Författare Ämne: Tre högar?  (läst 33901 gånger)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Tre högar?
« Svar #60 skrivet: april 19, 2010, 22:07 »
Så Gyrk vilka faktorer är det som styr antalet, kan du förklara och styrka det?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Tre högar?
« Svar #61 skrivet: april 20, 2010, 07:32 »
Enligt mina egna studier av högar från åtminstone bronsåldern så visar det klart och tydligt en förkärlek för lägen, inte för antal. Det kan vara 2, 3, 4 eller flera. Det viktigaste var att synas, inte antalet.

Jag är benägen att hålla med dig. I mark som någon gång varit brukad så kan vi inte annat än utgå från att det vi ser idag blott är en del av de högar (eller andra gravformer för den delen) som en gång funnits. Kikar man i Lennart Lundborgs sammanställningar över undersökta bronsåldershögar i södra halland slås man av att över 50% av de undersökta högarna faktiskt var bortplöjda innan de undersöktes. I några fall kände man till dem i andra fall inte. Det är snarare relgel än undantag att det dyker upp sedan tidigare okända grav(hög)ar när platser med synliga gravar undersöks.

Sedan skall man inte tro att fullåkersbygden i t.ex. södra Halland är hårdast drabbad. Det kan mycket väl vara så att odlingsområdena i t.ex. Småland utsatt gravhögar och annat för kraftigare bortodling då bristen på riktigt god odlingsmark många gånger varit stor.

Det där med formationsprocesser är inte lika poppis i undervisningen idag som för 30 år sedan (t.ex. Schiffer), men hur man än vänder sig så kommer man inte bort från den faktorn som sådan. Att bortse från den och utgå från det man ser (eller i vissa områden det som är registrerat) skapar en väldigt skev bild av hur det en gång var.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Tre högar?
« Svar #62 skrivet: april 20, 2010, 07:36 »
För min egen del är det väl först och främst tanken på någon form av kontinuitet, från Bronsålder till Yngre Järnålder som är det riktigt intressant i sammanhanget.

borde inte diskontinuitet eller återbruk vara minst lika intressant?

hur stora tidsglapp får vi ha i en gravplats för att ändå betrakta den som kontinuerligt använd och inte återanvänd? 100 år? 400 år?
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Tre högar?
« Svar #63 skrivet: april 20, 2010, 08:22 »
om jag fattat det här rätt, skulle alltså tre högar från yngre järnålder ha större signifikans än tre högar från bronsåldern? Och ligger dom verkligen på linje? Artikeln verkade ju helt befängd.

1. Vart uttrycks en sådan diskrepans i signifikansen?
2. Ligger dom inte på linje i verkligheten, men bara på kartan?
3. Vilken befängd artikel refererar du till?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Tre högar?
« Svar #64 skrivet: april 20, 2010, 08:24 »
för övrigt kan nämnas att både Tingshögen vid Uppsala och tex Skopintull vid Adelsö anser Anders Carlsson vara kvinnogravar. Hur är det vid Högom?

Trodde inte Tingshögen var utgrävd. Har Anders C. kanske hittat något gravklot, eller hur kan man annars anta att det är en kvinnograv som döljer sig under den högen?

Betr. Högom så är det inte så entydigt innehåll i högarna:
Hög 1: Ej undersökt
Hög 2: Hövdingagrav, mansgrav efter vad jag uppfattat
Hög 3: Med gravklot. Troligen två kvinnor, osäkert om det är dessa som gravlagts, de verkar snarare ha bränt inne i ett hus, varpå högen lagts på senare.
Hög 4: Troligen mansgrav plus sekundärgrav: en kvinna.
Värt att notera är att högarna har daterats mellan 400 till mitten av 500-talet. De överlappar tidsmässigt alltså varken Uppsala eller båtgravfälten i Vendel/Valsgärde.

För övrigt kan man ju fråga sig om det spelar någon roll för diskussionen här om tre högar / maktcentra osv., huruvida det är mans- eller kvinnogravar?

