När blev Blekinge danskt?

[Karlfredrik]

När blev´Blekinge danskt? Vi vet att  Blekinge var danskt 1231, kung Valdemars jordebog.
Jämför: Magnus Edekling:När blev Blekinge danskt? Borås 2009

[Yngwe]

Är Emund gamles landamäre trovärdigt så hamnar vi i slutet av 1000-talet. Men frågan är om detta är trovärdigt eller historieförfalskning ala VG... Denna källa är ju ibland lite märklig och innehåller en hel del fel...

[tty]

Enligt Wulfstans uppgifter hörde Blekinge till sveaväldet i slutet av 800-talet, så det måste ha skett efter den tidpunkten.

[Ola Nilsson]

Enligt Edekling skulle Blekinge inte blivit danskt förrän strax före 1231. Detta baseras huvudsakligen på antagandet att gränsläggningstraktaten är en dansk 1200-talsförfalskning och på att Blekinge inte nämns som danskt någonannanstans före 1231.

Edeklings resonemang innebär då att förfalskningen av Landamäri skapats ganska snart efter att Blekinge blev danskt, vilket innebär att den antagna övergången från Sverige till Danmark då fortfarande skulle ligga inom mannaminne. Är det rimligt att anta att man har hävdat att Blekinge var gammalt danskt land när många ännu levande visste att det inte var sant? Med Edeklings antagande måste syftet med förfalskningen väl snarare ha varit att visa att Blekinge för länge sedan, dvs innan det blev svenskt, hade varit danskt?

Påståendet att landamäri är en förfalskning baserar Edekling huvudsakligen på Sawyer. En viktig skillnad är dock att i Sawyers resonemang om Landamäri antar han (utan motivering) att Blekinge var danskt på 1100-talet, och att syftet med förfalskningen var att ytterligare förlänga den danska hävden. Även om Sawyer därmed placerar övergången från Sverige till Danmark utanför "mannaminne" så är det ändå bara drygt hundra år. Många måste själva i sin ungdom eller barndom ha hört berättelser från de som var med på "den danska tiden". Skulle en dansk kung ha någon nytta av ett förfalskat dokument, om många visste at det var en förfalskning?

Slutsatsen är att det finns mycket som talar för att Landamäri inte är en förfalskning (precis som Sven Lagman påstår i en annan tråd).  I så fall har Bekinge varit en del av Skåne och Danmark åtminstone sedan 1000-talet.

[Yngwe]

Ibland undrar jag om Landamäre 1 egentligen handlar om Blekinge och Halland, risken finns väl att det är senare tiders gränstvister som påverkar tankegångarna. Jag har iofs inte grävt så djupt i detta men tycker mig ändå totalt sakna resonemang om Värend och Finnveden, speciellt som vi med relativt stor säkerhet vet att Växjö stift hade starka band med Danmark. I teorin skulle då Landamäre syfta till att säkra dessa lanskap som "svenska". Jag tycker mig också se en del andra tecken på att man anstränger sig hårt för att ansluta de små länderna till Sverige, speciellt då de södra av dem som inte kan knytas till Östergötland.

[Peppe]

Men vad har ni då för belägg för att Blekinge skulle ha varit svenskt fram till 1200-talet?? Finns det någon annan antydan till det än Wulfstan? Wulfstan skrev sin reseberättelse på 800-talet och om vi förutsätter att hans påstående var riktigt då så var det en situation som gällde då. Man kan knappast okritiskt utgå ifrån att allt var lika dant fler hundra år senare.

När man ser på Möre direkt norr om Blekinge så tyder mycket på att detta område inte var en erkänd del av något Sverige på 1000-1100-talen, däremot finns det spår av försök att införliva området i en "svensk" maktsfär. Det verkar dock inte ha gått så bra förän under just 1200-talet. Om den "svenska sidan" inte kunde hävda ett permanent herravälde i Möre så verkar det inte så troligt att man kunde det i Blekinge. Jag tror att man måste räkna med att dessa i förhållane till de danska respektiv svenska centralbygderna perifert belägna områden under långa tider varit tämligen självständiga. Om man från svenskt håll då på allvar hävdade sina intressen först framemot 1200-talet så kan det ju dessutom ha funnits ett intresse från danskt håll att hävda sina anspråk. I den situationen kunde Landamäri passa in rätt bra.

