Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[vemvet]

Jag instämmer med huvuddragen i vad du skriver. Så ett litet men. Jag tycker att man borde nämna de tre delarna av tiohäradsbygden i ett sammanhang. Då borde "Guarandia. Findia. Hestia." (det är viktigt med punkterna) alltså Värend, Finnveden och Njudung återges i texten. Njudung har sin naturliga kontakt med vatten via Tveta. Man kan ju också undra över när småländerna organiserades och varför.
Det räcker med att ett av småländerna tillkommer en udda tid. Om man knyter Vedbo huvudbygd (i söder) till Njudung, vars huvudbygd går ihop med Vedbos, så skulle detta kunna innebära att Vedbo är en senare konstruktion, med konsekvenser för Vista utbredning.

Och teuste behöver inte alls ha något med Tjust att göra i o m att det ev är ett tilläg. Kanske har något med norra delen av Wendland att göra och då kanske man måste fundera över någon likhet med finska namn. Tavastland har diskuterats.

Håller i stort sett med men Teuste var nog nordöstra Småland.

[Boreas]

Bilden kring bosättningarna i eg.finland som uppvisar markanta drag av mellansvensk kultur är i sig även de mer av en blandkultur. Det intressanta är att vi innan avfolkningen av dessa regioner, märk väl att detta tydligen gäller även Åland, har en idag okänd kultur som ej var ren finsk utan mer en germansk och baserad på kust-ö förhållanden.

Deras relationer med Sverige och Skandinavien är hursomhelst av mycket gammalt datum. Sen lär deras språk redan ha varit 'germansk' - altså "götiskt" eller "gotonskt" - varifrån också svenskan kommit.

Tidigare fanns det språkforskare som inte såg Tyskland som alla germanska spårkens vagga. Därför använde man termen "gottonsk".

Dessa språkformer utvecklades hursomhelst ikring Östersjöns västra sida - till skillnad från dom 'vendiska språken' (numera kallad 'fenno-ugriska') som utvecklats på Östersjöns östra sida.

Sen kan man jämföra spridningen av götiskans 'dialekter' - från Gotland till Västerbotten, Österbotten och Finska Viken. Sen kan man se att det vendiska (finska) språket spridits ikring Norrbotten och efter skogsbälten mot sydväst - till Härjedalen, Hälsingland och Värmland. Det lär framgå att topografi och biotopi - i relation till livsform, näringskultur och livsgrundlag - varit betydligt viktigare för dom språkgruppers spridningsmönster än moderna, territoriala gränser kan ge intryck av.

Om kustbefolkningarna efter Bottenhavet och Finska viken hade en gemensam sjöfartskultur, så kan vi uppfatta varför dom delade samma grundspråk - även om dom kunde tillhöra olika 'ätter'.

Samma typ enhet med avknoppade variationer kan man sen se bland venderna, från Vistulas "veneti" till ester, kareler, kvener, skogsfinnar, alfer (älvgrimmar) - eventuellt gamla vendelbor och finnvedingar (finnaithe).

När goterna har sin Vättern får dom dela den gamnla havsbukten i norr med svearna i nord-ost och Vänern-a i nord/nord-väst - vilka man också kallat alferna i Alfhem. Sen har vi öst- och väst-götar jämte norr-götar kallad 'nordmän', ända upp till Lofoten och det gamla Kvenland...

Mellan dessa skogsbönder, getbönder och fiskarbönder - i dom öppnare lågbygder och dom större slätterna - hittar man sen dom riktiga bönderna, kallad svear och daner. Att daner och svear kom dela språk med götarna är kanske inte så märkvärdigt - geografin tagen i betraktelse. Det hör även till bilden att götarna - både före och efter det intensiva jordbrukets utveckling - kom stå för skeppsbyggandet, skeppsfarten och den båtburna handeln efter kusterna - och över haven. Sen är venderna fortfarande specialister på älvar och vattendrag.

