Författare Ämne: Nyupptäckta hällristningar  (läst 10395 gånger)

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« skrivet: maj 27, 2005, 08:44 »
De upptäcktes redan 2003 men förtjänar ändå uppmärksamhet.



1000-tals figurer och symboler från bronsåldern har upptäckts på en berghäll i Sörmland. Det är en av de största hällristningslokalerna i Sverige. Och det är den legendariska hällristningsspåraren Sven Gunnar Broström som, som vanligt skulle man kunna säga, ligger bakom upptäckten.

Läs mer här.

Hela programmet kan ses här.
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #1 skrivet: maj 31, 2005, 17:08 »
Är det verkligen rätt att rycka bort torven som de gjorde? Man kanske kunde berättat att det inte är tillåtet för vem som helst att göra detta och att man gör sig skyldig till lagbrott?

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Kotten

  • Novis
  • Antal inlägg: 13
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #2 skrivet: maj 31, 2005, 18:47 »
jag tycker ju att man borde låtit det vara som det var och inte ta fram dem och de borde berättat att inte vem som helst får göra det

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #3 skrivet: maj 31, 2005, 18:53 »
Hade de inte tagits fram alls hade vi aldrig fått veta att lokalen är bland de mest imponerande i landet vilket hade varit tråkigt ur ett vetenskapligt perspektiv. Ur ett bevarandeperspektiv skall dock prylarna ligga kvar i marken i så lång utsträckning som det bara går.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Kotten

  • Novis
  • Antal inlägg: 13
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #4 skrivet: maj 31, 2005, 19:04 »
precis, nu fick vi ju vet att de finns, men jag tycker nog ändå att de skulle få ligga kvar under mossan. Eller så kanske man kunde lägga tillbeka det? nej jag vet inte...

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #5 skrivet: maj 31, 2005, 19:06 »
Om du hade sett programmet så hade du fått veta att de ska täckas över för att förhindra att de vittrar sönder.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Kotten

  • Novis
  • Antal inlägg: 13
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #6 skrivet: maj 31, 2005, 19:18 »
jag såg det men inte hela så jag missade väl det

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #7 skrivet: maj 31, 2005, 20:26 »
Helst skall ju dessa undersökas med sedvanlig arkeologisk undersökningsmetodik eftersom man kan träffa på föremål i torven.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #8 skrivet: juni 01, 2005, 00:01 »
Hej, Bengan här - mitt första inlägg : )


Angående mossa på sten så mejlade jag till en arkeolog på Historiska och frågade vilket som var bäst - att mossan låg kvar eller togs bort. Svaret blev att den helt klart skulle tas bort pga att det bildades oxalsyra (tror jag det var...) som inte var bra för stenen.

Anledningen till förfrågan var att jag varit och letat efter skålgropar och fötter i Södra Härene, beläget  norr om Vårgårda. Där på en bergknalle finns 300 skålgropar och ett femtiotal fötter varav man idag kan se ett tiotal skålgropar och en massa mossa - (det största beståndet i Västergötland).

Så jag meddelade detta till ägaren - och undrar nu, efter att ha läst vad som skrivs här - vad är det som gäller, tro? För hon skulle nog ta bort mossan...


Några av skålgroparna i Härene

Bengan

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #9 skrivet: juni 01, 2005, 08:47 »
Hej Bengan, välkommen till forumet! :)

Så denna arkeolog menar alltså att det är bättre att ta bort den mossa som hjälpt till att skydda hällen i tusentals år och istället låta den utsättas för surt regn och annan miljöpåverkan? Pest eller kolera kanske?

En hällristningslokal är en fast fornlämning och skyddas därmed av Kulturminneslagen och får således ej ändras enligt §6.

Om du vill avtäcka en hällristnig så måste du söka tillstånd hos Länsstyrelsen (enligt § 12) och troligtvis måste detta utföras av behörig personal.

Hoppas du inte betraktar mig som en paragrafryttare nu. :)

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #10 skrivet: juni 01, 2005, 09:38 »
Tackar för välkomnandet till forumet!

Självklart skall man följa lagen. Men - är du säker på att § 12 gäller även borttagande av mossa?
"Den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning skall ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen".
Lagtexter brukar ju vara väldigt exakt skrivna, och ordet 'ändra' har man lagt in mellan 'rubba' och 'ta bort'.

Sedan gör ju mossan att stenen aldrig torkar - den är ju ständigt blöt och utsatt för syror plus frostsprängning om vintern.

