märkliga artefakter från norrländsk skifferkultur

[skarpskalle]

T-format redskap, som av många anses vara ett stämpelverktyg men som enligt Göran Burenhult "brukats som flåvknivar vid jakten"
Nordbottniskt redskap, som Fredrik Hallgren mfl tror är en "ishacka" att hacka upp vakar i isen med. Finns det några spår av slitage? Eller är det enbart ett prestigeföremål? Flåverktyg känns rätt osannolikt iallafall pga storleken.
Är det någon som har några andra teorier?

[dersa]

Någon bild eller källa skulle nog underlätta ett svar!

[Leif]

T-format redskap, som av många anses vara ett stämpelverktyg men som enligt Göran Burenhult "brukats som flåvknivar vid jakten"

Flåning, då förstår jag faktiskt inte hur han tänker. Jag tycker den ser värdelös ut för det arbetet, åtminstone utifrån min ringa erfarenhet efter att ha flått 100+ däggdjur av olika storlek och art. Skinnskrapa möjligen, kan tänka mig att de skulle funka bra när man skall skrapa ur gucket ur svans, ben och huvud. Enklare ytor behövs större redskap, men för finlir borde de kunna funka.

[largo]

Tittar man på den här bilden -

http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=299991

så blir man minst sagt fundersam över användningsområdet.
Som jägare kan jag inte hitta någon bra användning alls, när det gäller slakt eller skinnberedning.

[Leif]

Tittar man på den här bilden -

http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=299991

så blir man minst sagt fundersam över användningsområdet.
Som jägare kan jag inte hitta någon bra användning alls, när det gäller slakt eller skinnberedning.

Inte ens för att skrapa t.ex.  rävsvansen eller illerns fram och bakben? Jag fick intrycket att den borde kunna funka till det....

Jag skulle dock vilja känna på dem, hur kraftiga är de i godset? Vilka krafter tål de?

[Yngwe]

Den är väl inte så olik en flåkniv? 

http://www.staffansvapen.se/media/images/jokcr11-small.jpg


Med en viss justering av tekniken borde det väl funka för att flå?

[Sindre]

Med en viss justering av tekniken kan du flå med en snickarhammare. 

[Yngwe]

Förvisso :-) 

Men den här grunkan har ju ett t-handag med en skärande egg i änden, det enda som skiljer från en helt modern flåkniv är att det saknas en  sidoegg. En sådan är säkert mycket praktisk men det kan ju finnas själ till att den saknas, materialets beskaffenhet, tidigare använda materials beskaffenheter eller helt andra orsaker.

Jag tycker nog att den ser klen ut för att flå en ko, men å andra sidan finns det ju mindre djur än detta. Skulle nog kunna tänka mig att det funkar att flå en lax med, eller en gädda, det är det enda jag har egen erfarenhet av.

[iznogoud]

Ändarna verkar vara avslipade att ett snöre eller tråd ska fästas där. Kanske är det endast en del av någon konstruktion?
Ett musikinstrument eller leksak annars? Ni vet ett snöre i var ände och sedan snurrar man och får det att låta.

[Carl Thomas]

Bällingar är skinnet från renens ben och det material man använder när man syr Samiska skor (näbbar) för vinterbruk.

Bällingar skrapas rena på hudens insida med hjälp av ett verktyg som är S-format där S-ets lösa ände är en egg – och S-ets böjda kurva är ett glidande stöd till eggen så att eggens vinkel alltid är densamma mot hudytan. Detta verktyg idag är naturligtvis av stål.

Se bild.
http://girji.info/ruovdi/samegard14.jpg

Skifferverktyget på bilden har en liten egg, ca 20 mm bred. Eggen verkar vara centrerad, cereterad, samt ha en hög slipvinkel. Jag gissar på ca 25-30 grader.
Verktygets handtag har ”knoppar” på båda sidor, alltså har man (?) knutit någonting runt dessa knoppar.

Om man knyter fast en ”kil” (eller annat föremål) som då vilar mot verktygets ”baksida” – och detta något är avsett att glida mot huden som skall skrapas – får man en fast skär/skrap-vinkel mot hudytan. Denna fasta skär/skrap-vinkel minskar risken att eggen skär rakt igenom huden.
Den smala eggen (ca 20 mm) gör att det inte behövs någon stor kraft för att rensa huden från gamla köttrester och hinnor.