När man redan på Ottars tid hittade "blandkulturer" - där nord-göten Ottar drev med såväl kor som hästar, getter som ren - så betyder det i princip att som olika kulturformers specialiteter förmedlats och utväxlats till dom orter där dom varit anpassningsbara. Därför kunde finnarna i södra Finland driva rätt stort med kor, korn och häst - medan finnarna norr i Finnmark kunde sy i hop havsgående båtar (skepp) som seglade bättre än någon annans.

Dom sydliga vender - kallad "venedae" eller 'ouener' eller 'huner' - handlade genom älvsystemen från Svarta havet. När dom inte klarade hejda fientliga intrång söderifrån fick dom även hjälp norrifrån - av vesi-goter och ostro-goter. Dessa goter utvecklade en egen variant av sitt 'gottonska' (götiska) blandat med vendiska (finska).

Lika lite som den klimatiska och biologiska evolutionen rör den kulturella utveckling i Nord-Europa sej efter rigida gränser, stringenta linjer eller mekanistiska tidsaxlar. Det närmaste vi kan komma en enkel beskrivning av utvecklingen från stenålder till atomålder finns redan - märkligt nog - formulerat i Gutasagans början, där den djuptänkte Tjelvar uttrycker att "Allt är i bågar förbundet".     

[Boreas]

Hur vi än vänder och vrider så har Gotland till alla tider varit ett mycke tnaturligt centrum för alla sjöfarande götar. När Matts Geijer och andra sen förlägger den gamla, götiska handelsgemenskapens norra 'Birca" till Åland är det en konsekvens av flera faktorer - bl.a. att man efter kustremsorna på båda sidor om Bottenviken och båda sidor om Finska viken lär ha pratat "götamål" också, sen 'tidernas morgon'.

Dom 'götska' dialekter ikring Finska viken och Österbotten avslöjar ju att närheten till helsingegnålet och gautniskan är minst lika tydligt som närheten till uppsvenskans sjungande och närkingarnas ljungande. Att förklara 'svenskans' närvaro i Finland som ett resultat av en "svensk invation" på 1200- och 1300-talen ger således ingen historicitet eller logik - och är med all sannolikhet rent av vilseledande.

En förklaring till dess fluktuationer över tid lär möjligen ha göra med en mkt låg population. Tidsmässigt pratar man om åtminstone bronsåldern (alternativt båtyxeperioden) till vikingatidens slut. En tämligen lång period med en germansk (?) grannkultur som haft stora beröringspunkter och sannolikt korsgiften på elitnivå åtminstone.

Onödiga spekulationer. Varför skulle Finlands bästa och bördigaste landskap - från Åbo till Borgå - haft "mkt låg population" - innan 1000-talet?! Varför ser man då en ständig påvärkning FRÅN det finska fastlandet till kusterna av Sverige - likaväl som tvärtom? Finns det överhuvudtaget NÅGOT som stöder en sådan tanke?

Läs gärna "Uniting Sea II" - och något om Kieukias-kulturen och finsk järnålder...
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,1493.msg68073.html#msg68073
   
 

Denna okända kultur skulle passa alldeles utmärkt som kandidat till Sitonerna som grannar till Siuonerna. Siton kan vara ett Zee-tun(?), folket som bebor sjötunen (?). Dessa lär ha rört sig vant över vattenytorna och möjligen även Upplandskusten. Svearnas närhet och släktskap, tillika större resurser kan med tiden gynnat ett sammangående och benämning rodsmän kan ha uppstått utifrån. Därav Roser-Svear.

Nu kan Sitoner vara latin för Sigtuna-bor, eftersom Sigtuna/Situn/Zitune finns i olika skrivformer. Enligt Ynglingasagan var detta svearnas huvudort.

Tacitus' uppgiftslämnare kan alltså ha skild "huvudorts-svearna" från dom övriga svear. an bör hursomhälst vara försiktig med begreppet - efter som Tacitus (vad jag vet) är den ända som använder detta ord. Vad han nämner om 'matriarkat' kan sen få endera koppla 'sitoner' till 'kvener' och det old-tyska ordet för kvinna, alltså 'kvenas'. I så fall går det ju fel-koppla, även flera gånger. Här finns en kortfattat analys:
http://norah4history.wordpress.com/tag/sitoner/

Något händer dock under slutet av vikingatiden som pressar bort dessa kust och ö svear, roser men intresseområden och krav kvarstår hos Sveakonungen. Vilket ger ytterligare en aspekt på Anund och senare korståg. Möjligen är Birkala och Kvenerna arvtagarna i Finland och Novgorods skatteuppbörd och samarbete med Kvenerna ett arv från deras Rosiska ursprung.

