Författare Ämne: Ynglingarna  (läst 94685 gånger)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Ynglingarna
« Svar #40 skrivet: januari 31, 2011, 23:52 »
Jag gick ned i mitt bibliotek och tittade i Dag Stålsjös bok ”Svea rikes vagga”, jag kom ihåg rätt, där finns allt guld som hittats i Götaland uppräknat tillsammans med fyndplatser, vikt, hur det hittades mm. Kanske något att ta del av AndreasE?

Enligt DS har över 16 kg guld hittats i Götaländerna + att det finns lite till (antyds) som inte är redovisat. (Beklagar att jag uppgav 22 kilot tidigare, mitt minne svek mig).

En jämförelse mellan Götalandskapen och uppland vad det gäller utgrävda högar/gravar tror jag visar att gravarna i Götalandskapen är inte har speciellt många utgrävda gravar där man kan tänka sig att guld skulle hittas. Däremot är antalet utgrävda gravar i Uppland mycket stort.

Jag tror att Uppsalaslätten och slätterna i Götalandskapen bearbetades på samma sätt förr i tiden, samma redskap och tillvägagångssätt, där ser jag det som lika förutsättningar.

Praktguldkragarna som vi hittat är tre om jag minns rätt. Men det finns ju även andra guldkragar än dessa, alltså en annan typ (minns ej namnet), en ¾  ring med två kulor fästa i ringens ändar, kulorna skulle då ha vilat mot nyckelbenen när man bar dessa guldhalsband. Just denna typ finns ju spridd i många länder. Är dessa från samma tid som praktguldkragarna? Tillhör de en annan religion, eller variation av religion?

Tack för dina svar! Bugar djupt!

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: Ynglingarna
« Svar #41 skrivet: februari 01, 2011, 07:21 »
Citera
Enligt DS har över 16 kg guld hittats i Götaländerna + att det finns lite till (antyds) som inte är redovisat. (Beklagar att jag uppgav 22 kilot tidigare, mitt minne svek mig).
DS använder Ove Qvists sammanställning. Idag har över 2 kg tillkommit pga vittene och inventering av gamla uppgifter.summan 16 (idag 18)kg gäller inte götalandskapen utan enbart Västergötland.

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #42 skrivet: februari 01, 2011, 09:18 »
^Intressant. Finns det arbetet publicerat någonstan? I sådana fall så verkar jag ha missat det.

Det är ju förstås svårt att koppla ihop medeltida företeelser som kloster och liljestenar med folkvandringstida centralorter, om man inte har starka indicier i form av ortnamnskomplex eller arkeologiska fynd. Däremot så är ju vapengravar (om de är av rätt ålder), folvandringstida praktföremål och möjligtvis fornborgar goda indikationer. Tyvärr så är ju forskningen om just centralorter och landskapsorganisation i Västergötland lite eftersatt.

När det gäller fornlämningskoncentrationen i området du beskriver så är den precis vad man skulle förvänta sig i en sådan gammal kulturbyggd som varit intensivt brukad sedan mycket länge.
Det finns rapporter från såväl Gudhem som Saleby. De kan finnas med i förteckningen i uppsatsen om Vittene som kom för en tid sedan. Kontakta annars författaren på riksantikvarieämbetet. Kanske annars går att få tag på via Skara Museum. För romersk järnålder finns en "ny" skrift från Eva Hyenstrand som heter ungefär "romartida fynd runt Billingen" som är mycket spännande. Annars är ju gamle Sahlström, Valle och Gudhems fornlämningar samt Jungner det enda som finns. Utifrån gamla fynd runt Varnhem så ser man tydligt att detta är en viktig centralplats. De sista årens undersökningar i Varnhem har dessutom gett indikationer om ett stort boplatsområde som sträcker sig tillbaka i tiden. Kvinnogravarna och vapengraven i Varnhem Överbo är lite äldre än FVT men oerhört fina.
MVH/Martin

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: Ynglingarna
« Svar #43 skrivet: februari 01, 2011, 13:06 »

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #44 skrivet: februari 01, 2011, 23:08 »
En jämförelse mellan Götalandskapen och uppland vad det gäller utgrävda högar/gravar tror jag visar att gravarna i Götalandskapen är inte har speciellt många utgrävda gravar där man kan tänka sig att guld skulle hittas. Däremot är antalet utgrävda gravar i Uppland mycket stort.