OM verktyget använts på detta sätt bör man kunna se släta (polerade) ytor närmast eggen samt även längre upp på verktyget där ”kilen” var fastknuten som gav skär/skrap-vinklen – och där denna kil kunde förflyttas uppåt eller nedåt så att skär/skrap-vinkeln kunde ställas in till optimal vinkel – med hjälp av snöret som gick mellan ”knopparna”.

Det hela ovan är naturligtvis en gissning – men jag tror att detta verktyg skulle vara ganska effektivt för denna typ av arbete. Jag har skrapat många bällingar under årens lopp – och jag skulle gärna försöka göra det med detta verktyg!

Thomas

[anber]

Det hade varit intressant att se konturen av spetsen från kortsidan. "Underifrån" ser den skålad ut med ca 3 mm bredd i botten. Man skulle kunna tänka sig ett användningsområde som beredning av någon form av syremmar eller senor? Skrapning, formning eller mjukgöring.  De tvärgående skårorna skulle kunna vara till för att ta upp sidokraften när verktyget pressas mot underlaget samtidigt som "tråden" dras genom den bildade kanalen.
 (För att se spetsen, klicka på "Visa ett bildspel" på sidan från länken från historiska.se ovan.)
/Anders

[Ragnfast]

Inte ens för att skrapa t.ex.  rävsvansen eller illerns fram och bakben? Jag fick intrycket att den borde kunna funka till det....

Jag skulle dock vilja känna på dem, hur kraftiga är de i godset? Vilka krafter tål de?

Hör den inte till en pilbåge, typ "pilhållare"?

[Leif]

En annan intressant fråga är ju hur enhetlig gruppen av T-formiga redskap egentligen är. Storlek? Utformning? Ev eggar?

Jag har aldrig ens hållit i ett sådant redskap, någon som har lite förstahandsinfo och inte bara slumpvis framgooglade bilder?

[Bessan]

Jag har läst någonstans att de T-formade föremålen skulle kunna användas när man sydde ihop sina båtar, osäker på materialet i båtarna, kan ha varit näver eller skinn och osäker på hur det tekniskt skulle gå till. Borde iallafall undersökas, kan jag tycka ! /Bessan

[largo]

Man måste väl i all bedömning av ett verktyg, förutsätta att verktyget underlättar ett arbete, och att tillverkningen av sagda verktyg ger en "produktivitetsökning".
Människan är, från sin absoluta begynnelse, en klok varelse, och tillverkar absolut inte avancerade vertyg för att flå en svans eller ett framben. Tidsvinsten/produktiviteten borde, jämfört med tiden för redskapstillverkningen vara negativ.
Ett T-format verktyg kan knappast ha används till något så trivialt, som även kan utföras med enklare vertyg, utan är med stor sannolikhet tillverkat för en långt mer avancerat.
Men vad, vete gudarna...

[Carl Thomas]

Largo, att få till en bälling är absolut ingenting trivialt. 

Bällingar användes för att få till extra bra skinn för fotbeklädnader – och fotbeklädnader är mycket viktiga, speciellt vintertid. Dessutom, fotbeklädnader slits ganska kraftigt, även i snö och kyla – så man sydde en hel del sådana till familjens alla medlemmar. En familj på fyra personer behövde minst 8 par näbbar per år – och till det gick det åt åtskilliga bällingar – och mycket jobb med skrapning, gnuggning, tuggning osv för att få till dem.

Titta på en Samisk näbbsko för vinterbruk, hur många olika delar den är gjord av – samt hur pälsen är vänd på ”sulan”  för att man inte skall halka i snö och is – samt, den är vattentät och den har en näbb som håller foten kvar i skidans bindning. Inget trivialt alls faktiskt – ett litet konstverk som är mycket praktiskt och som används av alla arktiska folk på den här kontinenten.

Övriga skinnkläder var betydligt enklare att sy och de behövde inte alls samma behandling som bällingarna!

Thomas

[largo]

Carl Thomas beskriver just vad jag är ute efter. Något speciellt, alltså inte ett enkelt flåverktyg, så vi är inne på samma tanke.

[Nils Johansson]

Kul diskussion.