[Yngwe]

Håller med om ditt resonemang Peppe.  Man diskuterar i termer som antingen svenskt eller danskt, men inget säger att varken Sverige eller Danmark kunnat hävda absolut kontroll över Blekinge eller södra Småland. Landamäre 1 kan mycket väl vara en överenskommelse mellan Sverige och Danmark om hur man ska försöka dela på dessa områden

[Anganatyr]

Jag tycker att Edekling på ett övertygande sätt visar att Blekinge inte kan ha varit en del av det danska riket redan på vikingatiden. Har Du inte läst hans bok rekomenderar jag den varmt.
      Vad det gäller Landamäri I använder han bland annat den samtida Adam av Bremen som personligen skall ha träffat den danska kungen Sven Estridsen efter att gränsdragningen ägt rum. Adam av Bremen skriver att "därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka" och "Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö" med mera.
      Edekling tar även upp de svenska böte-platserna och deras pålspärrar som kan C14-dateras.
      På sidan 369 i boken finns även ett intressant citat av Ingemar Lönnbom som lyder: -"Om det är en förfalskning kan man undra varför någon på 1200-talet vill skapa ett dokument som visar att Blekinge tillhört Danmark i 200 år. Svaret måste bli att det var angeläget att visa att landskapet sedan länge varit danskt, kanske i ett läge där detta ifrågasattes".
   

[Emund Slemme]

Slutsatsen är att det finns mycket som talar för att Landamäri inte är en förfalskning (precis som Sven Lagman påstår i en annan tråd).  I så fall har Bekinge varit en del av Skåne och Danmark åtminstone sedan 1000-talet.

Jeg er helt enig med Sven Lagmann i at Landamäre I ikke er en forfalskning. Jeg har de sidste 6 måneder studeret - og sammenlignet - de ældste lovtekster i Norden, hvor resultatet efterfølgende er samlet i artiklen "Et kongemøde, seks grænsesten & Danaholmen".

Se link -
http://www.vikingetidenskonger.dk/artikel-2/

/slemme

[Anganatyr]