Finlands nio rosor finns fortfarande kvar i deras nationalvapen - i hop med det finska lejonet, symbolen för deras gamla, förlorade kungahus. Den nya skölden återskapedes efter reformationen, då Gustav Wasa återupprättade landets självständiga status pro forma, med sonen Johan som 'stor-hertig'.

Dom nio rosorena lär stå för det gamla kungadömets olika län, vilket lär ha infattat Lappin-maa, Kainun-maa (Kven-land), Hämenmaa, Turunmaa, Uusimaa, Kymenmaa, Karelianmaa, Estinmaa och Litvinmaa. Dessutom hade storfurst Jaroslav gett Ingermanland (Inkerinmaa) till Sverige under Olof Skottkonungs tid.

Alla dessa områden gick år 1249 officiellt in i den katolska kyrkan - och året efter unisont med i det nya kungadömet Tre Kronor.

[Ättelägg]

Nja, angående avfolkningen lutar jag mig mot finsk forskning, tyvärr har jag ingen ref. kan kolla upp men för att komplettera något har jag denna referens som är pro Åländsk men som ändock nämner tankarna:

När och hur skiftet mellan hednisk och kristen tro skett på Åland har länge debatterats, men det arkeologiska material vi har idag lämnar ingen lösning. Tanken på ett tidigt kristnande finns men kan inte beläggas. Det finns också en teori om att ögruppen avfolkas efter år 1000, men den del som bygger på negativ bevisföring i form av brist på runstenar och kontinentala myntfynd förtjänar ringa tilltro. Mer underbyggd är ortnamnsforskaren Lars Hellbergs utredning i frågan, men svagheten hos honom är att han inte prövar sin hypotes kritiskt utan förutsätter att den är sann. Hans slsutsatser bygger också på en allt för stark tro på ortnamnens oföränderlighet genom tiden. Vad vi säkert kan säga är att när vikingatiden slutar så glider Åland verkligen in i den mörka medeltiden.

Nu är jag inte någon expert gällande forntiden i stort och sannerligen inte finsk men ändock finner jag vissa intressanta fenomen som likhet mellan och även olik gällande Mälardalen - egentliga finland. Slående är väl just avsaknad av runstenar vilket kan tolkas olika.

[Castor]

Från tråden:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6224.0.html

Personliga käpphästar och andra utsvävningar ombeds på det allra vänligaste att tas i riktig tråd - subsidiärt i tråden för dom lösa ballongers fria flykt. Där har vi numer kommit över 300 sidor - och redan täckt både Köpingsvik, Sandby och det övriga Öland.

OK, här är några av mina käpphästar:

• Vendland (eller rättare Wendland) är en tysk (saxisk) benämning på ett område mellan nedre Elbe och österut bort mot Preussen. Området beboddes från folkvandringstiden till tidig medeltid (ungefär från 400-talet till 1100-talet) av folk som talade västslaviska språk. Invånarna kallades vender, en benämning som ursprungligen gällde en äldre, för-balto-slavisk och för-germansk indoeuropeisk befolkning som huvudsakligen bodde längre österut, i antika källor omtalade som veneti eller venedi.
  
  De medeltida västslaviska venderna uppträdde aldrig som en enad nation, utan bestod av flera mindre stammar. Större delen av Wendland underkastade sig den tysk-romerske kejsarens överhöghetsvälde, medan andra, mindre delar blev danska (därav den danska titulaturen ”Vendes konung”).
  
  Vender har således ingenting med Finland att göra. De finsk-ugriska språken är väsensskilda från vendernas västslaviska språk såväl som från de gamla veneternas språk.
  
  
• De antika skriftliga källorna (före 500-talet) ger varken någon geografisk information om de landområden som idag är Norge, Sverige och Finland, eller någon etnografisk information om de människor som bodde här. Dessa goda bitar av Europa var totalt okända för de gamla grekerna och romarna, därför kunde de inte heller skriva om dem.
  
