Vikingarnas samhällsorganisation

[Karlfredrik]

Ulf Näsman har genom att koppla ihop arkeologiska fynd i Danmark med skriftliga källor från det visigotiska Sydeuropa fått ihop följande tolkning:

”Inom ett territorium som kallades Gutthuida bodde ett antal stammar som upptog vart sitt område.Varje stam bestod av besläktade klaner som bodde i byarna.Byns angelägenheter dryftades på stormöten där alla fria män deltog. I byn fanns också ett råd vars medlemmar bl-a. hade ansvar för religiösa kulten. Varje stam hade en ledare (dux på latin)som valdes till sitt ämbete av ett råd, som bestod av stammens aristokrati, ”maistans/sinistan”,(optimates på latin) De sistnämnda bodde separat i befästa gårdar,”baurgs” En reiks hade till sitt förfogande ett följe,med vars hjälp stamrådets beslut kunde genomdrivas.Stammens aktioner samordnades av ett gemensamt råd, som bl-a- hade befogenhet att i kris välja en reiks till en tillfällig ledare,”kindins…”

WLADYSLAW Duczko: Arkeologi och miljögeologi i gamla Uppsala, Uppsala 1996 sid 12
Någon som har något att invända för Skånes del?

[Ragnfast]

Johan Kraft anser att Skandinaviens politiska indelning har en direkt motsvarighet i den religiösa, så att hövdingadömena även kan benämnas kultförbund. Han har, efter återfunna teofora ortnamn, skissat upp en territoriell uppdelning av Sverige. Varje urskiljbar grupp av ortnamn och fornlämningar vittnar, enligt Kraft, om en förhistorisk samhällsbildning. Upplands särställning kan bero på att landskapet bildades sent, beroende på de starka folkländerna, som enligt honom skall vara identiska med äldre kultförbund.

(Kraft 1997)

[Yngwe]

Problemet med Kraft är bara att han missar eller utelämnar kultortsnamn som skulle omintetgöra hans matematiska modell för att påvisa kultförbund. Krafts sätt att räkna fram kultförbund eller ledungsindelnigar förutsätter för det första en likformighet som jag har svårt att se utan en mycker stark statlig eller religös styrning och för det andra förutsätter det att de kultortsnamn som han finner också motsvarar de som fanns vid aktuell tid, vilket är högst otroligt då han som sagt faktiskt missat flera som finns idag helt och hållet och ett och annat nog kan antas ha försvunnit.

Kraft resonerar också om uppländska folkländers ursprunhglighet men river istället upp de småländska, trots att de senare då visar sig nog så "starka" och livskraftiga. Kraft verkar också missa de rent geografiska barriärerna och bygger kultförbund över milsvida obyggder utan naturliga kommunikationsstråk sins emellan.

Därmed inte sagt att småländska folkländer är urgamla kultförbund, men det påvisar att Krafts resonemang är svagt. 

Jag tror varken att samhällsystem eller "länder varit" solida över tid. Vad gäller Skåne så är det knappast i sig likformigt, sydskåningar och göingar kan ha haft likande men inte identiska system då de haft olika förutsättningar, både gällande resurser,kommunikatiner och politik. 

[Karlfredrik]

Citat Yngwe:

Jag tror varken att samhällsystem eller "länder varit" solida över tid. Vad gäller Skåne så är det knappast i sig likformigt, sydskåningar och göingar kan ha haft likande men inte identiska system då de haft olika förutsättningar, både gällande resurser,kommunikatiner och politik. 

Nej, givetvis var förhållanderna i alla delar av Skåne inte lika, jag gjorde bara för enkelhets skull en geografisk begränsning-inte minst när relevanzsen för Mälardalen har ifrågasatts

[Ragnfast]

Fram i medeltiden berättas om funktionärer som herse, bryte, rinke och tegn och ortsnamn som Brottby, Hersby, Rinkeby, Tegneby, Karleby och Svenneby vittnar om dessa särskilda befattningshavare. Hersir avsåg under medeltiden på Island den norske kungens förtroendeman, närmast underställd jarlen. Fyra hersebyar återfinns i Uppland, varav den ena, Härsby i Rö sn. i Sjuhundra härad finns belagd i skriftliga källor så tidigt som vid 1100-talets slut.


Den fornnordiska mytologin kan sägas ha varit en återspegling av det samtida samhället. Så hade t.ex. kvinnan i det vikingatida samhället motsvarande funktioner som gudinnorna i den högre ordningen.

Det är inte svårt att föreställa sig en kontinuitet i maktutövning och kultbruk, från äldre järnålder och in i medeltiden, från följen till folkländer - kanske via de ovan nämnda kultförbunden - där de ledande familjerna genom att resa runstenar och så småningom också bygga kyrkor, ville visa sig lojala med kungen och det pågående statsbygget

(Hagerman 1996, Hedlund 1994, Holtsmark 1970)

[Yngwe]

Jag tror också att själva grundorningen varit relativt beständig och relativt likartad, det är nog en del av den kulturella gemeskap som vi har i Skandinavien. Men omvärldens variation i tid och rum har gett olika utrymme för olika funktioner. En orolig tid med yttre påtryckningar kan ha förskjutit sammhällsbalansen åt mer eller mindre totalitära starka militära ledare eller i avsaknad av sådan åt motsatt håll, mot hyperlokalt styre där var man är sin egen bäste dräng.  Över tid har nog möjligheten att påtvinga folk totalitär makt varit små samtidigt som behovet av samarbete varit stort, och därför tror jag också som Ragnfast att samhällsystemet haft en mycket lång kontinuitet

[Ragnfast]

"Hyperlokal" var ett tilltalande uttryck/tillstånd, som jag faktiskt inte vet om jag har stött på förut.

Vad jag spontant undrar över är om det finns belägg för en sådan utveckling i efterdyningarna av ett så samhällsomvälvande skede som t.ex. digerdöden?

[Troels]

Jeg tror at man skal være varsom med at overføre visigotiske strukturer til Norden, hvis man ikke er optændt af goternes ”tilbagevenden” til Norden. Noget af det er dog alment germanske strukturer, som også Svante Nord i de år arbejdede med i ”To rede or to rown”.

Din beskrivelse er imidlertid udateret og mangler den struktur, som synes at blive fremherskende en gang efter år 500 hos både daners nationer (Jordanes’ udtryk) og svearne med flere lag af ledere – måske høvdinge/jarler og en omrejsende konge. I den sammenhæng bør du bl.a. læse en ny interessant artikel af Nationalmuseets Lars Jørgensen i de danske amatørarkæologers blad Fund og Fortid 3 2010, hvor han sammenfatter det billede af kulten, som er ved at danne sig efter de senere års udgravninger i bl.a. Gudme, Uppåkre, Lejre, Tissø, Järrestad etc – dvs. i sidste fase indhegnede relativt fundtomme kultområder med storhal og lille tempelbygning og/eller offerområde. Billedet afviger ikke meget fra Beowulfs billede af den danske kong Skjold, som erobrede mange mjødhaller.