Kære Edmund Slemme

Tack för att jag har fått ta del av Din skrift "Et kongemøde, seks grænsesten & Danaholmen". Det var intressant läsning. På sidan 18 drar Du slutsatsen -"Efter slaget ved Svold blev Blekinge ligeledes en del af den danske hegemoni og anvendes Svold som pejlemærke for en tidsangivelse, må tiden 980 til 1014 være perioden, hvor aktiviteterne for både kongemødet og grænsedtenene blev afviklet." FRÅN VILKEN KÄLLA HAR DU FÅTT UPPGIFTEN ATT BLEKINGE BLEV DANSKT EFTER SLAGET VID SVOLDER? Både Saxo Grammaticus och Snorre Sturlasson nämner slaget vid Svolder, men ingen av dessa nämner något om att Blekinge skulle ha blivit danskt. Inte i någon av Saxos 16 böcker deltar Blekingarna i något danskt krig medan till exempel Skåningarna och Halläningarna nämns vid ett flertal tillfällen.
     Om vi skall utgå ifrån att Landamäri I är korrekt måste vi beakta den första meningen i gränstraktaten: -"Edmund Slemme var konung i Uppsala och Sven Tjugeskägg i Danmark". Åren 985-995 var Erik Segersäll konung i Uppsala och 995-1022 var Olof Skötkonung kung i Uppsala. Båda dessa kungar nämns av Snorre Sturlasson, Saxo Grammaticus, danska årsannaler, Adam av Bremen med flera (Adam av Bremen har Du dessutom med som trovärdig källa i Din text). Enligt Adam blev Erik Segersäll dessutom även kung över Danmark i sju år medan Sven Tveskägg fick fly utomlands. Erik Segersälls maktövertagande på Fyrisvallarna finns omnämnt på en runsten i Uppland. Mellan 985-1022 kan alltså inte någon Edmund ha varit kung i Uppsala.
     Kvar har vi då åren 980-985. Mellan åren 974-981 är Hedeby under tysk-romersk ockupation. Harald Blåtand råkar i konflikt med den tysk-romerske kejsaren Otto den store som bland annat förstör Danevirke. Inte förrän år 983 lyckas kung Harald Blåtand inta de tysk-romerska gränsfästningarna och återerövra landet kring Hedeby. Jag tycker inte att det verkar trovärdigt att kung Harald skulle lyckas tillskansa sig Blekinge under dessa villkor.
     Edekling tar i sin bok dessutom upp de arkeologiska fynden av nordiska mynt av korstyp (i Din skrift kallar Du dem "Harald Blåtand mønt") och konstaterar att dessa ej är funna i norra Halland, nordöstra Skåne, Lister eller Blekinge. Där dessa mynt saknas finns det inte heller några Trelleborgar. Edekling baserar denna uppgift på Cecilia von Heijnes avhandling "SÄRPRÄGLAT - vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Danmark, Skåne, Blekinge och Halland (ca 800-1130)", 2004, Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms universitet. Alltså är det inte trovärdigt att Blekinge skulle ha ingått i Danernas rike under kung Harald Blåtands regeringstid.
     Edekling avhandlar även de "svenska" böte-platserna med tillhörande pålspärrar i Blekinge. C14-dateringarna av spärranläggningarna visar att de började byggas ca år 1000 och underhölls fram till första halvan av 1200-talet. Var är de danska bavn-platserna?
     Edekling tar (förutom Adam av Bremens Edmund) även upp Olof Skötkonungs bror Emund. Han skall enligt "Olav den heliges saga" tillsammans med sin mor Sigrid Storråda regerat den del av sveariket som kallades "Gautland" (vilket de flesta forskare tolkar som Götaland). Inte heller denna Emund var alltså konung i Uppsala som gränstraktaten hävdar.
     Jag måste säga att efter att ha läst Din text på 21 sidor och Edeklings bok på 400 sidor, finner jag Edeklings resonemang mycket trovärdigare. Mitt råd till Dig är att införskaffa Magnus Edeklings bok "När blev Blekinge danskt?" och bilda Dig en egen uppfattning om boken. Kanske även Du ändrar Dig efter att ha läst den?

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Emund Slemme]

Anganatyr,

Det vil hjælpe betydeligt på forståelsen af et enkelt arbejde – hvis man har læst alle mine arbejder, da ikke alt i et enkelt værk bliver detaljeret beskrevet - hvis behandlet tidligere.

Først må vi bringe på plads at jeg ikke noget sted skriver at Blekinge blev dansk før efter år 1000. Mellem år 1000 og 1026 er der en del indikationer på, at Blekinge i denne periode var dansk bl.a. er der flere – også svenske forfattere – der mener at slaget ved Helgeå (i Skåne) handlede om Blekinge.

Lad os tage den del først, der ifølge dansk tradition tolkes anderledes end i den svenske. Adam af Bremen skriver sådan –

"Da samlede sveonernes mægtige kong Erik (Segersäll) en hær så talrig, som der er sand i stranden og invaderede danernes land. Svend, som var forladt af gud, satte forgæves sit håb til sine afguder. I mange søslag - på den måde kæmper de gerne med hinanden - blev alle danernes styrker splittet. Sejrherren kong Erik vandt danernes land. Svend, der blev fordrevet fra sit rige, fik sin fortjente løn af den nidkære gud".

Professor Niels Lund skriver i ”Fra vikingeriger til stater” 1993, 1994 s. 20 at ”beretninger om ulykker siges at være mere digt og propaganda end beskrivelse af fakta. Svend tilbragte det meste af sin tid på vikingetogter til England og var aldeles ikke i eksil”. Sådan opfatter vi danskere den sag.

Adam skriver videre –

"Heric (Erik Segersäll) havde", sagde han, "to riger, danernes og sveonernes, og som hedning var han de kristne stærkt fjendtligt sindet".

Slaget ved Fyrisvallarna ændrede på magtfordelingen i Skånelandene. Flere runesten nævner den danske jarl (endda drott) Toke Gormsen, der faldt ved Upsalum - så ingen tvivl om at Skåne var dansk på det tidspunkt.