  
• Gotland är inte, och kan omöjligen vara, något slags ”Urheimat” för ”all things Gothic".

[Ättelägg]

Folkvandringstid (?), på vad baserar du den tidiga dateringen av slavisk närvaro vid Elbe?

[Castor]

Egentligen spelar det inte så stor roll exakt när slaverna dök upp. Det viktiga är att de fanns där på vikingatiden och i början av medeltiden. Är man lagd åt det spekulativa hållet kan man kanske tänka sig att det folk vi kallar hunner till stora delar bestod av slaver, och att det var hunnernas framstötar som gjorde att vi har slavisktalande folk i större delen av Östeuropa. Attilas välde sträckte sig ända upp till Östersjön och nådde nästan fram till nedre Elbe och Rhen.

[Ättelägg]

Vill inte leka petimeter här så ursäkt. Dock är det av vikt som du nämner att inte blanda ihop folk och namna fast det verkar vara fallet med venderna. Om jag förstår tankegångarna rätt menar man att namnet vender, vandaler är de saxiska stammarnas namn på de ursprungliga folken (germanska) i öst som sedemera fördes över på de invandrande slaverna som i sig även smaltsamman med de rester av germaner som fanns kvar. En annan teori är väl att veneternas namn överfördes på de migrerande blivande västslaverna (venderna). Vender är alltså ett namn som givits av utomstående medans de själva kallade sig annat.

[Vetgirig]

Hur vi än vänder och vrider så har Gotland till alla tider varit ett mycke tnaturligt centrum för alla sjöfarande götar. När Matts Geijer och andra sen förlägger den gamla, götiska handelsgemenskapens norra 'Birca" till Åland är det en konsekvens av flera faktorer - bl.a. att man efter kustremsorna på båda sidor om Bottenviken och båda sidor om Finska viken lär ha pratat "götamål" också, sen 'tidernas morgon'.

Dom 'götska' dialekter ikring Finska viken och Österbotten avslöjar ju att närheten till helsingegnålet och gautniskan är minst lika tydligt som närheten till uppsvenskans sjungande och närkingarnas ljungande. Att förklara 'svenskans' närvaro i Finland som ett resultat av en "svensk invation" på 1200- och 1300-talen ger således ingen historicitet eller logik - och är med all sannolikhet rent av vilseledande.

I Finland har flera historiker med stöd av språkforskning pekat på att det finska språket närmast är ett gotiskt språk uttalat med ugrisk språkmelodi. Det närmaste språk som då är aktuellt är i så fall Gamelgutniskan. Ugriskan överväger dock så snart det rör sig om jakt, skogsleverne, terräng etc.

Det där med "götar" är en missuppfattning av Adams Gesta... De enda kända "Goter" i tyska språket, även på Adams tid, är GUTARNA. Götar hade en annan benämning och de är t o m sällan omnämnda vid de tider våra klassiska källor med tysk/Romersk Katolsk bakgrund kommer till.

I alla handelsavtal gutarna sluter med Tyske Kejsaren fram till 1250, så kallar gutarna sig för "Gutniska Kusterna" och tyskarna kallar dem för Goter. Tyske Kejsaren är uppenbarligen inte ens intresserad av att sluta handelsavtal med danskarna (kungen) eller svear/Sverige (kungen).

Vad jag vet så har inget textexempel från Helsingländerna bevarats till eftervärlden. Vi vet alltså inte särskilt mycket om vilket språk/dialekt de talade. Det finns några fragment av vad som påstås vara Helsingelagens text, men det är troligast översättningar till Mälarsvenska ca 1364, i samband med Helsingländernas sammanbrott. Textexempel i ombyggda kyrkor ger heller ingen ledning, då dessa tillkommer i samband med att kyrkorna genom ombyggnader anpassas till Romersk Katolsk liturgi efterv 1364 (som intensivast första halvan av 1400-talet) och då har befolkningsminskningen under digerdöden ersatts av inflyttade sörlänningar (språkpåverkan)

[Vetgirig]

Egentligen spelar det inte så stor roll exakt när slaverna dök upp. Det viktiga är att de fanns där på vikingatiden och i början av medeltiden. Är man lagd åt det spekulativa hållet kan man kanske tänka sig att det folk vi kallar hunner till stora delar bestod av slaver, och att det var hunnernas framstötar som gjorde att vi har slavisktalande folk i större delen av Östeuropa. Attilas välde sträckte sig ända upp till Östersjön och nådde nästan fram till nedre Elbe och Rhen.

