Redan innan Gallien erövrades av romarna stod gallerna närmare romarna, då båda talade italo-keltiska språk. Germanskan är mer avlägset släkt. Sedan är det en annan sak att kelter, germaner, daker/geter, sarmater och skyter av greker och romare klumpades ihop under benämningen "barbarer", men det betyder inte att de hade så värst mycket gemensamt egentligen. Romarna kände gallerna bäst, eftersom de var grannar. Germanerna var mer avlägsna och främmande ända fram till början av vår tideräkning.
Kelter erövrade ju norra Italien ca 400 f kr. Och i stort i samma veva erövrade de även ett flertal regioner söder om Podalen, samt upprättade riken. Även de etruskiska stadsstaterna fick rejält på pälsen vid tillfället. Rom är en av dessa etruskiska städer vid tiden, men också etruskernas gränsstad/-stat mot sydligare icke etruskiska regioner. Emellertid har jag aldrig sett antytt att romare (etrusker) och kelterna skulle på minsta sätt förstå varandras språk.
Ordet "kelt" är 400-tals begrepp för "barbar" i grekiskan och grekerna stötte först av Medelhavskulturerna ihop med keltiska "tåg". Ordet användes främst för att visa att man inte förstod språket hos de nya grupper vilka rörde sig söderut/österut.
Romarna använde senare själv begreppet "barbar" i liknande syfte och det var ett utpekande av att de nya hade ett groteskt språk, typ bla bla bla bla etc.
Nyare forskning visar tydligt, nu när man gräver "UNDER" de romerska lagren i Gallien, att gallerna hade en gentemot romarna överlägsen kultur, teknik, ekonomi. Inte minst arketektonsiskt, men de byggde i huvudsak i trä på stengrunder, var de minst jämbördiga. Under varje romersk stad, fästning, väg ligger det i regel en minst lika välbyggd gallisk motsvarighet. Stadsplanen och murarna (jord/sten/träarmerat) överlappar oftast varandra. Gallerna var också överlägset rikare sett till gemene män (kvinnor) än romarna i genomsnitt. Gallerna hade inte ovanligt kvinnliga härskare, som gjort sig politiskt förtjänta av rollen, vilket dock innebar att romarna såg ned på gallerna.
Det var också denna rikedom, särskilt enorma mängder med GULD, vilket romarna använde för att finansiera sina krig, vilket blev gallernas olycka. Romarna hade EN sak de var överlägsna i. De hade en stående välövad armé, vilket var unikt i Europa och faktiskt i hela världen vid tiden. Och svepskäl för krig kunde man snabbt fixa.
Romarna visste att de var underlägsna på nästan alla områden än just militärt, men girigheten var en stor drivkraft. Deras slutsats blev att gallernas samhälle måste förstöras, vilket besegrade galler själv fick utföra. Sedan byggde man nytt romerskt, men nu helt i sten. I syfte att verkligen utradera den överlägsna galliska kulturen, så slaktade romarna systematiskt alla teknikförande, kulturförande, religiösa, militära och ledande personligheter, samt samtliga i deras släkter. Romarna övervakade och lät förbundna galler utföra skitjobbet. De som inte slaktades förslavades för att utföra nämnda uppbyggnadsarbeten, men främst för att intensifiera brytningen av guld, silver, koppar i gallien. Brytningen bleb så intensiv att man tömde gruvorna till in på typ 200-talet och sedan nämns inte gruvdriften mer, vilket ledde till att vår tids forskare trodde att gallerna saknade gruvor helt Bara antalet guldgruvor var 75 st.
Hela systematiken återupprepades f ö senare i Dacien.
Resultatet blev att på runt en generation slaktade 1/3 av gallerna, 1/3 av sina stamfränder, samt förslavade 1/3 av befolkningen på totalt ca 6 miljoner, beräknat av forskningen, men andra lägre siffror nämns också av andra.
