Romarriket kan vi lämna därhän när det gäller det folkvandringstida England. Romarna hade ju som bekant dragit sig ur och lämnat fältet fritt för germanerna att omstöpa den f.d. romerska provinsen efter eget kynne. Vi vet att nytt språk och ny religion infördes, liksom en politisk indelning i form av flera självständiga småriken. Det är rimligt att anta att sydöstra Britannien kom att likna området sydost om Nordsjön och Skandinavien. Då källäget trots allt är bättre för England än för Skandinavien, kan det källorna berättar om förhållandena i England också antas ge vissa ledtrådar om hur förhållandena var i Skandinavien.
Jag skrev post-romerska England, mao. England efter 400 år med romersk styre - vilket lett till politisk och kulturell upplösning, ekonomisk utplundring och socialt förfall. Ungefär som Tyskland efter 2. världskriget. Sen fick dom ju marshall-hjälp från dansk adel, angliska fiskarbönder och saxiska lantbrukare.
När främmande herrar under 1000-talet får makten i södra Skandinavien får man ju en liknande typ utplundring - fast i ett något mindre förmat. Konsekvenserna är ju hursomhälst likartade - efter 250 års vikingatid och 150 år med 'inbördeskrig' står också skandinaverna ribbade intill skinnet - av såväl materiell som social-politisk kultur.
När man entligen klarar av att skipa en varig fred - på 1200-talen - får man skrapa ihop dom sista reserver som fanns kvar av inhemsk adel och politiska struktureri Norden - vilket ledde till unionen på Helgeandsholmen 1250. När man ett sekel senare ramas av digerdöden utarmas det gamla, ilegitima adelsverket ytterligare, varför dom kvaravarande adelsfamiljerna i Finland och Sverige slutligen får i hop en ny union, ikring den dansk-norska drottningen Margrethe.
Först 170 därefter - anno 1550 - har man ett nytt, fritt nordisk kungadöme. Så snart den finsk-svenska kungen lyckas utvisa dom katolska skattmasen får även Danmark, Norge, Skottland och England sväng på reformationen. Då kan vi ju tala om ett fritt och enheligt svenskt kungadöme - i rejäl mening, för första gång sen dom gamla kungadømens fall under slutet av vikingatid.
Under högmedelåldern blev Skandianvien givetvis - som England under romertid - behandlat som envar annan nyerövrad koloni. Då slipper man "plundra" landet för alla dets meteriella och mänskliga värden, man kan helt enkelt 'konfiskera', 'bötalägga' och 'indra' dom människor och objekt man vill åt. Av den orsak fick man 'järnbörd' - där envar kunne åklagas och anses skuldig - intill oskuld var bevisad. Som man numer vet försvann inte denna lag före finnarna var villiga uppge sin isolerade frihet och gå med i den katolska kyrkan - mot att järnbörd (och omvänd bevisbörda) blev strukna ur landets lagar och den gamla helsingelagen renoverad.
Det går alltså jämföra det romerska koloniväldet i England - över 450 år - med det katolska härraväldet över Skandinavien, genom 450 år.
---
Sen återstår frågan om källmaterial, som ovan.
