Hittade en länk som beskriver detta ganska ingående, en av Åsa Larssons artiklar:
http://independent.academia.edu/AsaMLarsson/Papers/99105/Organized_Chaos._Defleshing_Cremation_and_Dispersal_of_the_Dead_in_Pitted_Ware_Culture
/Mats
Utmärkt link. Larssons behandling är tydlig och väl balancerad.
Jag har funderat på varför endera tycks använda begreppet "kannibalism" okritiskt. En bakgrund kan vara det politiska klimatet under medelåldern och den antagonism som dyrkade fruktan för "annorlunda" och okända folk. Under expansiva krigarkulturer blev det vanlig att stigmatisera dom icke-troende som fiender. dvs. "grymma". Alltså växte det fram ideologier som konsekvent såg på andra kulturer som objekt för den nödvendiga stigmatisering som motivering för invasion, plundring och erövring.
Under förra sekelskifte fick vi en social-darwinism som kunde motovera övergrepp som ett "evolutionärt resultat". Problemet är att logiken också får förklarara människan som självdestruktiv ("ond") i biologisk mening. Därmed kom också forntiden att beskrivas som som "primitiv", "vild" och "grym". Bilden är en tydlig projektion av medeltida och samtida grymheter, men 1900-talets historiker och samhällsaktörer kunde nu postulera olika teorier om evolutionens framtida "ubermensch" - till ersättning för Bibelns frälse.
Bland dom grymmaste visioner man kunde krysta fram var exempel på tortyr, barnmisshandel, ritualmord och kannibalism. I efterkant av Romartidens och medeltidens grymma helveten kunde man förklara VÅR historia som en evolution av bibliska proportioner; från ett primitivt mörker har vi civiliserats genom en gudomlig intervention och disciplinerade. Teorin är alltså att den mänskliga grymhet - med tiden - har genomgått en tvingande, disciplinerande kultivering. Människans civiliserade samhälle uppfattas alltså som mycket ny och skär - och 1900-talets historiker uppfattade tydligen vår kulturhistoria som en mycket begränsad del av vår biologiska, läs "primitiva" forntid. Den krigiska Gud avlöstes alltså av en "grym forntidsmänniska".
Fördomar baserad på denna historiska projicering dyker fortfarande upp i dagens historiska tolkningar. "Den primitiva grymhet" används gärna när politiker skal begrunda samtidens grymheter. Därmed finns arkeologer och historiker som fortsätter det vetenskapliga korstog efter forntida bästialiteter. I tråd med dom segrande krigsfilosofier under medeltiden fortsätter man en människosyn och akademi som VILL hitta bevis för "det frälsande krigets nödvändighet". Strategin lyckas tydligen, fortfarande kan man tydligen invadera främmande länder och bekämpa dom "primitivare" människor och "utrota" deras deras "grymma" och farliga "okultur".
1900-talets social-darwinistiska enögdhet finns alltså med när man vill försvara vår tids ideologiska grymheter. När man fortfarande hör om specifika folkgrupper som "steker barn" eller "kokar missionärer" tar vi givetvis uppgifterna med en kopp grovsalt. Att stycka, grilla, steka och koka människor till döds är en praktik vi främst känner igen från Akkadiens krigskultur, vilken anlände Europa med den högaktade Caesar och det heliga Rom. Med vår egen kulturs grymheter i bakhuvudet får man vara försiktig med egna fördomar - och omedvetet bistå dom filosofer som profiterar på vapenproduktion, krigshandlingar och erövring av primitiva lands resurser. Kannibalism är alltså ett politiskt infekterad ämne - och får behandlas därefter. Lyckligtvis finns det arkeologer som inte vill missförstå dom märkvärdigheter man månne hitta i forntida gravar.
Följande exempel från Tysklands sen-paleolitcum var länge bland dom berömda och "säkra bevis på kannibalism". Den massiva kortslutningen törs vara ett varnande exempel:
http://paleo.revues.org/index1504.html
