Är det inte så att de arkeologiska likheterna återfinns längs en stor del av ostkusten ända ner till Småland eller kanske till och med Blekinge? Och att inga skarpa gränser finns?
Det finns både arkeologiska likheter och skillnader. Som jag sa tidigare så kan man tex skönja en delning av Skandinavien som går i en sydöstlig-nordvästlig linje om man tittar på ortnamnstypologi, dialekter och importföremålstypologi. Den har dock kanske sitt ursprung lite längre tillbaka i tiden; romersk järnålder/folkvandringstid snarare än vikingatid.
När det gäller det germansktalande Skandinavien så har ju hela regionen otroligt många likheter kulturellt. Däremot så finns det även skillnader mellan områden i fråga om hur olika detaljer i det arkeologiska materialet ser ut. Hur dessa ska tolkas är ju förstås svårt att säga, men ofta talar man om dem som "regionala traditioner". De behöver alltså inte ha någonting med etnicitet att göra, däremot så kan de ge oss ledtrådar om hur starka kontakter mellan olika områden var, hur samhället var organiserat och hur gränserna mellan dessa organisationer gick osv. Östkusten har många likheter i sitt arkeologiska material, men även variationer. I ett område som Sverige så är det på många sätt variationerna som är intressanta, för det är de som berättar om möjliga regionala traditioner inom den större, gemensamma kulturen.
Det gäller också för storhögarna. Stora koncentrationer av gravhögar finns väl på andra ställen i Skandinavien också, vidgar vi perspektivet ser vi att det alltså inte är något specifikt mälardalskt det heller.
Rimligen måste man se det som ovanligt omfattande uttryck för en kulturyttring som är spridd över ett stort område och inte använda det till att markera en speciell region.
Självklart är höggravskicket inte specifikt för Mälarlanskapen, men det har ju ingen påstått heller. Det är ett gravskick som förekommer över hela Skandinavien, men i olika frekvenser i olika områden vid olika tillfällen, och även högarnas konstruktion och storlek varierar med tid och rum. Gravskicket påverkades till stor del av regionala traditioner, så tex storhögar kan mycket väl vara utmärkande för en viss region under en viss period.
Under just 500-tal till 900-tal så var det vanligt med storhögar i Mälarlandskapen, samtidigt som det var mindre vanligt i tex Östergötland och Västergötland. I Norge var storhögar istället vanliga tidigare, under romersk järnålder, för att sen komma tillbaka under vikingatid i form av ett mindre antal mycket exklusiva gravanläggningar i södra Norge. I Danmark var storhögar vanliga under bronsålder, för att komma tillbaka under romersk järnålder, för att sen igen bli ovanliga fram till vikingatid. Jag kan inte storhögarnas spridningsbild i tex danmark, för det är inte ett område jag kan i huvudet, men även där finns det regionala variationer i tid och rum för olika sorters gravmonument.
Det finns ingen värdering i att säga att antalet storhögar utmärker Mälarlandskapen under vendeltid och tidig vikingatid. Det gör inte området bättre eller sämre än något annat område där andra gravformer var vanligare. Det är bara en arkeologisk verklighet som vi arkeologer måste förhålla oss till.
Jag kan meddela att det finns mycket gravhögar, många av dem stora, utanför både Uppsala och Mälardalen i södra delarna av nuvarande Sverige;-)
Rykten säger att de även finns i Danmark och att Danmark har Skandinaviens äldsta stad, som forfarande existerar, Ribe.
Absolut. Igen, ingen har sagt någonting annat.