Men detta är endast mina egna små funderingar... :)

Bengan

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #11 skrivet: juni 01, 2005, 09:55 »
Som sagt, har ristningen klarat sig i några tusen år så är det nog inga problem. Detta har vidare att göra med vilken typ av häll det är, i vilken kondition den är samt vilkens sorts mossa eller torv den är övertäckt av.

Lagen kan ses som lite luddig men som jag ser det så är övertäckningen en del av hällen (och därmed den fasta fornlämningen) på samma sätt som ett torvlager är en del av en stensättning (i lagens mening). Det är alltid att rekomendera att man kotaktar länsstyreslen innan man genomför dylika åtgärder, dumt att begå ett lagbrott i onödan. Genom att plocka bort mossa/torv så gör man ju faktiskt ett ingrepp i den fasta fornlämningen och "ändrar" därmed på den.

Har man otur så kan man dessutom skada hällen. Frostsprickningar finns det alltid risk för, även om hällen är avtäckt, detta är ett problem som man kan se hos vissa runhällar.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #12 skrivet: juni 05, 2005, 19:17 »
Har hört att även solen har en negativ inverkan, framförallt på hällristningar som ligger på solexponerade sydhällar som blir väldigt varma på sommaren.
Man kanske kunde fråga Sven-Gunnar Broström om det här med mossan. Han borde väl veta hur man bäst bevarar. Jag var faktiskt med honom idag på en exkursion runt Angarn-sjön, vi tittade bl.a. på den kända Örsta-ristningen. Tror jag har hans mail-adress, ska maila och fråga.
Betr. lagskyddet är det väl en viss skillnad mellan kända registrerade fornlämningar och okända, dvs. sådana som man upptäcker själv. (Det senare är ju i praktiken väldigt sällan.) Utgående från det resonemanget har man nog rätt att lyfta på mossan både lite här och var men när man verkligen upptäcker något ska man nog ta det lite lugnt. Och kolla om man kanske rentav råkat på en redan känd hällristning/skålgropslokal.
/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #13 skrivet: juni 05, 2005, 22:30 »
Maila på, det ska bli intressant att se vad han svarar. :)

Det är alltid Kulturminneslagen som gäller, oavsett om den fasta fornlämningen är registrerad eller nyupptäckt; det laga skyddet är detsamma.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #14 skrivet: juni 08, 2005, 19:42 »
Jo du kanske har rätt om Kulturmiljölagen vad gäller skyddet, verkar ju i och för sig vettigt. Jag vet dock att lagen gör en skillnad i skyldigheten att bekosta en utgrävning beroende på om fornlämningen som man ev. stöter på är känd sedan tidigare eller inte. Men det är ju som sagt finansieringsfrågan och behöver inte gälla skyddet mot åverkan.

Från annat håll vet jag att man faktiskt inte behöver ha länsstyrelsens tillstånd att t.ex. rensa bort sly på ett gravfält, däremot ska man ha markägarens tillstånd. Detta följer väl av att det är markägaren (och inte den antikvariska myndigheten) som har ansvar för vård av fornlämningen. Att ta bort sly är alltså inte att "ändra" en fornlämning. Att ta bort mossa direkt på lämningen är kanske en "ändring", dock. Svårigheten blir väl, som i fallet hällristningar, när det inte är helt klart vad som är "vård" och vad som är "ändring" eller rent av åverkan. Grundregeln, om det är oklart, är väl att låta naturen ha sin gång, dvs. låta lämningen vara ifred.

Kom att tänka på att man väl brukar "tvätta" runstenar och runhällar regelbundet, om det är för pedagogiskt syfte (läsbarheten) eller för att runorna ska hålla sig bättre vet jag inte. Det är ju i alla fall aldrig något snack att en runhäll ska få växa över med mossa. Borde väl gälla samma fysik/kemi för runorna som för hällristningarna?
(Har mailat Sven-Gunnar men inte fått något svar, kanske har jag fel mail-adress)
/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #15 skrivet: juni 08, 2005, 20:16 »
Citat från: "Mats Hansson"
Jag vet dock att lagen gör en skillnad i skyldigheten att bekosta en utgrävning beroende på om fornlämningen som man ev. stöter på är känd sedan tidigare eller inte.