Du har faktiskt rätt i ovanstående. Ungerska arkeologer har länge sökt efter fysiska lämningar efter hunner (skelett). Det finns mängder av kända hunniska boplatser att undersöka. Men hittills ingen säker hunn. Däremot hittar man stormannagravläggningar med kvalificerade hunniska gravgåvor, bl a i guld och silver etc. Fortfarande ingen hunn, d v s om utgångspunkten är att hunnerna hade asiatiskt ursprung.

I boplatserna hittar man däremot kaukausoida lämningar med gravgåvor som normalt anses vara "germanska" i den mån det överhuvudtaget finns några gravgåvor. I närheten av de "hunniska" boplatserna finns ofta boplatser i trakter som då var träskmark och där anses sydslaver ha bott.

Överhuvudtaget är det inte lätt att skilja slaver och germaner åt inom Centraleuropeiska Stäpperna (Ungern mm). Befolkningarna är alla kaukasoida och de använder alla ungefär samma design och formspråk i de föremål de använder tid för tid.

[Vetgirig]

• Vendland (eller rättare Wendland) är en tysk (saxisk) benämning på ett område mellan nedre Elbe och österut bort mot Preussen. Området beboddes från folkvandringstiden till tidig medeltid (ungefär från 400-talet till 1100-talet) av folk som talade västslaviska språk. Invånarna kallades vender, en benämning som ursprungligen gällde en äldre, för-balto-slavisk och för-germansk indoeuropeisk befolkning som huvudsakligen bodde längre österut, i antika källor omtalade som veneti eller venedi.

  Du skriver själv medeltida och tysk. I varje fall nordisk medeltid är det nordiska Wendland (svear) upplöst. De vender du nämner, där danskarna spelade en aktiv roll i att kuva stammarna åt Romersk Katolska kyrkan är slaver som bott i områdena lika länge som danskarna bott i sin ö-värld resp Jylland. Venderna/västslaverna skulle säkert bli djupt förolämpade av att jämföras med för-balter.
  
  

  De medeltida västslaviska venderna uppträdde aldrig som en enad nation, utan bestod av flera mindre stammar. Större delen av Wendland underkastade sig den tysk-romerske kejsarens överhöghetsvälde, medan andra, mindre delar blev danska (därav den danska titulaturen ”Vendes konung”).

  När danske kungen titulerar sig Venders kung, så gör man det med den rätt segraren i de många krigen mot västslaverna kan ta.
• När Sveriges kung så småningom antar titeln Wendes kung, så beror det på att den svenska centralmakten kan åberopa att man nu har i det närmaste återskapat vad som en gång var Wendland, Östersjöväldet.
  
  

  Vender har således ingenting med Finland att göra. De finsk-ugriska språken är väsensskilda från vendernas västslaviska språk såväl som från de gamla veneternas språk.

  Visst. Venternas områden runt Odermynningen bebos senare av 2 västslaviska stammar och i detta område finns även nordens vid tiden största stad enligt Adam. Denna säger också att staden bebos av greker och att befolkningarna (stamarna) runt staden är greker. Detta innebär i klartext kristna grekisk ortodoxer, men inte självklart att det är invandrare från Ö Medelhavet. Det finns alltså så sent som 1050-70 grekisk ortodoxt kristna vid Östersjön, vilket för Romersk katolska kyrkan är något "vidunderligt fasansfullt, som alla bildade kristna absolut inte får inlåta sig med".
  