Citat fra bogen ”Vikingetidens konger” –
”Træfningen ved Fyrisvallarna var det slag Svend Estridsen refererede om til Adam af Bremen og som resulterede i tidligere nævnte tekster om Erik Segersälls invadering af danerland - der nu kan afgrænses til Skåne og Halland”.
Blekinge tilhørsforhold i denne periode er usikre. Jeg har beregnet/skønnet slaget ved Fyrisvallarna til perioden ca. år 987-88.

Det er noget af en påstand at Erik Segersäll skulle tage magten i hele Danmark (du anvender selv Adam?) og her tror jeg svensk tradition tager munden for fuld. Ingen dansk litteratur udi historie tager det standpunkt. Erik Segersäll besatte kun Skåne og Halland, hvilket er en logisk konklusion.

Skånelandene kan tænkes at være underlagt Eriks styre indtil hans død år 995, hvorefter Svend Tveskæg giftede sig til magten med enken til Erik Segersäll. Det understøttes af, at Svend i perioden årene 995-97 bl.a. slog mønt i Lund.

Jeg kan se at du i dit meget lange svar har taget haglbøssen frem – frem for at fokusere på de primære problemstillinger.

/slemme

[Anganatyr]

Kære Slemme

Tack för att Du följer upp den här diskutionen, den är mycket intressant.
      Du skriver att -"Mellem år 1000 og 1026 er der en del indikationer på, at Blekinge i denne periode var danskt bl.a. er der flere - også svenske forfattere - der mener at slaget ved Helgeå (i Skåne) handlede om Blekinge." vilka är dessa indikationer du skriver om? Kan Du vara mer precis och nämna dessa indikationer? Edekling tar upp flera indikationer som pekar mot att Blekinge inte var danskt mellan 1000-1026, bland annat böte-platserna och deras pålspärrar som jag nämnde i ett av mina tidigare inlägg.
     Slaget vid Helge å anses ha stått år 1026 och jag är insatt i de olika teorierna om att Blekinge skulle ha blivit en del av Danernas rike efter detta slag. Men jag har fortfarande inte fått något svar på vilken källa det finns som omtalar att Blekinge skulle ha blivit danskt efter slaget vid Svolder?
      Vad det gäller teorierna om att Blekinge blev danskt efter slaget vid Helge å baseras på endast två indicier:
# Landamäri I (som jag anser är en förfalskning).
# Att Knut den store efter slaget tar titeln "Kung över hela England och Danmark och över nordmännen och en del av sveonerna".
     Vad det gäller Landamäri I skriver Du själv på sidan 18 -"Emund Gamle - og den samtidige Svend Estridsen - har næppe haft hverken anledning til eller mulighed for, at deltage i en grænselægning mellem Danmark, Svealand og Norge - og hele denne tese hviler på for løst et grundlag." Här är Du och jag helt inne på samma linje. Alltså måste Landamäri I ha tillkommit innan slaget vid Helge å, precis som Du skriver i Din skrift. Med denna uppfattning kan alltså inte Blekinge ha blivit danskt efter slaget vid Helge å om det redan var danskt innan, som Du anser.
     Vad det gäller Knut den stores titel finns det inget som visar på att det är Blekinge det handlar om. Istället pekar det mesta mot Sigtunatrakten och Uppland. Bland annat har de fått landskapet uppdelat i "hundaren" istället för  "härader" (som övriga Sverige) efter det engelska indelningssystemet med "hundred". I Sigtuna har man hittat en myntstamp med texten "Cnut rex sv" vilket anses betyda "Knut svearnas kung". Det präglades alltså Knutsmynt i Sigtuna. Många anser också att Olof Skötkonung och Knut den store var halvbröder genom modern Sigrid Storråda och att slaget vid Helge å handlade om "Sigridslev" (det vill säga Sigrids arvegods) som fortfarande finns omnämnt i till exempel "Kung Valdemars jordebog". Det finns inget som pekar mot att Blekinge blev danskt efter slaget vid Helge å. Jag upprepar mitt spørgsmål igen: Från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder?
     Vad det gäller Erik Segersäll är även jag övertygad om att Skåne var danskt när slaget vid Fyrisvallarna hölls. Vad det gäller Sven Tveskäggs flykt utomlands så skall Adam av Bremen ha fått dessa uppgifter av den danske kungen Sven Estridsen. Även Saxo Grammatisus berättar att Sven Tveskägg gick i landsflykt. Detta skriver Saxo om i sin 10:e bok i kapitel 10-11. Ett exempel från Gesta Danorum: -"Da Sven var landflygtig på syvende år, døde Erik, hvorefter Gud lagde adgangen til riget åben for ham, erstattede landflygtighed med fædreland, og fattigdom med magt og herlighed." (översättning Peter Zeeberg, København 2000).
Även de isländska "Oddveriaannalerna" är inne på att Sven Tveskägg gick i landsflykt. Åter igen, från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder?