Japp, mycket riktigt (§ 14)

Citat från: "Mats Hansson"
Från annat håll vet jag att man faktiskt inte behöver ha länsstyrelsens tillstånd att t.ex. rensa bort sly på ett gravfält, däremot ska man ha markägarens tillstånd. Detta följer väl av att det är markägaren (och inte den antikvariska myndigheten) som har ansvar för vård av fornlämningen. Att ta bort sly är alltså inte att "ändra" en fornlämning. Att ta bort mossa direkt på lämningen är kanske en "ändring", dock. Svårigheten blir väl, som i fallet hällristningar, när det inte är helt klart vad som är "vård" och vad som är "ändring" eller rent av åverkan. Grundregeln, om det är oklart, är väl att låta naturen ha sin gång, dvs. låta lämningen vara ifred.


Tumregeln är att inte göra någon åverkan alls utan tillstånd men jag håller med om att röja sly inte faller under "ändra" men däremot under "vård" vilket regleras av § 7:

Citat från: "KML §7"
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fast fornlämning. Åtgärderna får avse exempelvis flyttning, iordningställande och inhägnad av fornlämningen eller röjning. Åtgärden får avse även en fornlämning som infogats i ett byggnadsverk.

Länsstyrelsen får uppdra åt annan att vidta åtgärder som avses i första stycket under de villkor som länsstyrelsen bestämmer. Åtgärd som innebär att fornlämningen rubbas eller förändras får dock inte vidtas utan att länsstyrelsens uppdrag uttryckligen gäller en sådan åtgärd.


Således måste man åtminstone enligt lagen följa Länsstyrelsens bestämmelser gällande vård och inte röja på eget bevåg. Däremot borde man inte behöva söka tillstånd varje gång.

Citat från: "Mats Hansson"
Kom att tänka på att man väl brukar "tvätta" runstenar och runhällar regelbundet, om det är för pedagogiskt syfte (läsbarheten) eller för att runorna ska hålla sig bättre vet jag inte. Det är ju i alla fall aldrig något snack att en runhäll ska få växa över med mossa. Borde väl gälla samma fysik/kemi för runorna som för hällristningarna?


Ideellt jobbande Runstensfaddrar (som skriver kontrakt med RAÄ) har rätt att tvätta stenen ytligt en gång om året med varmt vatten och en panelborste för att hålla ytligt sittande lavar borta. Om det vill sig illa kan lavar spränga sönder stenenen om den får härja fritt. Har dock runhällen en gång blivit överväxt av mossa så är jag inte så säker på att det bara är att ta bort den utan tillstånd. Som tur är så uppstår aldrig detta problem.

/Johan - Som av någon anledning tycker om att tolka lagen :D
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #16 skrivet: juni 13, 2005, 22:21 »
Fick svar från Sven-Gunnar Broström som ju är en stor kännare av skålgropar och hällristningar här i Mälarlandskapen. Jag kopierar hans text helt enkelt:

"Det där med mossan är inte så lätt. I mitt fall har jag ju tillstånd från
länsstyrelse och om möjligt även markägare när jag letar ristningar. Vi
försöker också alltid att lägga tillbaka torv och mossa efter
dokumentationen om inte länsstyrelsen vill annorlunda. Sen är det ju
skillnad på mossa och mossa. Tjock mossa typ vitmossa växer ju löst på
berget och kan vara ett visst skydd mot en del typer av vittring. Den är ju
också lätt att lyfta upp och lägga tillbaka.

Däremot finns det lavar och mossor som sitter fast med sina rötter ner i berget. Den är nog skadlig och kan påskynda vittringen eftersom rötterna tränger ner mellan kristallerna.
Denna är också hopplöst svår att få bort. Vi har på uppdrag i samband med imålning rengjort sådana hällytor med dels övertäckning med plast och jord, dels behandling med teknisk sprit för att på så sätt döda all skadlig vegitation.Till slut kan nämnas att numera är även jorden så sur så att både fornfynd och hällar vittrar idag nere i marken. Därför är det viktigt att dokumentera alla både kända och okända ristningar."

