Växsjö = väg sjö?

[Yngwe]

Växjö sägs allt som oftast betyda väg-sjö, det är väl närmast allmänt accepterat. Man hänvisar till att man förr skrev det som Wegsio. Men granskar man medeltidsbreven så skrivs det bara vit ett tillfälle som weg...   i alla andra, inklusive det äldsta så skrivs det med x.

Namnet Vägsjö sägs syfta på att här möts vägar från olika håll i Värend och Växjö är därför en naturlig centralplats. Men är det så?


De gamla ortsnamnen som tyder på centralplats,t.ex. Hov och Tjudby, ligger ju inte vid Växjö-sjön utan vid Helgasjön. Det är ju dit vägarna borde gå, och även om kyrkans placering visst kan ändra vägnätet så kan ju knappast detta påverka sjöns namn innan kyrkan etablerats som central plats, och då borde den redan haft ett annat etablerat namn, förmodligen efter sjöns eler platsens tidigare namn.

Givetvis kunde man tänka sig att sjön namngivits efter en väg och inte ett vägsjäl, även om det verkar vara en ovanlig lösning. Dessutom måste man ju ha i åtanke att det finns en mängd andra toponymer som börjar på väx. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon förklaring på vad väx i de fallen skulle kunna betyda. Är det någon som kan hjälpa till med det eller med andra funderingar kring Wäxjö/Vägsjö? 

[anber]

Om man väljer wegge som rot i stället för weg, kan kanske sjöns form ge svaret...?
Fonetiskt stämmer det ju "nästan för bra" in på OE uttalet.
http://en.wiktionary.org/wiki/wegge?match=fr

[Yngwe]

faktiskt mycket intressant, specielt som sjön sett annorlunda ut och faktiskt än mer liknat en kil.  men kan wegge förvandlas till wex?

[Krax]

faktiskt mycket intressant, specielt som sjön sett annorlunda ut och faktiskt än mer liknat en kil.  men kan wegge förvandlas till wex?

Lite funderingar bara, helt spontant...

Ordet Wegde ska alltså ha sitt ursprung/släktskap i latinska ordet vagina. Och om sjön liknade mer en kil (vagina) förr =Vaginasjön=Wegsjön som blev Vägsjö, Växsjö.

[Jotuni]

Växjö sägs allt som oftast betyda väg-sjö, det är väl närmast allmänt accepterat. Man hänvisar till att man förr skrev det som Wegsio. Men granskar man medeltidsbreven så skrivs det bara vit ett tillfälle som weg...   i alla andra, inklusive det äldsta så skrivs det med x.

Namnet Vägsjö sägs syfta på att här möts vägar från olika håll i Värend och Växjö är därför en naturlig centralplats. Men är det så?


De gamla ortsnamnen som tyder på centralplats,t.ex. Hov och Tjudby, ligger ju inte vid Växjö-sjön utan vid Helgasjön. Det är ju dit vägarna borde gå, och även om kyrkans placering visst kan ändra vägnätet så kan ju knappast detta påverka sjöns namn innan kyrkan etablerats som central plats, och då borde den redan haft ett annat etablerat namn, förmodligen efter sjöns eler platsens tidigare namn.

Givetvis kunde man tänka sig att sjön namngivits efter en väg och inte ett vägsjäl, även om det verkar vara en ovanlig lösning. Dessutom måste man ju ha i åtanke att det finns en mängd andra toponymer som börjar på väx. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon förklaring på vad väx i de fallen skulle kunna betyda. Är det någon som kan hjälpa till med det eller med andra funderingar kring Wäxjö/Vägsjö? 

Det är intressant vad Svensk etymologisk ordbok har om saken. Nämligen det har en motsvarighet Våxen på 1559 till nuvarande Vågsjön (x->gs) men med Växjö det skulle vara till ett annat riktning: Vägsjö till Växjö (gs->x).

Det finns några andra sjön med väx i början.

Växaren   Värmlands län   Eda
Växnan   Gävleborgs län   Ljusdal
Växsjön   Gävleborgs län   Bollnäs

Det finns Växjölyckan (Jönköpings län, Sävsjö) på Allsarpasjön. Var Allsarpasjön tidigare också Växjö eller är växjö ett ord?

Med skrivformen veks har man:

Veksjön   Dalarnas län   Älvdalen
Veksjön   Jämtlands län   Krokom
Veksjön   Västerbottens län   Dorotea
Veksjön   Västra Götalands län   Borås

Och med väg har man

Vägsjön   Värmlands län   Torsby
Vägsjön   Västerbottens län   Vindeln
Vägsjön   Västernorrlands län   Härnösand
Vägsjön   Östergötlands län   Motala

Om de alla är av samma ursprung, tror jag att de "g-formerna" är de yngsta och "x- och k-formerna" de äldsta. Då Växjö är inte av Väg sjö.