• De antika skriftliga källorna (före 500-talet) ger varken någon geografisk information om de landområden som idag är Norge, Sverige och Finland, eller någon etnografisk information om de människor som bodde här. Dessa goda bitar av Europa var totalt okända för de gamla grekerna och romarna, därför kunde de inte heller skriva om dem.
• Gotland är inte, och kan omöjligen vara, något slags ”Urheimat” för ”all things Gothic".[/l][/l]

I varje fall någon information meddelar de.
[/list]

[Skoglar]

Tydligen har tråden råkat etablera sig ett gott styck från topic, men jag gör väl likadant och skriver om en möjlig parallell till vender/Wendland.

Det finns nog ingen känd koppling mellan folken det italienska Trentino och det brittiska Wales, men ändå kan de sägas delvis dela namn, sett ur nordvästeuropeisk/germansk synvinkel.

Ord/uttryck som Welsch-Tirol, Wales, vallack, Valland "välska seder" eller valnöt innehåller alla en orddel som har att göra med nordvästeuropeernas benämning på "sydlänningar", främst (men inte enbart) latinspråkiga sådana. De som bor söderut

Kanske kan man fundera på en likartad bildning av namn på de som bor österut? Då finns det en logik att veneter, winder, tyska vender, venäläiset eller Gustav Vasas Wender alla bär ett liknande namn, utan att de behöver vara inbördes besläktade De som bor österut så att säga.

Det skulle t ex kanske kunna förklara varför både svenskar och finnar benämner sina östliga grannar på ett liknande sätt

[Vetgirig]

Ord/uttryck som Welsch-Tirol, Wales, vallack, Valland "välska seder" eller valnöt innehåller alla en orddel som har att göra med nordvästeuropeernas benämning på "sydlänningar", främst (men inte enbart) latinspråkiga sådana. De som bor söderut

Via DNA vet vi ju att i grunden härstammar britonerna, däribland Wales befolkningar, från Baskien/Galicien. Det är kanske något Västeuropeerna visste, även om det var vagt. Dessutom kan de ha haft kontakter med sina ursprungsområden via sjövägar på enklare sätt än inlandsbefolkningar.

Kanske kan man fundera på en likartad bildning av namn på de som bor österut? Då finns det en logik att veneter, winder, tyska vender, venäläiset eller Gustav Vasas Wender alla bär ett liknande namn, utan att de behöver vara inbördes besläktade De som bor österut så att säga.

Det skulle t ex kanske kunna förklara varför både svenskar och finnar benämner sina östliga grannar på ett liknande sätt

Slående. Varför inte!
Nu nämns det ofta om Aestland/Aestländer i de klassiska källorna för Nordens historia också, så inte ens den närmare samtiden var helt överens om definitionerna.
Jag brukar f ö ange att jag uppfattar de tidiga befolkningarna i landskapet Östergötland som några av svearna, d v s "folket som bor ÖSTER om Götarna" (Götar=Västgötar).
Däremot kommer vetenskaparna att motsätta sig tanken i brist på bevis, såvida du inte kan övertyga någon sådan med "pondus" att stödja tanken.

[Skoglar]

Slående. Varför inte!
Nu nämns det ofta om Aestland/Aestländer i de klassiska källorna för Nordens historia också, så inte ens den närmare samtiden var helt överens om definitionerna.
Jag brukar f ö ange att jag uppfattar de tidiga befolkningarna i landskapet Östergötland som några av svearna, d v s "folket som bor ÖSTER om Götarna" (Götar=Västgötar).
Däremot kommer vetenskaparna att motsätta sig tanken i brist på bevis, såvida du inte kan övertyga någon sådan med "pondus" att stödja tanken.

Tror man bör skilja på väderstreck rörande "inbördes förhållanden" och "främlingar som bor öster om" den egna befolkningen.

Uttryck som Österlen, Östermalm, Östanstång, Ös(t)by. Östergötland  etc. beskriver något inom den östra delen av vårt eget område. Varje benämning typ Österland/Aestland skulle då avse den östra delen av vårt land.

Min tanke var att vend/vind/venä etc. ursprungligen avser folket öster om oss, dvs. öster om den egna kulturkretsen.

Att Vend = Fin går förstås inte att bevisa på något sätt men är inte mindre intressant än den gängse tolkningen " folk som finner i skogen" som jag tycker är minst sagt underlig.





