Ett problem med att sluta utbilda är att ämnet kommer i träda, kompetens i form av lärare, lektor och professorer försvinner och att forskningsbasen minskar. Det finns också en stor risk att nytänkande försvinner och att forskningen stagnerar och likriktas om man minskar forskningsbasen. Det finns också en uppenbar risk att man inte startar upp en nedlagd utbildning igen.
Att sluta utbilda är med andra ord inte en bra väg att gå, man skulle dock kunna minska på antagningen. Detta har dock trots allt i realiteten skett de senaste 10-åren. Södertörn lade under en period ned (har dock startat upp igen?) och Mitthögskolan har lagt ned sin arkeologiutbildning och om jag förstår det rätt har antalet sökande och antagna studenter ständigt minskat sedan början på 2000-talet, så även för specialutbildningar som osteologi och möjligen också laborativ arkeologi. Möjligen kan trenden ha vänt det sista året med stigande arbetslöshet och ökande söktryckt på universitet och högskolor.
En annan orsak att inte lägga ned arkeologiprogram är att det genererar kunskap, intresse och bygger upp kunskap, lokalt, genom C- och D-uppsatser som eventuellt utvecklas till artiklar, forskningsprojekt m.m. Man kan se att de områden som inte har arkeologiutbildningar också tenderar till att bli vita på kartan – dvs studenter i Stockholm tenderar att studera mälardalen, i Umeå –Norbotten, Lund – Skåne etc.
Man ska också komma ihåg att långt ifrån alla som börjar läsa arkeologi tänker sig en karriär som arkeologer, en del läser det som ett sidoämne till andra ämnen, en del läser av intresse och en del inser att ämnet kanske inte var för dem.
Till sist att utbildningen finns och är igång är sig viktigt för ämnets fortlevnad och relevans – ju mindre ett ämne är ju mindre forskningspengar, ju mindre forskningspengar desto mer kommer det att tyna bort och så också dess relevans i ett samhälle där devis ”att synas är att finnas” i mångt och mycket gäller.
Sedan är det viktigt att arkeologiutbildningarna utvecklas, idag är syftet med de flesta arkeologutbildningar att vara forskningsförberedande och inte vara en yrkesutbildning, vilket ibland glöms bort.