östergötland, DÅ -skulle han sända bud till Alla Götar Ting. Gränsöverskridandet var det som utlyste detta DÅ.
”þa skal laghmaþær gíslæ skíptæ” När lagmannen fick budet om Gränsöverskridandet, DÅ skulle lagmannen skifta gisslan. Denna gisslan fanns alltså inte med Kungen, denna del av gisslan fanns hos lagmannen i Västergötland.
Lagmannens gisslan, fyra man, 2 från varje landskapshälft + ytterligare fyra man från landet, dvs Västgötar, skulle sedan resa till Junabäck och där vittna om Kungens börd. (dessa reste närmsta väg till Junabäck och var framme där ungefär samtidigt med Kungen, notera att här finns ingen beskrivning om deras färdväg – men Kungen skulle ”ovan fara” till Östergötland).
Den ”översättning” som Bispen gjorde vet vi inte hur stor den var, kanske byttes enbart Götar ut mot Svear, kanske ändrades även andra delar av texten så att den skulle passa in bättre mot de förändringar som skett nu när Sverige var ett rike under en kung.
Thomas