Swerco!Jag har sett en förklaring, "vendland" omvandlas till "vindland", som sedan kommer att skrivas som "Finland". Vendland var alltyså under en period Östersjöns östkuster (och sydkuster) från SV Finland (också kallat eg Finland) till i princip (nästan) Hedeby.
Vender/Venejä fanns från Estland till Vistula - och österut. I forn-norden kallades området även för "Vanaheim". Vendisk adel - med slaviskt påbrå - anländer väster om Visla först efter Karl d. Stores massaker av den saxiska adeln.
Innan dess fanns det vendiska handelskolonier efter bärnstensleden efter Vistulan - Trans sylvania - till Donau-deltat och Vendiska bukten. Likledes fanns dom - enligt olika källor - i Vendsyssel, Frisland och Valland.
För övrigt kan man knyta K-Venerna i norr till samma handelskultur. Enligt sagan om Sigurd Slembedjakn fanns här inga skepp som kunde korsa haven snabbare än dom som gjordes av finnarna på västkusten av gamla Kvenland - nuvarande Troms och Finnmark...
Jag skulle inte sätta särskilt mycket på att "v" i forngermanskan uttalades som "f". Men jag har inte forskat i när "v" i tyskan börjar bli ljudet "f". Vendland etc kan ju faktiskt vara slaviskt språkbegrepp?
Kanske du i stället kunde forska på när bok-staven F i tyskan blir ersätt med V - och Fader börjas stavas Vater? Det skulle ha långt större chans att lyckas...
Detta "Vendland/Vindland/Finland" skall samtidigt skiljas från begreppet "finne", som har med ett äldsta jordbruk att göra, d v s svedjebruk. Detta jordbruk är det äldsta inom de efteristida "borealskogarna", som ursprungligen sträckte sig längre söderut än idag, direkt efter istiden. Utövarna av svedjebruket kallades "finnar", vilket alltså måste skiljas från "finländare".
Jovisst skal man skilja på finnar och finländare. I Finland finns ju bl.a. en rad götiska dialekter - till skillnad från dom rent 'finska' (läs: vendiska) språk-områden, norr och söder om själva Finland. Av denna orsak får man också skilja på dom historiska etnonymen Kvenland, Finland och Vendland.
Förövrigt får man också skilja ordet 'Fin-land' och 'Finne' från svedjebruket, precis som man får skilja 'same' från 'renskötare'. I gamla dagar fans det gott om norrmän och kvener som också höll sej med tama renar, precis som det fanns svear och götar som drev 'svedje' efter kusterna av Sverige och Norge.
Som namn på folkgrupp ligger ju faktisk Sve-arna klart närmast till uttrycket 'sved' - som i "ett sved" och "et sve" - vilket betyder 'röjning' eller 'åker efter svedje'. Svearna, som egen kultur och folkgrupp, ligger dessutom risigt till när man vill hitta dom ansvariga för att dom svedjebrukande gropkeramikerna började utveckla större åkrar på det skandinaviska låglandet - med ett intensivt lantbruk och nya behov för metaller, kärl och keramik.
Ordroten 'Fin' som i 'Fin-land' är definitivt inte knuten till svedjebruket, men till samma ordrot som Vin i Vin-land, Vin-ö, Vin-ö-mön och Vin-iler.