Jag tror att Uppsalaslätten och slätterna i Götalandskapen bearbetades på samma sätt förr i tiden, samma redskap och tillvägagångssätt, där ser jag det som lika förutsättningar.

Praktguldkragarna som vi hittat är tre om jag minns rätt. Men det finns ju även andra guldkragar än dessa, alltså en annan typ (minns ej namnet), en ¾  ring med två kulor fästa i ringens ändar, kulorna skulle då ha vilat mot nyckelbenen när man bar dessa guldhalsband. Just denna typ finns ju spridd i många länder. Är dessa från samma tid som praktguldkragarna? Tillhör de en annan religion, eller variation av religion?

Tack för dina svar! Bugar djupt!

Thomas


Enligt Påvel Nicklassons avhandling "Svärdet ljuger inte" så hade det 1980 grävts ut 835 gravar daterade till äldre järnålder i Västergötland, med kanske något hundratal ytterligare fram till 97 då avhandlingen kom. I hela Mälardalen (Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke och södra Dalarna) grävdes det mellan 1960 och 1980 ut 1 898 gravar som säkert kunde dateras till äldre järnålder. Så fler gravar har grävts ut i Mälardalen, men skillnaden är inte så stor som man skulle kunna tro. Den stora majoriteten av de utgrävda gravfälten i Mälardalen var dock inte praktgravfält. Antalet utgrävda storhögar är mycket litet, under 10.

Men frågan är hur relevant mängden arkeologiska undersökningar är när det gäller guld. Som sagt så har 85-90% av alla guldfynd hittats av jordbruksarbetare innan 1900-talets början, och inte av arkeologer. Åke Hyenstrand har visat att antalet bevarade gravfält är mindre i Västergötlands fullodlingsbyggder än i motsvarande områden i Mälardalen, antagligen för att de i större grad plöjts ut (denna slutsats är dock inte helt okontroversiell). I Mälardalens spricklandskap har gravfälten med större regelbundenhet placerats på morankullar som skonats från plöjning. I Mälardalen är en majoritet av guldfynden gravfynd, medan i Västergötland är en majoritet ströfynd. Detta kan mycket väl spegla skillnader i gravfältens placering.

Japp, det finns tre guldhalskragar: två från Västergötland (Ålleberg och Möne) och en från Öland (Färjestaden). Sen finns det många gulshalsringar, de flesta bestående av solida guldtenar, men det finns ett fragment av en guldhalsring från Halland (Slöinge) som består av ett ihåligt guldrör av den typ som guldhalskragarna är uppbyggda av. Den halsringen har dock aldrig haft mer än ett rör, och är därmed ingen krage. I komplett skick skulle den dock vägt betydligt mer än den största kragen. Det finns två liknande halsringar från Danmark.

Jag vet inte riktigt vilket fynd du pratar om som har guldkulor i ändarna. Är det möjligtvis Havorringen du tänker på? Det är också en halsring, ingen krage. Den var en del av Havordepån som påträffades i Havor fornborg på Gotland 1961. Den tillhör äldre romersk järnålder och är alltså runt 300 år äldre än halskragarna. Tyvärr stals den från Gotlands fornsal 1986 och har aldrig återfunnits. Fragment av en liknande ring har hittats i Trollhättan.     

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #45 skrivet: februari 01, 2011, 23:24 »
När det gäller Havorringens religion så är det svårt att säga. Traditionen med halsringar går tillbaka till förromersk järnålder och kanske även bronsålder, men vanligtvis var de gjorda av brons. Havorringen (liksom fragmentet från Trollhättan och en ring av samma typ från Danmark) är ett skandinaviskt arbete som har många likheter med de guldberlocker som är så vanliga i gravar från romersk järnålder i Skandinavien. Filigransarbetet på Havorringen var av precis samma typ som man ser på berlockerna och tex nålar från perioden.

Då filigransarbeten från romersk järnålder inte har antropomorfa figurer eller djurfigurer som kan kopplas till myter så är det svårt att säga vilken religion de "tillhörde". Djurfigurerna och människofigurerna på halskragarna ansluter ganska väl till de under folkvandringstiden vanliga motiven (abstrakta och/eller omkastade djurfigurer, fåglar, vildsvin, drakar, människoansikten en face, oranter, sfinxar).

