Ög SvK200;109 $M

[Tomte]

Bäst att jag startar en tråd nu, så det händer något här efter sommaren! Ög SvK200;109 $M är en runristning i Linköpings domkyrka och translittereras s-n mikæ-
i Samnordisk runtextdatabas. Nu har jag äntligen med egna ögon sett den här inskriften, som sitter åtskilliga meter upp på väggen, och jag noterade då att det första tecknet inte ser ut som en medeltida s-runa, utan snarare som en sorts framåtlutat latinskt s, vars form kan beskrivas som ett snedstreck ("/") som är krökt i ändarna. Finns det möjligen någon speciell variant av medeltida s-runa som ser ut på det viset? För annars, om det är ett latinskt s, borde det väl stå inom klammerparentes ({s})? Att tecknet ser ut som jag beskriver det håller även ursprungskällan (Sveriges kyrkor, band 200) med om. Ristningen ska ju dock ha omtolkats utifrån material på Runverket. Någon som vet vad den omtolkningen består i?

[Jan Owe]

På sidan 109 i Sveriges kyrkor band 200 står att inskriften lyder "S-n mikae...". Av teckningar på Runverket framgår att inskriften snarast ska läsas "s-n mikæ-". Därav $-referensen (ae i Sveriges kyrkor är förstås fel för æ, men så saknas även den sista runan i återgivningen av inskriften i Sveriges kyrkor).
Om det första tecknet bör återges {S} eller ses som en runa låter jag vara osagt.
$-referenser i Samnordisk runtextdatabas pekar ofta - som i detta fall - på reviderade läsningar.

[Tomte]

Så här ser inskriften ut. Inte skarpaste bilden men den får duga.



Det ser ju ut som ett latinskt s som bildar binderuna med det efterföljande tecknet.
{s}=a, eller {s}=-

[Ragnfast]

Själv tycker jag att det ser ut som en bakvänd R-runa.