Detta blir veckans lektyr.
Nya fynd och insikter om senaste del av istiden tillkommer ständigt. En sumarisk översikt berättar att Timothy Johnsens sammanfattning redogör på ett utmärkt och metodisk sätt dom senare mängd rön från sen-Weichsel, med nya, faktabaserade perspektiv på klimatskiften ikring den period som klassificerats som "största glaciala maksimum" (LGM), främst pga. temperatur-kurvorna som dom (tolkats och) beräknats efter isproverna från Grönland...
Under senare år har man producerad nya och sammanfattat en rad gamla fynd och mätningar. Genom det senare decennium tycks kvartär-geologerna alltså ha ändrat den konventionella bild man haft om Nordens senare istid(er).
Inom kvartär-geologin börjar man rita nya bilder av såväl isens utbredelse, som en iskappas förmåga att spricka upp - varefter större brä'n börjar skrida över land och vatten, ände när till havsnivån...
Paleolitiska lämningar på det nordliga klotet - från mänskor, flora och fauna - har länge berättat att den "grova" bild man haft av LGM (efter ra-morenerna ikring Östersjön) INTE representerar en heltäckande iskappa. Även under LGM.
Debatten är alltså inte ny - redan 2005 avhåll man en mycket intressant konferens mellan forskande kvartär-geologer i Norden - om "irregulariteter" i den bild man länge haft av Weichsel-perioden i Norden:
http://www.skb.se/upload/publications/p ... 36webb.pdf
Temat avhandlades redan 2006 i ett doktorsarbete från Universitetet i Bergen. (Norrmännen tycker ju alltid om att vara först...
)
Det tycks framgå att dessa fakta får stor betydelse för hur man kan (bör?) uppfatta dom paleolitiska mänskor som befolkat området ikring Östersjön...
https://bora.uib.no/handle/1956/2257