 

[Vetgirig]

Uttryck som Österlen, Östermalm, Östanstång, Ös(t)by. Östergötland  etc. beskriver något inom den östra delen av vårt eget område. Varje benämning typ Österland/Aestland skulle då avse den östra delen av vårt land.

Det förutsätter att det finns något sammanhängande enhetligt vid de tider bakåt vi diskuterar. Jag kan inte se det så f n. Som jag ser det så har vi först mängder med smärre tingslag typ Vikbolandet, Vista etc. Var och en med sitt ting. Styrda av en grupp stormän, ev där ledaren kallas "kung". Samarbeta går bra ändå genom allianser och beroenden.
Med tiden utvecklas detta till de kända Rikena i Norden, där det som skall bli Sverige ungefär 1100 är Wendland (svear), Svealand (svear), Götaland (Götar) och Helsingland (Vad då? Finnar? Norrmän?). Under tiden ca 1050-1100, under vilken tid Romersk Katolska kyrkan upprättar sina planerade stift hos samtida "nationsbildningar", så bör vägen i Mälarområdet till ett Svealand gått via 3 separata "nationsbildningar" (Sigtuna Stift, Strängnäs Stift resp Västerås Stift). Ca 1220 bör dessa dock vara enade i ETT Rike. Dessutom finns det några ytterligare områden, som så småningom blir egna stift, vilka kyrkan till en början inte räknar med. Kanske de inte var Romersk Katoskt kristna där, vem vet. Dessa områden är det blivande landskapet Östergötland, Västanstång samt Tiohäradsbygderna.

Det är alltså först under en period 1050-1200 "öster" tangerar det som skall bli Östergötland. Dessförinnan är det uppenbart att allt som kan nämnas inom ramen för östligt handlar om Wendland eller ännu längre österut. Därför menar jag att Östergötland betyder "Landet öster om Götarna", då det enligt mitt förmenande bebos av andra svear, inte minst eftersom det sker en inflyttning från ca 1050 av öländska stormannafamiljer, vilka sannolikt är svear ur Wendland.

[supergeten]

Att Vend = Fin går förstås inte att bevisa på något sätt men är inte mindre intressant än den gängse tolkningen " folk som finner i skogen" som jag tycker är minst sagt underlig.

Oerhört underlig, egentligen. Slutsatsen blir då att de som inte var finnar hade stora problem med att gå i skogen, jaga, fiska, plocka bär, honung...dvs leva ett helt normalt liv.

[vemvet]

Jag såg ett annat förslag, att finn skulle komma från det latinska fin, dvs slut. De som bodde vid världens ände.

[Skoglar]

Med tiden utvecklas detta till de kända Rikena i Norden, där det som skall bli Sverige ungefär 1100 är Wendland (svear), Svealand (svear), Götaland (Götar) och Helsingland (Vad då? Finnar? Norrmän?).

Intressanta tankar, men så länge vi inte har något som liknar belägg för detta tänkta sveadominerade Wendland så ställer jag mig tveksam.

Det är alltså först under en period 1050-1200 "öster" tangerar det som skall bli Östergötland. Dessförinnan är det uppenbart att allt som kan nämnas inom ramen för östligt handlar om Wendland eller ännu längre österut. Därför menar jag att Östergötland betyder "Landet öster om Götarna", då det enligt mitt förmenande bebos av andra svear, inte minst eftersom det sker en inflyttning från ca 1050 av öländska stormannafamiljer, vilka sannolikt är svear ur Wendland.

Oavsett vad Östergötland kommer av så var järnålderns östgötar en integrerad del av den gemensamma skandinaviska kultur- och språksfären, vilket finnarna inte var, även om det säkert förelåg kulturell påverkan.

Sedan, om Östergötland avser "öster om götarna" så leder till en möjlighet av två:
a) Västergötland betyder "väster om götarna" vilket ger bilden av att alla götar egentligen bodde mellan VG och ÖG, alltså på Visingsö, eller
b) "Östergötland" och "Västergötland" är inte ett exempel på parnamn (som Öster/VästerRekarne, Nord/Sydön i Nya Zeeland, Östan/Västanstång. Men om dessa namn inte hänger samman. Exakt varför heter VG just så? Fanns det ett äldre, sedermera förlorat, ÖG i trakterna närmast väster om Vättern, runt nuvarande Karlsborg-Mullsjö?

