<blockquote>Intressant faktum är att urgermanskan har många låneord från finskan/estninskan som antagligen förklaras genom kontakt i trakterna av inre ryssland, detta går lite emot germanskans urhem i sydskandinavien.
</blockquote>Har du något underlag för detta påstående? För faktum är att medan det finns rätt många urgermanska/urnordiska lånord i finskan så är frånvaron av lån i motsatt riktning slående. Nästan de enda jag kan komma på som tycks vara någorlunda gamla (medeltida eller äldre) är mjärde, kåta och lapp (folkslaget).
Enligt vissa finska språkforskare är finska språket till stora delar gammelgutniska ord, som sedan förfinskats i sina uttal. Det är bara det typiska ordförrådet från "schamanbältet", som avviker (typ pil, båge, spjut, trumma, tält, koja, eld, namn på trädslag, jaktbyten, fiskar etc). Jag håller alltså inte med er om arv från ryskt håll annat än arvet efter schamanbältet (vilket i o f s också innefattar "Ryssland").
Vad gäller "Lapp", så anses det ordet härröra från den ryska, som administrationen i stadsstaten Novgorod använde. Ordet börjar användas inom svensk administration i och med att Sverige fick mer eller mindre kontroll över västra karelen och angränsande områden väster om detta. Det gamla svenska ordet för dagens samer, vilka alltså bebor/bebodde dagens Finland, Sverige N Dalälven resp N halvan av Norge och Kolahalvön, är "FINNE". Det är vad som kan utläsas av svenska dokument och ordet kan beläggas bak till Tacitus resp Ptolemeos.
Finne är även ett ord för "svedjebrukare", d v s "finnarna" levde av alla näringsfång, som deras boplatser med omland medgav. De var alltså bl a relativt fastboende "jordbrukare". Inte alls den myt dagens svenska administration, sedan särskilt 1800-talet, försökt inympa i oss svenskar av politiska skäl (jmf t ex vad skrivningarna rörande s k "odlingsgränser" innebär!!). De bönder som utgjorde massan av Helsingländernas invånare före 1350 är med all sannolikhet sådana "finnar". Helsingarna, d v s stormannaskiktet, utgjorde bara någon % av denna befolkning. Observera att Helsingarna är etablerade INNAN Vendeltid och att omvandlingen av t ex folklanden (Vendel, G Uppsala) i Mälarområdet via ev invandring i stormannaskiktet alltså kommer efter Helsingarnas etablering. Möjligen etableras Badelunda samtidigt.
Att sedan digerdöden ändrade på alla förutsättningar i ett känsligt samhälle i norr är en annan sak. Efter 1350 är det sannolikt en massiv sörländsk inflyttning (ledd av kungen och ärkebiskopen) till nu rejält utglesade, men redan uppodlade bygder. Massan av fjällbosättningar överges från ca 1350 ("kämpagravarna", d v s samma hustyp som är känd från Island).