/Mats

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Tre högar?
« Svar #65 skrivet: april 20, 2010, 08:55 »
2. Ligger dom inte på linje i verkligheten, men bara på kartan?

Så är det ibland. Speciellt när gravarna ligger i "svår" terräng (typ ung granskog) och har prickats in för hand på en konceptkarta för att därefter digitaliseras. Ju fler felkällor destu större chans för misstag, detta trots ansträngningar för kvalitetssäkring av data.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Tre högar?
« Svar #66 skrivet: april 20, 2010, 09:48 »
kontinuiteten kan man belägga i många bronsåldershögar ända från senneolitikum, men antalet högar på en och samma plats styrs av andra faktorer, Uppsala högar ligger bara där av en enda anledning, att synas. Finns det inte fysikst utrymme att anlägga flera högar på samma ställe, s å lägger man dom nån annanstans, återigen läget är viktigare än antalet. för övrigt kan nämnas att både Tingshögen vid Uppsala och tex Skopintull vid Adelsö anser Anders Carlsson vara kvinnogravar. Hur är det vid Högom?

Registrerar att du uttrycker uppfattningar om storhögarna som starkt avviker från dom uppfattningar som RÄÄ kolporterar och som uttrycks i rapporterna från dom som under några år arbetat med Högom och Uppsala - och hämtat information om Bertnem speciellt. Se t.ex. Sverker Jansson och Per H. Ramquists essäer. Deras synsätt delas också av deras norska kolleger som kollat in Bertnem. Som nämnt här ovan.

Toppen av Högoms hög 4 markerar det östra punkt på en linje som genomskär mitten av hög 2 och 1. Fyran anses vara den äldsta. I kärnan av röset låg en "Vestlandsgryta" (jernkittel av väst-norsk typ) - med brända ben från en vuxen person, troligtvis en man. Gravgodset var sparsamt, men björnskinn, häst och en järnkedja och styrker att primärgraven vore en man.

I en sekundärgrav, en meter under toppen, låg rester etter än en kremerad person. Gravföljet var 13 björnklor, häst, hund och får/get. Båda hade kammar, kamfodral, draktnål, bennål, bensked och flinta. Annars hittades 13 bronsfrqgment och tre järnnitar. Rahmquist mänar daterar graven till 350-450 AD. Under graven hittades arderspår och under detta lager en husgrund från ett dubbelsalat långhus - 18 m långt och 8,5 m brett (mitten).

Hög 3 ligger utom mittlinjen, jfr Wikipedia.
Denna var också atypisk, då den saknade en påvisbar begravning. I kärnan fanns ett lite, konisk röse och i toppen av mitten ett gravklot, en "äggformad" sten. Också under denna högen fanns ett hus som bränts ner, innan gravhögen restes. I detta lager fanns rester etter två personber, som antas vore kvinnor. I täckningsmassan fanns ett fiskljuster av järn, ett lärkärl och två mindre gjutningsformer för brons-stöpning.

Bottenlagret består av ett 21x7 m stort "dödshus" - där två mänskor blivit kremerade. Här fanns flera kvinnliga lämningar, som vävtyndgder, ornerade hårnålar, en stor mängd pärlor av olika slag, asbestmagrade lerspann, jämte nålar och andra benverktyg, kammar, osv. I husgrunden fanns ochså benfragment från häst, nöt, får, get och svin - jämte säl, älg och fågel. Det brända lagret låg ostörd och preserverades av storhögen.

Hög 2 ligger på linjen.
Här låg den stora kammargraven, överbyggt av ett stenröse av 500 kubik urvald sten, sen höljd i en massiv jordvall. Man har räknad ett minimum av 4800 dagsverk för att fullföra högen.  Innehållet tillhör en av nordens mest imponerande. Det rika och geografiskt sammansatta materialet berättar inte så mycket om denna hövdings "makt" - men dett vittnar om ett högt konsthandverk i såväl guld, som brons och järn - jämte broderier och dekorationer i tyger, ben, glas, kärl och annat. Importgodset berättar om långvega kontakt och samhandel.