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Ynglingarna
« Svar #46 skrivet: februari 02, 2011, 03:06 »
Japp, det var Havorringen jag menade – men jag hade för mig att man hittat flera liknande i vårt land, bland annat flera liknande i brons – så var det alltså inte.

Men, en indikation kan ju vara att halskragar var betydelsefulla under en hyggligt lång tid som tecken, eller symbol, för någonting? Antingen Kungamakt eller religion kan vara inblandade, eller kanske till och med båda samtidigt?

Kan storleken på dessa kragar (halsöppningen) indikera någonting om vilket kön som bar dem?

Angående gravhögar. Jag syftade till större gravhögar. Att smågravar grävts ut i Götalandskapen vet jag – men inte en enda större gravhög har grävts ut, och det är väl främst i dessa man kan vänta sig guldfynd - gissar jag.

Angående guld. Oavsett storlek på fynden så fanns guldet där det hittades. Guld hittas inte i fattiga trakter. Guld och makt följs alltid åt. Hittas stora mängder guld finns stor makt i området. Hittas en stor guldskatt bör man se detta som att någon med mycket stor makt funnits där också. Kanske skall man till och med se ett stort depåfynd som ”en Kungs skattkista – eller en mäktig ätts skattkista”.

Guld berättar – det gäller bara att lyssna noga…

Idag är guld uppblandat och det går oftast inte att spåra varifrån det kommer. För 1000 år sedan och mer, går det, högst troligt, att spåra guldets ursprung. Kommer det t.ex. från nedsmälta solidi så kan man få fram detta.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ynglingarna
« Svar #47 skrivet: februari 02, 2011, 08:31 »
I hela Mälardalen (Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke och södra Dalarna) grävdes det mellan 1960 och 1980 ut 1 898 gravar som säkert kunde dateras till äldre järnålder. Så fler gravar har grävts ut i Mälardalen, men skillnaden är inte så stor som man skulle kunna tro. Den stora majoriteten av de utgrävda gravfälten i Mälardalen var dock inte praktgravfält. Antalet utgrävda storhögar är mycket litet, under 10.

Om någon vädrar "Stockholmscentricitet" så kan man tillfoga:
Antagligen (utan att ha studerat statistiken) så är en mycket stor del av dessa 1898 gravar grävda under exploateringstryck. Man har inte grävt "där man vill". Bara på Järvafältet under miljonprogrammets dagar på 60- och 70-talen grävdes ju nästan varenda gravfält bort på ett mycket stort område. Vilket i och för sig hade det goda med sig att man (som Anita Biuw i sin avhandling om norra Spånga) kunde forska i bebyggelseutveckling, grav- och gravfältsmönster osv. Har förresten inget minne av att man hittade en enda guldbit på Järvafältet, men som sagt, inte så mycket högstatus där, bara vanliga bönder, med Ärvinge och Hjulsta som lite större gårdar.

Vad gäller storhögarna i Mälarlandskapen så tror jag att de flesta har grävts på den gamla "svea-centrerade" tiden, före 1960, när man (=museer, universitet, RAÄ) också hade resurser att gräva för att man var nyfiken, inte för att det skulle bebyggas. Två av storhögarna i Uppsala grävdes ju redan på 1800-talet. Som det ser ut så blev nog storhögarna i götalandskapen kraftigt missgynnade i denna undersökningsiver.

Egentligen saknas det väl en storhögsundersökning av riktigt modernt snitt. Idag är väl läget att det nästan inte går att gräva ut en riktig storhög. Stads- och vägplaneringen är vänliga nog att undvika dem, så det finns inget exploateringstryck med tillhörande finansiering. Jag vet att det för några år sedan fanns planer på en forskningsgrävning i den orörda mitthögen i Gamla Uppsala, tror det var Michael Olausson som tog det initiativet, men det föll väl på finansieringsbiten. Den enda storhög som jag kommer på som grävts under senare tid är väl Kungshögen på Kållandsö, faktiskt. Hittade man förresten några guldföremål där?

/Mats

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: Ynglingarna
« Svar #48 skrivet: februari 02, 2011, 10:07 »
En av Vitteneringarna är närmast identisk med havorringen. Det är nog den du fiskar efter Thomas.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #49 skrivet: februari 02, 2011, 11:06 »
Angående gravhögar. Jag syftade till större gravhögar. Att smågravar grävts ut i Götalandskapen vet jag – men inte en enda större gravhög har grävts ut, och det är väl främst i dessa man kan vänta sig guldfynd - gissar jag.

