Något som nämns både av Snorre Sturlason och i landskapslagarna måste väl ändå anses vara rätt väl etablerat?
Och ja, Snorre skrev just Uppsala Öd:
"Freyr reisti at Uppsölum hof mikit, ok setti þar höfuðstað sinn; lagði þar til allar skyldir sínar, lönd ok lausa aura; þá hófst Uppsala auðr, ok hefir haldist æ síðan."
"Frej byggde ett stort hov i Uppsala, och satt sin huvudstad där, lade till det (hovet) alla sina inkomster, land och lösöre, då uppstod Uppsala öd, och det har funnits ända sedan dess"
Uppsala öd och Uppsala öd-gods nämns betydligt senare än 1350, sista gången 1477.
Enligt texterna er "Uppsala öd" tydligen väl etablerat innan vikingatiden. Enligt dom "legendariska" kungasagorna var svearnas jordbrukskultur, kungalinje och huvudorter etablerade redan i tidlig järnålder. Enligt Gutalagen införlivades gutarna med kungen i Uppsala. Frågan är vilka "gutar" och "götar" detta omfattade - och
när fusionen hände.
Om man utgår från dom indikationer som finnes i skrifterna har också denna politiska "förening" av gutar/götar och svear skett ett bra tag
innan vikingtiden. Det är närliggande att se på Skandinavernas sociala, ekonomiska och militära insatser under och just efter romertiden som en närliggande orsak till denna 'konsolidering' av folk och resurser inom Skandinavien. Poesin om Teodorik, Widstih och Beowulf - jämte Jordannes berättelser - tycks tyda på en "mobilisering" och ingripande av skandinaviska aktörer i det krigshärjade Europa anno år 407.
Nu visar arkeologin att såväl ekonomiska som sociala ändringar hände i både Götaland och Hälsingland mellan 400 och 550. Bland annat ser man en tydlig uppgradering av det upp-svenska lantbruket (nöt, häst, vete och havre) i områden av Götaland/Skåne, såväl som Hälsingland och Tröndelag.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3757.0.html Fusionen kan även vara ett resultat av att endera "goter" (götar) och "vender" (finnar) utvandrade just under detta århundrade. När större delar av en folkgrupp eller två utvandrar från Skandinaviska halvön uppstod ett behov att halvöns väletablerade lantbrukare fick ta ett större ansvar för hemlandets ve och väl.
Det kan även förklara att nya "svenska" gårdar etableras i Götaland och Skåne - och att ynglinga-ätten i Uppsala därmed etableras som överhuvuden för götarna - också. Det betyder givetvis inte att dom gamla landskapsnamnen lämnades eller glömdes, lika lite som legenderna om goternas forntid som en egen "ätt" (storfamilj, folkgrupp) - "efter Oden" - på lika fot med ynglingaätten och deras avkommor, kallad 'svear'.
Efter fusionen kom den hemvarande götiska adeln att fusionera med den svenska och sålunda integreras i Ynglingaätten och "Uppsala Öd". Berättelserna om Beowulf, Adils och Rolf Krake törs härröra från denna mobilisering i kampen om makten i Europa. 200 år senare har vi liknande berättelser om Sigurd Ring och Harald Hildetand, där "Slaget vid Bråvalla" är en mönstring och träning av kämpar till den förestående "Kampen om Skandinavien" - också kallad vikingatiden.
På denna tid var svear och götar redan väl förenade under "Uppsala öd". När Danevirke och dom nordiska ledungarna mobiliserades på 700-talet fick den samlade, nordiska flottan en gemensam ledning situerad på Själland, där ynglingarna fick etablera en egen linje av "sjökungar", efter Ragnar Lodbrok och Sigurd Ormöga, varifrån Harald Hårfagre och den norska grenen av ynglinga-ätten törs härstamma...