Hög 1 ligger på linjen. Den är inte utgrävd.

Två av dom tre högarna på linjen var alltså mansgravar, medan den fjärde högen som låg intill linjen var en kvinnograv.

I Uppsala ligger tre storhögar på linje, medan "domarhögen" ligger intill linjen. Också här ligger alltså kvinnograven intill - inte på - generationslinjen. Det skulle tyda att man i båda fallen, - både på Högom och i Uppsala - haft en patrilinjär arvsföljd.

 


“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Tridenter i ek
« Svar #67 skrivet: december 10, 2013, 20:13 »

Sen kan vi givetvis börja en lång och ingående diskussion om dom värden och principer, lagar eller stadgar som antikens kulturer fäste till antalet 3/tre. Vad beträffar det forn-nordiska ättesystem kan just tre-talet representera fadern/modern, sonen/dottern och son-sonen/son-eller dotter-dottern - som basen för  ättens fruktbarhet, släktens gång och familjens förkovrade rättigheter ("åtti") till ägnen i fråga. Det borde ju rimma med uttrycket "ättehög" också - bland annat...
 
Samtidigt kan man ju lägga till att man med tre påföljande kungahögar kan återse antikens tre-faldiga arketyper, från dom tre gracier till Neptuns trisul och Gotlands valknutar, vars symbolvärde tycks att representera en högre ("helig") symbol för en av livets och naturens drivande krafter.

Innan den heliga anden dök upp kunde mytologins pantheon presentera en Farfar, Far och Son i sin mitt. Som du påpekar kan man i Sverige hitta denna trefalldighet under titlarna Gubben Oden, Fadern Tor/Tyr och Sonen Frei/Fröj. Från Österlandets uråldriga mytologi hittar man parallellerna Okko, Sampo och Pukki. Som ättlingar från de respektive lands/läns äldsta familjer kunde alltså kungarna - i en tid då deras domener hotades - visa upp sin historiska legitimitet genom stora, manifesta symboler. Då kan man ju förstå att dom använt den tre-enighet som i antikens värld framstått som ett primärt och lagstadgadande kulturvärde.

Tridenten eller trisulen har tydligen haft ett princippiellt värde redan under neolitisk tid. Nyligen hittades flera tridenter, gjorda från ek, vid en neolitisk boplats i England:

Citera

Tullie House Museum in Carlisle, Northwest England, has two rare Neolithic wooden tridents now on display. The artefacts were discovered in 2009 during excavation work, but so far, despite much examination and discussion, these 6000 year old objects have baffled archaeologists as to their intended function.

A rare find

Only four other similar tridents exist in the UK and they were all found in the nineteenth century, two from Ehenside Tarn, in Cumbria, Northwest England, and two from a bog in Armagh, Northern Ireland. They are all almost identical in design and this suggests that they were made for a purpose that required a very specific form that was understood when crafted.


http://www.pasthorizonspr.com/index.php/archives/12/2013/neolithic-wooden-tridents-mystery-artefacts

Samtliga tridenter lär alltså haft samma funktion - som symbolvapen - på olika orter i England, samtidigt. Man kan altså utgå från en gemensam språk- och begrepps-kultur. Sen verkar det som dom personer som fått bära dessa symbolvapen har haft något essensiellt gemensamt, typ rang eller börd inom familj och samhälle. Tridenten kan i så fall jämföras med dom heraldiska symbol som används under senare bronsålder, såväl som antiken och järnåldern.

Sen återstår givetvis att förklara hur tridenten under för-antiken kunde hamna i det västra repektive östra Medelhavet - som symbol för Neptunus och Posidon.

Senaste fyndort:
http://cndr.oxfordarchaeology.com/content/tridents-and-paddle-haft
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”