Märkligt är också att Adam inte nämner Öland och Gotland i klartext. Han skriver dock att Birkas biskop ska tjäna "öarna i det Baltiska havet", till dessa "öar" tycks han räkna Kurland, som till skillnad från Öland och Gotland nämns vid namn.
Just det - vilket understryker att "götarnas birka" ligger på Åland, som bl.a. Carl Nordling beskrivit. Det ger också logik till ett antal andra källor - bl.a. Ansgarsvitans uppgifter om biskoparna Ansgar och Unni.
Vad Nordling inte beskrivit är att en större del av Åland blir fyndtom i tiden ikring 1050, som efter en omfattande plundring, typ förintelse. Det stämmer också med Adams och biskopslängdernas uppgifter om att biskopssätet under Adams tid fick flyttas från detta götarnas Birka till Linköping - "eftersom Birka var förintat".
Samma öde ser ut till att ha ramat kusten av Åboland och Nyland under samma tid. Efter inventeringar i dom gamla centralbygder norr om Åbo återgav arkeologen Paula Purhonen (1991) en gammal sägen från Auråminne-trakten, där det berättas om en fasansfull invasion från havet - och ett slag på en slätt mellan Aura och Nokia åar "kunde vada till ankeln i blod".
Att denna 'invasion över havet' sammanfaller med Adams berättelse om "kungasonen Anunds" kampanj "till kvinnornas land, för att utöka riket" stämmer märkligt bra med nämnda fyndtomhet - såväl som dom traderade minnen från Åbolands vikingtida centrum. Adam berättar annars att Anund och hela hans hird omkommer, eftersom nämnda Amazoner hade "förgiftade brunnarna" i området. Inte värst...!?
En rysk text rörande samma tid beskriver "den svenska kung Anund" - som seglar in i Finska Viken på krigståg. Här beskrivs han som "blind" och "klätt i guld" - innan han förlorar livet. (Se wikpedia, Anund Jacob)
Enligt både Adam och Snorre gick Anund Jacob 'ur tiden' i år 1050. Hans gode vän, brorson och kommande kronprins het Ingvar, och skulle enligt traditionen varit chef för kungens livgarde. Runstenarnas 'Ingvarståg' KAN alltså vara ett minne efter denna tragedi.
I VG-lagen berättas att Sveriges första katolska kung, Anund Jacob fikk tillnamnet "Kolbränna" - som ett resultat hans skrupulösa brännande av hedningars hus och hem. I fall Anund Jakob och hans biskop(ar) följdes av en större styrka 'korsfarare' kan hans beryktade brännande iofs. förklara fyndtomten på Åland, i Åboland och Nyland från 1050-talet till slutet på 1100-talet.
Slutligen kan nämnas att man från Island har en text från 1070-talet som beskriver en flottilj med "freka (hissiga) män", lett av "Byleipt" (läs: Byskup) som "rekr austan, med svidande äld". Det kan ju tyda på att endera fick bränna inne och bli kol i stället för aska...
Efter dessa ogärningar bland götarna på Åland finnarna i Vinland ville man knappt tala eller skriva mer om (götarnas) gamla Birka "på ön i havet" mellan øst och väst. Det kan man ju förstå - om man vill.