(Menade du Skoglar inte Tiundaland på några platser där du skrev Uppsala nu? Eller är översättning på tacitus.nu så felaktig?)
Oavsett om 'afrækja' är korrekt översatt eller ej, så är det väl inget konstigt med att kungastolen finns kvar i Tiundaland även om kungarna inte håller till i Uppsala. De kanske föredrar Östra Aros eller Sigtuna?
Nä, det ska nog vara Uppsala i bägge fallen.
Den första passagen handlar om att kungarna ogillar eller föraktar Uppsala. Det är vid tiden en ganska god omsättning på svenska kungar och kungarna har nog större chans att överleva skyddade i egna borgar än i GU.
Den andra passagen är beskrivningen av Uppsala (vilket förstås ligger i Tiundaland) där kungasätet och ärkebiskopsstolen finns.
Det enda oklarheten jag ser i Tacitus.nu är att de skriver att "konungarna har upphört att ha sitt säte..."
Jag håller med dig, jag ser inte heller några problem med att kungarna försvinner från Uppsala men att staden står kvar som kungasäte.
Ja men så klart , Kungen gillar inte Uppsala men sitter där ändå. Ja nu förstår jag!
Men du, när var det han flyttade därifrån då?
Detta tangerar något som tidigare diskuterats, i denna tråd eller i någon annan.
Innan penning- och skatteekonomin kom igång på riktigt, så var det många tidigmedeltida kungar som ambulerade mellan olika platser, för att kunna leva av det som de olika platserna gav. I vårt fall benämndes detta Uppsala öd.
Att kungarna flyttade runt motsäger inte att det fanns en stad/plats som ansågs vara kungasätet. I vårt fall Uppsala.
När kungen flyttade ut från Uppsala? Det finns nog inget enkelt svar på den frågan.
Kanske var Erik Segersäll den siste som i huvudsak residerade där. Kanske var det Erik Jedvardsson. Antagligen var det många medeltida kungar som ändock tillbringade kortare eller längre tider i GU.
Stockholm blev väl en i praktiken fungerande huvudstad först någon gång på 1300-talet? Samtidigt gällde val vid Mora Sten fram till Gustav Vasa, och han lär flera gånger ha använt tingshögen i GU för att tala till folket.
Så avvecklingen av GU som kungasäte kan kanske beskrivas som en utdragen process, från vikingatid till 1500-tal.