Angående guld. Oavsett storlek på fynden så fanns guldet där det hittades. Guld hittas inte i fattiga trakter. Guld och makt följs alltid åt. Hittas stora mängder guld finns stor makt i området. Hittas en stor guldskatt bör man se detta som att någon med mycket stor makt funnits där också. Kanske skall man till och med se ett stort depåfynd som ”en Kungs skattkista – eller en mäktig ätts skattkista”.

Idag är guld uppblandat och det går oftast inte att spåra varifrån det kommer. För 1000 år sedan och mer, går det, högst troligt, att spåra guldets ursprung. Kommer det t.ex. från nedsmälta solidi så kan man få fram detta.

Thomas

Det är faktiskt inte alls många storhögar som har grävts ut i Mälardalen, trots att det är just i det området som storhögarna är vanligast. Det kom en avhandling om storhögar i Mälardalen för bara några år sedan skriven av Peter Bratt där han skriver om just det. Jag har inte avhandligen framför mig, men det är färre än 10 som har grävts ut, de flesta på 1800-talet och 1900-talets första årtionden. Öst- och Västhögen i Gamla Uppsala grävdes tex ut på 1840-talet och 1870-talet, om jag inte missminner mig. Med tanke på det stora antalet storhögar i området så är det en väldigt liten andel.

Sen är de ju i regel brandgravar så fyndmaterialet i dem är oftast mycket fragmentariskt. Gravgåvorna utsattes inte bara för elden, utan det verkar som att man mycket medvetet bara valde ut små bitar av föremålen som sen placerades i graven. I Västhögen har man tex valt ut ett fragment av en hjälm, ett fragment av en guldhalskrage, ett fragment av ett praktspänne med cloisonne i samma stil som det i Sutton Hoo osv. Antagligen symboliserade fragmentet hela föremålet, så resten behövde inte komma med.

Visst, där man hittar guld fanns det uppenbarligen guld, och det var säkert kopplat till makt. Och jag tror att det under folkvandringstid fanns mer guld i Västergötland än i Mälardalen, även om jag tror att skillnaden inte var så stor som skulle kunna tro utifrån fyndmängderna. Men jag tror att många olika saker påverkat hur och varför guldet hamnat i jorden, och hur det sen har hittats igen. Guldet i Västergötland ger ett väldigt utspritt intryck, vilket skulle kunna tyda på en ganska platt samhällsorganisation där många hade tillgång till guld, medans Mälardalen verkar uppvisa en större centralisering av guldet (gravar vid centralaorter) som skulle kunna reflektera ett system där guldet låg i färre personers händer. Vissa forskare tror tex att många av de Västgötska gulddeponeringarna lades ner under en ganska kort period, vilket i sådana fall skulle kunna reflektera en period av social stress. Olika skeenden i olika delar av landet har påverkat materialet vi ser idag. Om man isolerar en fyndkategori och försöker dra slutsatser endast från den så är det lätt att man missar skogen för alla träd.

Ett bra exempel är hur praktgravarna i Danmark försvinner efter yngre romersk järnålder. Det finns inga motsvarigheter där till Vendel, Valsgärde, Gamla Uppsala osv. Så om man utgick från praktgravar skulle man kunna tro att Danmark var fattigare och politiskt mer obetydande under folkvandringstid och vendeltid. Det är det dock väldigt få arkeologer som tror. Snarare handlar det om förändrade begravningsseder som påverkat materialet vi påträffar idag.
 
 

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: Ynglingarna
« Svar #50 skrivet: februari 02, 2011, 11:20 »
Citera
Ett bra exempel är hur praktgravarna i Danmark försvinner efter yngre romersk järnålder. Det finns inga motsvarigheter där till Vendel, Valsgärde, Gamla Uppsala osv. Så om man utgick från praktgravar skulle man kunna tro att Danmark var fattigare och politiskt mer obetydande under folkvandringstid och vendeltid. Det är det dock väldigt få arkeologer som tror. Snarare handlar det om förändrade begravningsseder som påverkat materialet vi påträffar idag.
Det här är ett mycket viktigt inlägg!
Förmodligen försvinner dessa i ex. Västergötland i övergångsperioden folkvandringstid-vendeltid. Varnhem-Överbo kan spegla detta. Möjligen har dessutom "elitskiktet" redan gått över till nya former så de sena "lyx"gravarna kanske represeterar ett undre skikt?
Vikingatiden saknas nästan helt i Götalandskapens gravfält liksom i Danmark. Förmodligen eftersom majoriteten vikingar här ligger på botten i kyrkogårdarna.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #51 skrivet: februari 02, 2011, 11:33 »
En av Vitteneringarna är närmast identisk med havorringen. Det är nog den du fiskar efter Thomas.