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Nyupptäckta hällristningar
« Svar #17 skrivet: juni 13, 2005, 22:44 »
Verkar som om vi är ganska överens; man bör vara försiktig och kontakta länsstyrelsen, länsmuseum el dyl innan man gör några omfattande ingrepp. Även om miljön i sig förstör fornlämnigarna så är det inte ok att "vem som helst" att riva bort mossa och dokumentera. Skall det göras så bör det ju rimligtvis utföras av behörig personal med den rätta kompentensen.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Martin Stoltze

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
    • http://www.martinstoltze.com
avtäckning av hällristningar
« Svar #18 skrivet: augusti 24, 2006, 12:17 »
Hällristningar under ytan

Jag råkada läsa denna debatt om avtäckning af hällristningar. Jag har själv jobbat med frågan i samarbete med museet på Bornholm, DK, där vi har hittat ett flertal na lokaler de senare åren just genom at täcka av jord och mossa. Museet har samtidigt gjort fullskaliga grävningar på och kring hällristningar.
Det finns fler aspekter av frågan. Först gäller det skyddet av själva ristningen, skall den vara täckt eller inte? Den frågan är för enkelt ställt.
Den ideala miljö för en bergsyta av granit eller liknande är en neutral kemi och någorlunda jämn temperatur. En häll som ligger helt oskyddat är utsatt för både sur miljö från regn och nerfall och för stora temperatursväng som på ytan kan bli mycket stora. Specielt svängningar kring nollsträcket på vintern er förstås skadligt. Men även biologisk aktivitet bryter ner stenen. många Laver och mosser skapar sin egen sura miljö, och laver skickar ner mikroskopiska trådar upp till någon centimeter ner i ytan - laverne hämtar ju faktisk ut näringsämnen ur stenen. Även det vanliga humusckikctet som uppstår av blad är naturligt surt - än mer om det innehåller barr. Så om en hållristning ska ha nytta av at vara täckt, måste det vara med så tjocka jordlager, att den hamnar under den mest aktiva biologiska zonen. Uppfattningen att "mossan har skyddat i tusintals år" är klart fel. Tvärt om har mossan bidrait till en ständig vittring, och et okänd men helt säkert stort antal ristninger är redan försvundna, långt innan vår tid. Vittringshastigheten og -sättet beror i övrigt mycket på typen av berg.
 När man tacker ristningar i skyddssyfte använder man fiberduk och grus - också av praktisks skäl om man i framtiden skall täcka av igen.
För ristningar i åkermark - som manga av dom vi har hittat på Bornholm - tillkommer det, at moderna jordbruk med stora plogar och harvar kan skada ytan allvarligt. Här är det alltid viktigt att uptäcka och markera ristninger, och det är nu engång svårt att upptäcka utan att avtäcka. Naturligtvis kan ristningen "återbegravas", det får man ta ställning till från fall til fall.
Sedan är det frågan om risken att störa andra arkeologiska spår. Här är det en balansgång. Som sakt, innan något kan erkännas som ärkäologisk interessant måste det ju hittas. Sedan gäller det att inventerarna har erfarenhet och självkontroll - det måske kunde säga stopp, här får det bli en grävning. Vanligtvis ligger det som är av vrde för en grävning en bit ner. I skogsmark är det överste humuslager ofta en sen bildning. Vanligtvis har hällarne i förtiden legat i en öppen miljö, och skoger har tat över senare, ofta i vår egen tid. Det är forvånadsvart så fort naturen kan täcka över en häll. Lager af rötter, blad och mossa behöver inte als at vara gamle. Iakttar man hällytan och tänker lite på landskapsmiljön kan man få en uppfattning om hällen har varit synlig förr. En gång i tiden, då ristningarne gjordes, var de jo i alla fall framme i dagen. I åkermark är saken igen en annan, då hällerne ofta överplöjs, Här är det altså vanlig ploglager vi tar bort, som vi vilken grävning som hälst.
Men samtidig har man nu gång på gång sett, at marken helt intil ristninger innehålder arkeologiska spår. Även i sprickor mellan hällar kan det gömman sig spor, som ofta har med eld eller bränd lera att göra. Därför är det sant att man inte skal gräva hur som hälst. Egentligen är frågan inte märkvärdigare är vilken utgrävning som helst. Hällristningsletande är - rätt utfört - inget som hotar annan arkeologi. Tvärtom är ristningarne EN DEL av det arkeologiska material, och de seneare års resultat på många håll i Norden i har gett ristningarne och platserne där de finns ny vikt i bronsåldersforskningen.
Synpunken at man hällre borde låta ristningana ligga "i fred" kan man ha, men med den inställning blir det svårt att driva arkeologi. Först när et  material är hittat, dokumenterat och publicerat kommer det arkeologin till nytta, och först då kan de skyddas aktivt om det skulla behövas. Allt behöver inte at hittas på en gång, men dit är det ändå långt. I alla hällristningsområden ligger det ristningar kvar til eftertiden - på en del håll känner vi bara toppen av isberget.