Vilket av följande alternativ är troligast och varför? Och finns det fler?
1. Viking kommer av de som gömmer sig i viken, alltså skandinaviska sjörövare
För mig låter det som en banal tolkning men kan väl egentligen inte negligeras ändå, sjöröveri var ju vanligt och säkert lurade dom ofta i vikar. Grammatiskt finns väl vad jag förstått inte mycket att invända
2 Viking kommer av vik/vig och betyder alltså krigare.
Populär tes bland lärda med bra koppling till bl.a. envig. Dock kan man ifrågasätta grammatiken. han som "dog i viking" måste då ha en vidare inebörd än att dö i strid, annars skulle ju ing-ändelsen vara helt onöding. Man dör ju inte i enviging. Ing-ändelsen tyder väl egentligen på en substantivering och vig är väl ett substantiv. Hur ser verbformen ut av vig/vik? Eller kan ing vara en annan form som jag i så fall missat`?
3 Viking kommer av vika och är alltså en som avviker, ger sig iväg.
Nämns också ibland men sällan i något vidare resonemang, ofta starkt förenklat till att vika, byta kurs. Själv tycker jag man kan applicera det på en som ger sig iväg, jmfr med "viker hädan". Att vika sig antyder "flyende" vilket egentligen passar illa med krigs och plundringståg. Men ett stort antal skandinaver viker sig faktiskt och ger sig iväg till andra sidan östersjön, till Brittiska öarna, till Normandie, till Island och Grönland osv. Enligt de källor vi har om tidig migration är den påfallande ofta påtvingad av politisk oro eller resursbrist. Viking skulle i så fall betyda emmigrant. Grammatiskt är det då ett substantiverat verb .
Det finns säkert finare och mer exakta grammatiska termer än de jag använt och den hugade får gärna rätta.