Det anses ju att det flesta runstenar inte är ristade av resaren utan att den som ville ha en runsten ristad oftast vände sig till en "professionell" runristare. Det borde ju särskilt gälla stenar med de mest avancerade stilarna.
Så var det säkert. Det är ungefär som att vi idag tar in hantverkare för sånt som vi inte klarar själva, t.ex. dra el i väggarna eller laga en bilmotor. Och precis som idag tror jag att det inte bara handlade om kunskap utan även om de rätta verktygen, en vikingatida bonde hade helt enkelt inte tillgång till den utrustning som krävdes för att rista i sten.
(Sedan kan vi nog smyga in en liten reservation för att det nog hände att även de professionella ristarna reste enstaka stenar efter sina egna släktingar.)
Då kan ju slutsatsen bli att det i vissa områden fanns profesionella runristare som inte kunde stava. För om runristaren kunde stava var det väl bara för honom att fråga beställaren vad han ville att det skulle stå och nånting borde väl beställaren då kunna komma med, även om hans främsta syfte bara var att få en snygg runsten.
Det är här det blir intressant. Det fanns säkert en och annan ristare som hade konstnärlig talang och den rätta utrustningen, men inte var läskunnig. Men varför då inte nöja sig med rent ornamentala ristningar alternativt slå sig ihop med någon som kunde konsten att formulera sig? Det stora antalet runstenar sägs ju ofta vara ett tecken på en utbredd läskunnighet, så någon måste han väl ha kunnat konsultera?
Kanske det fanns illitterata runristare som lurade de likaledes illitterata bönderna etc. De illitterata beställarna kanske sedan trodde att det stod något visst på deras stenar fast det bara var nonsens.
"Bondfångare" har säkert funnits i alla tider, men det finns två stora skillnader att kränga på någon en bluffristning jämfört med en rostig bil. Den ena är att ristningen tar ett par veckor att utföra och under den tiden finns det en risk att någon läskunnig ser stenen och avslöjar bluffen. Den andra är att om du blir avslöjad så blir det inte ett ärende hos Allmänna reklamationsnämnden, istället är risken stor att du får en yxa i huvudet.