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Emund Slemme]

Tack för att Du följer upp den här diskutionen, den är mycket intressant.

Anganatyr, (Angantyr?, Ongendus år 725)

Mit råd nu til dig er, at anskaffe min bog ”Vikingetidens konger”, der giver dig svar på de fleste af dine spørgsmål. Bogen udkom efteråret 2009 - forholdsvis ny - er på 300 sider og kan derfor, kvantitativt, nok ikke måle sig med Magnus Edeklings bog på 400 sider? Selvom jeg lægger sidetallet til for mine to artikler (31+21) kommer jeg kun op på i alt 352 sider. Jeg må virkelig til at tage mig sammen.

Du får til slut et par hints på et par af de mange spørgsmål, du stiller.

Moderne tider og forskning har sat Saxos verdenskendte værk under lup, da filologiske og lingvistiske studier i 1900-tallet afslørede, at en væsentlig andel af stoffet refererer vandresagn kendt fra kontinentet. Værket »Gesta Danorum« er historisk nedvurderet men stadig rost for sin litterære værdi. Saxo har sine informationer fra både Adam og de islandske krøniker. Man skal være forsigtig med at anvende Saxo som kilde - og derfor bygger min bog ikke på Saxo.
Danske forskere er enige om, at Adam skriver skrøner om Svend Tveskæg grundet det faktum, at Svend anvendte den engelske kirkes repræsentanter - og ikke folk fra Hamburg-Bremens stift.
De svenske forfattere der har teser om Helgeå finder du nok selv. Et par stykker findes allerede på nettet.
Svearigets udstrækning gennem tiden afgrænsede sig i flere hundrede år til landskaberne omkring Mälaren. Læs her min holdning til ”Hund, hundare, huntari” i min baggrundsanalyse - der ligger på mit site. Wulfstans sejladsbeskrivelse i Østersøen ca. år 890 bekræfter at Blekinge tilhørte svearne på det tidspunkt – så Harald Blåtands senere progressive politik og indflydelse i Skåne og Halland generede ganske givet sveastyret.

Resten af dit indlæg behandles fyldigt i min bog. Og for resten – prøv at læse lidt dansk historielitteratur om vikingetiden – det vil sikkert overraske dig. F.eks. af professor Else Roesdahl.

Tak for nu – du har en holdning modsat min og tolker kilderne på samme måde – og her docerer jeg gerne ”at når det gælder de omdiskuterede problemstillinger i vikingetid, er der næppe noget der er helt rigtigt - eller helt forkert”. Det skaber ingen værdi (added value) at fortsætte diskussionen.

/slemme
Ps. Tak for hjælpen – besøgsfrekvensen på mit site er forøget i 3 potens.

[Anganatyr]

Kære Slemme

Tack för den trevliga diskussionen. Jag skall försöka att få tag på Din bok "Vikingetidens konger" och jag hoppas att även Du införskaffar Magnus Edeklings bok "När blev Blekinge danskt?" så att även Du får lite mer perspektiv på Dina ställningstagande (och även får ta del av lite svensk litteratur på området). Jag vill även gratulera till att Du ökat Din besöksfrekvens med 3 procent, denna intressanta tid av Skaninaviens historia behöver mer uppmärksamhet. Tack åter igen för en bra debatt.