Sant, jag glömmer jämt bort Vitteneskatten av någon anledning.

Man kan tyvärr inte spåra guldets ursprung. Om guldhalten är mycket hög (över 90%) brukar man säga att solidus troligtvis användes som råmaterial, men det verkar som att man blandade ut guld med silver här i Skandinavien under tillverkningsprocessen för att få till varierande guldhalter. Färdiga guldföremål kan ha ganska varierande guldhalt.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #52 skrivet: februari 02, 2011, 11:47 »
Det här är ett mycket viktigt inlägg!
Förmodligen försvinner dessa i ex. Västergötland i övergångsperioden folkvandringstid-vendeltid. Varnhem-Överbo kan spegla detta. Möjligen har dessutom "elitskiktet" redan gått över till nya former så de sena "lyx"gravarna kanske represeterar ett undre skikt?
Vikingatiden saknas nästan helt i Götalandskapens gravfält liksom i Danmark. Förmodligen eftersom majoriteten vikingar här ligger på botten i kyrkogårdarna.

Tja, här i Mälardalen så finns det ju uppenbarligen två olika gravseder samtidigt under folvandringstid/vendeltid/vikingatid: skelettgravar i form av kammargravar och båtgravar som endast använts för ett fåtal personer per generation inom samhällets övre (men ej översta) skick, och brandgravskicket som använts av både gemene man (i alla fall de som blev begravda) och den allra högsta eliten (storhögarna).

I Mälardalen karaktäriseras vendeltid och vikingatid av by- och gårdsgravfälten. Sådana forstätter inte sällan in i 1000-tal och ibland även tidigt 1100-tal. Jag har inte lika bra koll på Västergötland, men menar du att man redan på 800-talet generellt sett skulle ha övergivit gårdsgravfälten för tidiga kyrkogårdar eller byggdegravfält som sen blev kyrkogårdar? Det låter väldigt tidigt.   

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #53 skrivet: februari 02, 2011, 12:03 »
Värt att notera kan vara att guldet verkar ha hamnat på färre händer i VG än på exempelvis Öland. Det kanske handlar om att man haft olika allianser varigenom man fått guldet? Det finns någon studie om guldet på Öland har jag för mig. Jag ser guldet i Vg som väldigt koncentrerat till några få huvudbyggder där det hamnat i få personers händer. Guldet finns i princip på de platser man kan förvänta sig att makten satt. Här en teoretisk lista på centra och fynd.
- Övre fallen, Naglum = Delar av halskrage, Vittene, Hullsjön = Guld/svärd
- Älven nedre, Alvhem = Frövetskatten, Gullringen=armring, Starrkärr =armring
- Skara/Götala/Varnhem = Durgårdsängsskatten/Järnsysslapokalen
- Skövde, Timboholmsskatten, Våmb=armringar
- Falbyggden, Gudhem=Jätteneskatten, Ållebergskragen
- Möne, Halskrage, Hov/Hällstad=kammargravar
Detta är centralplatser utifrån de flesta kriterier man kan lägga som exempelvis ortsnamn, gravfält etc. Gissar att dessa platser står för minst 80% av guldet i Västergötland. Värt att notera angående gravfynd, så är fynden från Finnestorp generellt av en kvalitet som annars endast återfinns i kontinentens finaste gravar.
MVH/Martin

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #54 skrivet: februari 02, 2011, 12:09 »
Man skall nog räkna med att Västergötland var kristet ungefär samtidigt som Danmark och att det knappast finns några hedniska gravfält efter mitten på 900-talet. Ta som exempel Skepplanda vid Göta Älv med ett prydligt gravfält på ca 80 högar. Runt kyrkan finns antagligen kristna gravar från vikingatidens sista 100år!

