Borgar av den typ Harald lät anlägga är av en typ som hittills äldst daterats till ca år 0 och är byggda inom Friesiskt område. Till för några år sedan antogs denna borgtyp vara något som slavisktalande befolkningar förde med sig i samband med en expansion/folkvandring från öster (oklart varifrån) åt väster, där de uppträder som "Västvender".
Det senaste jag noterade är att numera är detta alltså omprövat, så att borgtekniken inte har något med slaver att göra i o f s, utan bara är något som dessa tar efter från Friesiskt område. Det har heller inte skett någon expansio etc av slavisktalande befolkningar västerut. Dessa befolkningar har alltid levt inom sina områden, dock att möjligheten finns att själva språket (slaviskan) flyttat västerut. Tecken tyder t o m att gränsen mellan slaviskan och galliska språk ursprungligen gick längs Rehndalen. Inne i de slavisktalande områdena, så bör det funnits germantalande befolkningar som "befolkningsöar" i det slavsktalande "havet". Germanerna verkar dock ha varit mest aggressiva och ständigt expanderat sina territorier, samt därvid successivt "germaniserat" (senare förtyskat) de slaviska befolkningarna. Detta sistnämnda tar rejäl fart från Karl den Stores tid.
Haralds borgar verkar av utgrävningar döma haft bemanningar av legosoldater, med en majoritét härstammande från Syd- resp Västvenderna. Några soldater från norska resp svenska områden har också deltagit. Troligen har truppernas ledare stått Harald nära, men man vet eg inget om detaljen. Borgarna var ju bemannade endast under ca 20 år. Syftet med anläggningarna verkar ju snarast vara ett sätt att ta kunglig kontroll över tidigare autonoma småriken än alternativet motstånd mot kejserlig exoansion, även om inget hindrar både och. Vissa yngre borgar kan ha anlaggt i samband med att äldre övergetts, d v s en typ av flyttning.
Haralds kungamakt hade knappast medel till att avlöna legosoldater en längre tid, så det bör varit nödvändigt att föra regelbundna krig, för att låta soldaterna plundra sig till "löningen". Associationer med bgreppet "jomsviking" ligger också nära till hands vad gäller borgarnas bemanning. Harald var själv en Jomsviking (legosoldat) under sin ungdom.
Under alla förhållanden förlorade Harald kriget mot Kejserliga trupper och erkände sig besegrad genom att konvertera till Romersk katolsk kristendom 968.