Jag har svårt att tro på vare sig a) eller b) såvida inte ny kunskap tillkommer.

Oerhört underlig, egentligen. Slutsatsen blir då att de som inte var finnar hade stora problem med att gå i skogen, jaga, fiska, plocka bär, honung...dvs leva ett helt normalt liv.

Exakt. Det var väl knappast förekomsten av skog som skiljde Finland från landet väster om Bottenviken...

Jag såg ett annat förslag, att finn skulle komma från det latinska fin, dvs slut. De som bodde vid världens ände.

Den tolkningen är fullt logisk från ett sydeuropeiskt perspektiv, men är inte nordbornas benämning på Finland från före den tid då latinet kom att påverka vårt språk? Om nu språkforskare menar att vissa låneord i finskan är inlånade under ÄJ, t ex kuningas/kung, borde inte vårt namn på finnar och deras land vara minst lika gammalt?

[Vetgirig]

b) "Östergötland" och "Västergötland" är inte ett exempel på parnamn (som Öster/VästerRekarne, Nord/Sydön i Nya Zeeland, Östan/Västanstång. Men om dessa namn inte hänger samman. Exakt varför heter VG just så? Fanns det ett äldre, sedermera förlorat, ÖG i trakterna närmast väster om Vättern, runt nuvarande Karlsborg-Mullsjö?

Västra Götaland existerar ju inte som namn före påvebrevet 1148. Påven vill smickra kungen för det då nya Romersk Katolska nationen och gör det genom att använda benämningar som ger kungasläkten ett ärufullt förflutet, där anfäderna är Ostro resp Vesigoter. Detta har ju dock inget med väderstreck att göra, vilket istället är ett påfund av senare kungliga administrationer.
Det som blir Skara stift kallas då "GÖTALAND". Olaus Petri är tydlig i sina förord till kröneka och nämner ett av rikena Götaland. Allt borde hann inte ha fel i. Vi har också en hel mängd arkeologi i Danmarks offerfynd, som pekar ut ett ursprung från "Vikenområdet", som då existerar mellan Hallandsås och Norges sydspets. Men INTE öster om Vättern. Inte ETT enda fynd som ger något samband med befolkningar öster om Vättern (i varje fall senast jag läste om offerfynden). Detta är enligt min mening de götar som tidigast nämns, med "alfheim" (där deras kungasläkt har sitt ursprung) centralt längs "Älva".

[Vetgirig]

Exakt. Det var väl knappast förekomsten av skog som skiljde Finland från landet väster om Bottenviken...

I de äldre klassiska källorna nämns ju befolkningar, som kan tänkas vara vad vi menar med "finnar" idag. Då avser jag inte "Finländare", utan ursprungsbefolkningar. Varifrån namnet kommer och vad det betyder är inte självklart. De tolkningar jag sett var baserade på Novgorods administration av karelen och NV-ut. Här konkurrerade Novgorod, genom Karelarna, med Sverige/Helsingländerna fram till 1320 (ca). Sedan slöts ju något lite fred. Emellertid så är finne kopplat till en typ av livsstil, som omfattade allt från rent jägar-samlande till jordbruk (men med svedje). Denna livsstil hade befolkningarna halvnomadiskt till bofast inne skogarna och detta förekom från norska västkusten och österut bort mot Ural. En av dessa folkgrupper är samerna. Andra kallas ibland skogsfinnar. Men de är också många fler grupper vars namn tappats bort med tiden.

Tamrenhållning kommer först från 1400-talet och måste skiljas från att man höll lockrenar för jakt resp ren som dragdjur.

Längst tillbaka så var "finnens" livsstil den ENDA rådande i norden/norra Europa. Men med förtätad befolkning ju längre söderut man kommer tvingas befolkningarna till olika typer av bofasthet och organisering för att överleva.