MVH/Martin

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ynglingarna
« Svar #55 skrivet: februari 02, 2011, 12:59 »
Ja, jag kollade lite på skoj i Fornsök på socknarna Eggby och Öglunda vid Billingen (eftersom jag hade nöjet att ha en semester där i denna vackra bygd, för ett par år sedan). För Öglunda som är väldigt fornlämningstätt får man bara två träffar på gravfält, som väl borde vara det typiskt vikingatida fornlämningstypen, om vi tänker gårdsgravfält. Är det en effekt av bortodlingen? Många andra fornlämningar finns ju uppenbarligen kvar.

Eggby likaså, gravfältsfattigt. Ändå är det ju ganska kuperat, inte vad jag skulle kalla fullåkersbygd.

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?province=Vg&parish=2106&category=1&monumentType=11412&tab=2&page=1&extent=418013.6271037244,6475957.804622643,425494.7168139359,6479840.56294262&layers=Sverige;Fornl%C3%A4mningar%20geometrier;Fornl%C3%A4mningar%20symboler;Fornl%C3%A4mningar%20etiketter;Polygonlager%20f%C3%B6r%20utritning;Fornl%C3%A4mningar%20markering;&overview=0

/Mats

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Ynglingarna
« Svar #56 skrivet: februari 02, 2011, 13:15 »
Har för mig att jag lästa att gårdarna i Mälarområdet ofta har flyttats pga landhöjningen och därigenom har gravfälten bevarats. I Västergötland har nog gårdarna sällan lämnats och odlingen i en tätbefolkad byggd har varit intensiv. Västergötland borda ha mycket gemensamt med Skåne/Halland. Eva Hyenstrand utgår från att exempelvis Falbyggden är fullt uppodlad och befolkad redan under romersk järnålder.

MVH/Martin

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ynglingarna
« Svar #57 skrivet: februari 02, 2011, 13:39 »
Har för mig att jag lästa att gårdarna i Mälarområdet ofta har flyttats pga landhöjningen och därigenom har gravfälten bevarats.

Delvis sant, dock mest i skiftet äldre till yngre järnålder. Sen yngre järnålder har ofta gårdarna legat kvar på samma platser i Mälardalen. Möjligen sker en viss nedflyttning av byggnaderna en ganska kort sträcka, något längre ned i terrängen när man kommer in i medeltiden. Men landskapet ser kanske lite annorlunda ut än i Västergötland, som påpekats förut. De ganska magra moränbackarna i Mälardalen, där man lade gårdsgravfälten, var nog inte speciellt attraktiva för odling när man kommer in i medeltiden, blev betesmarker istället och bevarades på så sätt.
Ändå upplevde jag det böljande landskapet just i Valle härad som ganska mycket betesmarker också, men det kanske inte alls var så på medeltiden.

/Mats

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ynglingarna
« Svar #58 skrivet: februari 02, 2011, 14:00 »
Man skall nog räkna med att Västergötland var kristet ungefär samtidigt som Danmark och att det knappast finns några hedniska gravfält efter mitten på 900-talet. Ta som exempel Skepplanda vid Göta Älv med ett prydligt gravfält på ca 80 högar. Runt kyrkan finns antagligen kristna gravar från vikingatidens sista 100år!

MVH/Martin

Nu är det ju så att de senvikingatida gårdsgravfälten i Mälardalen ofta har ett betydande antal skelettgravar som förefaller kristna, och ibland består de endast av kristna gravar. Bara för att man blev kristen behövde man inte överge sin gamla ättebacke. Ibland forsatte man avända gravfäten trots att kyrkor hade anlagts i närheten. De kristna skelettgravarna har ofta runda stensättningar som överbyggnad och kan vara svåra att skilja från brandgravar innan man undersöker dem.

Sen har ju många kyrkor anlagts på eller invid förkristna gravfält, så gravkontinuiteten kan ju vara väldigt lång på många kyrkogårdar.

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: Ynglingarna
« Svar #59 skrivet: februari 02, 2011, 14:04 »
Mats, gravfält i Västergötland är ofta uppkomna som bifogad bild försöker illustrera. Istället för att utöka gravfältet så överlagrade man. Det är jäkligt bökigt att gräva i sådana här anläggningar. De rika lösfyndsbeståndet ffa på Varaslätten pekar dessutom på att det varit en rejäl bortodling. I Skåne är bortodlingen ännu mer påtaglig.