Med venlig hilsen

Anganatyr

[Emund Slemme]

och även får ta del av lite svensk litteratur på området

Anganatyr,
Jeg har allerede læst en del - f.x. "Den skånske historien" af Sven Rosborn 2004 - der behandler bl.a. Blekinge. Sidder her med bogen "Vid nordliga leden" af Carl Löfving 2007. En meget interessant bog med en kontroversiel indstilling. Hans behandling af stoffet med runestenene er jeg på linje med.

mvh. /slemme
Ps. Du nævnte tidligere "Sigridslev" (det vill säga Sigrids arvegods) - her skulle du læse min artikel "Valdemar IIs godser i Swecia". Jeg ser ingen forbindelse til Helgeå. Link til artiklen -
http://www.vikingetidenskonger.dk/artikler/

[Emund Slemme]

Anganatyr,

Indtil du får anskaffet min bog - og dér får forklaringen - kan du se lidt på denne gåde. Ved freds-slutningen ved Ejderen år 811 (Annales Regni Francorum 741- 829. s. 400-11) fortælles følgende –

”og der nu fra begge folk, franker og daner, trådte tolv fornemme mænd sammen (congredientibus ex utraque parte utriusque gentis, Francorum scilicet et Danorum, XII primoribus) ved Ejderen, mænd, som bekræftede freden efter ret og sædvane med indbyrdes aflagte eder”.

Der mødtes 12 mænd og vidner fra hver af parterne ved Ejderen - og der kan trækkes en parallel til Landamäri I. Konceptet for de to møder er ens og var måden, hvorpå man indgik aftaler i 800- og 900-tallet. Læg mærke til sætningen ”ret og sædvane med indbyrdes aflagte eder”.

Stormændene på frankisk side var:
”greverne Walach, Bernhards søn, Burchard, Unroc, Uodo, Meginhard, Bernhard, Egbert, Theoteri, Abo, Osdag, Wigman”;

Uodo havde år 810 befalingen over borgen Hobuoki (Höhbeck) ved Gartow, annal Einhard, Bertiniani, Metenses.
Egbert fik år 809 til opgave at anlægge fæstningen Esesfeld (Itzehoe).
Theothar blev år 823 sendt til danerland for at undersøge klagerne fra Harald Klak.

Fra ”danernes” side (de parte vero Danorum):
”især Hemmings brødre, Hankwin, Angandeo, dernæst andre ansete landsmænd (deinde cetreri honorabiles inter suos viri) Osfrid med tilnavnet Turdimulo, Warstein, Suomi, Urm, endnu en Osfrid, søn af Helge, Osfrid fra Skåne (de Sconaove), Hebbi og Aowin".

Der er flere østskandinaviske navne som Turdimulo, Suomi og Helge. Så er der Osfrid fra Skåne og Warstein (der kan oversættes til Øystein), der i h.t. de islandske krøniker regerede ca. år 814 i Viken ved Oslofjorden. Interessant er det, at personen Øystein i Ynglingatals slægtsrække optræder hierarkisk på samme tidspunkt som de frankiske annaler nævner ham.

Spørgsmål: hvorfor deltog en stormand fra Skåne på et fredsmøde ved Ejderen år 811; og en småkonge Øystein fra Viken? Hvorfor har flere personer østskandinaviske navne?

Rigtig god fornøjelse med gåden.

/slemme

[Anganatyr]

Kære Slemme

Även Edekling tar upp detta i sin bok och jag har aldrig sagt att Skåne inte var danskt under vikingatiden, endast Blekinge. Att Skåne var en del av Danernas rike tidigt under vikingatiden är vi helt överens om, men inte Blekinge. Eftersom det är fler än vi två som läser detta och alla har nog inte tänkt köpa Din bok så undrar jag fortfarande: Från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder? Eller är det så att Du inte har ett svar? Det är kanske fler som vill veta. Anledningen till att jag tänker köpa Din bok är att jag inte för en sekund tror på Dina teorier och därför vill jag med egna ögon konstatera att Dina teorier Du tar upp i boken inte stämmer. Ännu har Du inte kommit med någon konkret källa eller något annat som pekar mot att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder. Det verkar taget direkt ur luften. Om Du införskaffar Edeklings bok och kikar i hans källförteckning finner Du att han är väl bevandrad i den danska litteraturen.