[Yngwe]

Är det nån som har koll på eventuella tolkningar av dessa andra väx och vek namn?

Växjölyckan hade jag missat, får slå lite i böckerna där!

[Lappoid]

Stedsnavnet finns i noen samiske navn:

Vaksa - Bebyggelse Jokkmokk ved Gajnávvre.
Vaksaluokta - ved Rádnávvre
Vaksamnjárgga - ved Tjárvek
Vaksamvárre - ved Tjárvek
Vaksavare - ved Vaksa
Vakssamjávrrie (Váxholm)
Vakssamsuoloj (Vaxborg)
Vakssiemnjárgga (Vaxudden)

Jeg kjenner ikke noe til etymologien foreløpig.

[Yngwe]

Vore intressant att jämföra med kilformad....  men kan ett sånt ord vara gemensamt i IE och FU-språk?

[Lappoid]

Her er en forklaring som presenteres for Vakssamsuoloj. Kan det relateres til fiskegyting i samisk? Jeg klarer ikke helt å tyde språket på notatet.

http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/_s2bd001/813230da/pd/0003665a.pdf

[Yngwe]

Kort sammanfattat kommer det från att fara upp och ner efter en ström, här handlar det om två olika fisksorter, asp och någon sik-liknande, som möts i samband med lek i strömmen. Stycket är inte riktigt avslutat men det verkar som den ena är färdiglekt och går neråt i strömmen när den andra går upp för att börja leken.

[Yngwe]

Någon kilform kan absolut inte ses som gemensam nämnare.  Vägsjö i Vindeln och Motala är bevisligen vintervägar.

Det enda mönster jag kan se för Växjö-namnen är att det i flera fall rör sig om sjöar med igenvuxna vikar. Detta gäller ju också i högsta grad för Växjösjön i Växjö. Vad säger språkvetarna om det? Kan förklaringen vara så enkel?

[Lappoid]

Vet ikke om dette ordet fra Lexicon Lapponicum fra 1780 kan belyse det ytterligere (pitesamisk og lulesamisk)

Wakset - gå frem eller igenom. Kåssa leh todn waksemen? Hvart tager du veien? Qwele taggo waksa. Fisken går her forbi. Waksegátet, Begynne gå fram. Kåsse qwele waksegåta

[Boreas]

Växjö sägs allt som oftast betyda väg-sjö, det är väl närmast allmänt accepterat. Man hänvisar till att man förr skrev det som Wegsio. Men granskar man medeltidsbreven så skrivs det bara vit ett tillfälle som weg...   i alla andra, inklusive det äldsta så skrivs det med x.

... det finns en mängd andra toponymer som börjar på väx. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon förklaring på vad väx i de fallen skulle kunna betyda. Är det någon som kan hjälpa till med det eller med andra funderingar kring Wäxjö/Vägsjö?  

Uttrycket "Ekens gren" kan jämföras med genitiv, så som "Ek's gren".

Namnet "Eks-sjö" skrivs numer ofta som "Eksjö" eftersom genitivstäcknet ('s) repeteras i först kommande ordled; "s-jö". Fast fortfarande säger man "Eks-sjö".

Nu använder man i Sverige, sen gammalt, det genitiva tecknet X som allmänt uttryck för "kryss"/"kryssning"/"möte"/"delaktighet" och "tillhörighet", som i "ek's"/ex.

I tråd med detta visar Väx-sjö troligen till genitiven av Vek, alltså Vek's-sjö.

Sen återstår att förklara vilken "vek" som månne ha get namnet åt en hel sjö. Med tanke på gamla tiders tranlampor kan man väl börja med att titta efter dom vek-tillverkande element som intill T.A. Edison furnerade landet med "eldsljus"...

[Sindre]

I så fall kanske det är rimligare att det är vek som i "böjd":

vekna, påverkat av vek, fsv. vikna ... - Den äldre betyd. 'som viker undan, böjer sig' kvarlever i uttr. veka livet, veka ryggen; ävensom i vissa ortnamn

[Yngwe]

Men sjön är inte böjd och kan knappast ha varit såvida den inte suttit ihop med Bergundasjöarna vilket iofs kanske är fullt möjligt. Men det stämmer ju inte riktigt på de andra väx-sjöarna.

Angående utalet så uttalas så vitt jag vet Eksjö helt utan s, alltså som Ekchö, och skrivs också tidigt som Ekesiö. Om det är genetiv så borde vi väl kunna använda oss av böjningsregler för att utesluta visa alternativ?


Detta vekna/vikna är för övrigt intressant i sig, då i samband med -ing....  alltså "de som viker undan" = "de som ger sig iväg"

[Sindre]

Jag är mer intresserad av Gandalfs (finns han kvar här?) tolkning av ordet viking:

Om jag har hängt med ordentligt så finner man ordet viking/vikingr oftast skrivet i runskrift som på de nämnda stenarna ovan. Är det förmätet att anta att det egentligen kan vara fråga om ett 'g' hellre än ett 'k'? Dessa har i de flesta tidiga runrader samma runa. Det kanske ska stå viging/vigingr? Exempel namnet Gunnar: 'kunar/kunr'.

Betydelsen blir då mer 'en som går i vig/envig' än en som kommer från en vik vilket verkar mer logiskt om det handlar om stridsmän.

Är det helt ologisk att Wexio kan vara en förvrängd version av Vigsjö?

[Boreas]

Jag är mer intresserad av Gandalfs (finns han kvar här?) tolkning av ordet viking:

Är det helt ologisk att Wexio kan vara en förvrängd version av Vigsjö?

Som i Eksjö (Ekens sjö) förhåller sig också Växsjö till "Väkens sjö", där x-et reflekterar ljudet/ordledet "ks" - där s-et reflekterar ett genitiv.

Sen kan det mycket väl hända att associationerna till "vig" inte är speciellt långsökt. Ord som "vigd" och "vig"/"ovig" har givna paralleller i den forn-nordiska sakralitet, där ett "Vi"/"Vie"/"Ve" representerar en "helighet"/"heligdom". Den omedelbara närhet mellan eld och sakralitet, som i antikens tempel och den nordiska "brännåldern", är uttryck för den uppmärksamhet man gett och den tacksamhet man känt för eldens magi, - inte bara som livsnödvändig värme, men också som det enastående, glädjande och nyttiga elds-ljuset.

Att göra vekar och oljelampor är ett gammalt hantverk, som i tidernas Rom uppmärksammades i rituella former i Vestalinnornas tempel. Norr om Alperna har elden givetvis haft en lika vital betydelse. Därför kan ortsnamn som Veks-sjö väcka omedelbar anknytning till den praktiska och en kulturella kontext vi vet existerade både före och under vikingtiden. 

[Boreas]

Apropå:

Familjnamnet Växström ger samma delning, där x-et representerar en genitivs-S. Traditionen återspeglas i en rad orts- och familj-namn, som Kexholm, Vaxholm, Växvik, Vaxberg, Vaxbom, Vaxell och Vaxmyra ("Wagsmyrom", anno 1457).

http://www.runslingan.se/node/33

[Yngwe]

men genitiv-esset är ingalunda det vanligaste, en överväldigande majoritet av toponymer som börjar på ek följs inte av ett s, likadant med andra trädtoponymer.  Det är inte ekens sjö det handlar om, det är sjön med ekarna.  Ek är alltså attribut i de absolut flesta fall. Vi kan inte då  bara förutsätta att det rör sig om en genetivform när det gäller Växjö även om det är mycket möjligt..

Vidare om vik/vig i egen tråd.

[Boreas]

men genitiv-esset är ingalunda det vanligaste, en överväldigande majoritet av toponymer som börjar på ek följs inte av ett s, likadant med andra trädtoponymer.  Det är inte ekens sjö det handlar om, det är sjön med ekarna.  Ek är alltså attribut i de absolut flesta fall. Vi kan inte då  bara förutsätta att det rör sig om en genetivform när det gäller Växjö även om det är mycket möjligt..

Vidare om vik/vig i egen tråd.

Genitiv eller tribut är en fråga om finare linjer, där diskrepansen går i nyanser. Vad som då är "riktigt" kan enbart bestämmas av en en djupare sämja om ordets noggranna mening och innebörd. När vi diskuterar gamla namnord blir det därför en finristat fråga om namn som Eksjö och Växjö skall förstås som Ek-sjön eller Ekens-sjö, Väk-sjön eller Väkens sjö.

Som nämnt tror jag Växjö visar till "Veks Sjö", alternativt "Vekarnas Sjö". Sen rimmar det med mycket bra att det genitiva x-et uttrycker ett 'attribut' - och att innebörden av namnet ligger i betydningen "Sjön med Vekarna".

Slutligen blir det så en fråga vad "Väk/vek" (såsom Ek) visar till. En möjlig logik och mening blir i så fall ljus-vekar, som ursprung för vinterns läs- och arbetsljus. Då dessa ortnamn kom till kan Veken, som Eken och Leken, ha varit värdiga en tribut.

Dom ortsnamn som Lappoid och Jotuni tagit fram (ovan) visar att "Vegs"/"Veks"/Vex"/"Väx" finns i alla landsändar. Det borde vara tydligt att "Vek"/Väx" vore ett begrepp som representerar ett kulturelement värdig en allmän 'tribut'. I namnskicket fungerar ofta liknande värden som kärna i ett topnym, - vilket binder platsens identitet till ett meningsbärande attribut...