Med venlig hilsen

Anganatyr

[Anganatyr]

Kære Slemme

Om Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder år 1000 och Landamäri I är från denna tidsperioden kanske Du kan förklara följande lilla utlägg.
      I Landamäri I nämns en enda sten som med säkerhet kan beläggas till Blekinge (på en gränssträcka på över 400km), och det är "Brömse sten" som ligger så långt österut man kan komma i Blekinge. I östra Blekinge (där "Brömse sten" ligger) finns det inte en enda dansk bavn-plats! Här finns det endast "svenska" böte-platser med tillhörande marina spärranläggningar (se kartor i Edeklings bok). C14-dateringarna på dessa pålspärrar visar att de började byggas ca år 1000 (en del forskare vill ha det till slutet på 900-talet) och de underhölls sedan fram till första halvan av 1200-talet ("Kung Valdemars jordebog" där huvudstycket är daterat till 1231 är det första säkra beviset för att Blekinge är danskt passar alltså väl in i bilden).
     I östra Blekinge innanför ovan nämnda pålspärrar finns den sydligaste av de "svenska" Hammarby-orterna (dessa orter finns inte representerade på danskt område). Det finns en stor ansamling av Hammarby-orter runt Mälaren, de fortsätter sedan söderut längs Sveriges ostkust för att sluta i östra Blekinge (se bland annat karta på sidan 301 i Edeklings bok från 2009).
I Blekinge finns dessutom fyra stycken "svenska" styrir-orter (varav två i östra Blekinge). Titeln "styrir" anses betyda "den som står vid rodret" och titeln finns nämnd på runstenar från 900-talet och framåt inom "svenskt" område.
     I Cecilia von Heijnes avhandling "SÄRPRÄGLAT - vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Danmark, Skåne, Blekinge och Halland (ca 800-1130)", (Stockholm Studies in Archaeology 31) Stockholm 2004, på sidan 157 kommer hon till följande slutsats: -"Att Blekinge skulle vara en del av Danmark under 1000-talet och början av 1100-talet är inte synligt i myntmaterialet. När en reglerad myntcirkulation införs i de centrala delarna av Sydskandinavien, omfattas uppenbarligen inte Blekinge av denna."
 
Från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder?

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Emund Slemme]

Även Edekling tar upp detta i sin bok och jag har aldrig sagt att Skåne inte var danskt under vikingatiden, endast Blekinge. Att Skåne var en del av Danernas rike tidigt under vikingatiden är vi helt överens om, men inte Blekinge.

I min teori har Skåne aldrig været dansk i tidlig vikingetid omkring år 811. Det håber jeg er noget du påstår - og ikke Edekling.
Jeg har nu opnået min mission, at sætte fokus på min bog, mine holdninger og teorier og det er nok for dennegang. Meningen er ikke at alle teksterne fra min bog skal flyttes til dette forum. Det må du respektere - og også at jeg har en anden mening. Og du opnår intet videre ved at provokere mig. Jeg kunne på samme vis bede dig om at bevise/dokumentere en række af dine fejlagtige påstande - men sådan er jeg ikke.

Tak for en hyggelig debat.

/slemme

[Anganatyr]

Kære Slemme

Mitt mål med den här debatten har varit att försöka ge ett svar på Karlfredriks fråga, när blev Blekinge danskt? Sedan ger Du Dig in i debatten och vill att vi skall ta del av din skrift. Där påstår Du att Blekinge skulle ha blivit danskt efter slaget vid Svolder år 1000. Är det då så konstigt att jag vill reda ut vad Du baserar detta påstående på? Det är ju helt centralt för trovärdigheten av Ditt svar på Karlfredriks frågeställning. Att Du och jag har olika åsikter om saker och ting har jag inga problem med, men jag tycker det är ett konstigt beteende att först svara på Karlfredriks fråga och sedan inte vilja förklara hur Du kommit fram till Ditt svar.

Tack för en bra debatt och lycka till med Din bokförsäljning.

Jag hoppas även att Du Karlfredrik har fått ut något av debatten och att Du åtminstone till viss del fått svar på Din fråga.

Med venlig hilsen
Anganatyr