Kan du då utveckla vilka fyra rader med tre storhögar du avser, visa att dessa är någorlunda samtida och lika sinsemellan, och förklara vilka fyra nationer de representerar så kan man kanske gå vidare i spekulerandet om de är resultatet av en medveten tanke! Att spekulera om forntidens värdsåskådning kan knappast stödja varken det ena elelr det andra!
Jag har enbart kollat upp storhögarna på Bertnem, Högom och i Uppsala. Att dessa centralorter är förbundna med handel och vandel går tillbaks till bronsåldern. Redan då handelsorten på Bjästamon stod färdig (4.300 BP) idkade norrlänningarna handel med såväl Bertnem som Mälarn. I perioden 0-600 AD är sambandet mellan Bertnem och Högom tydligt i ett antal arkeologiska förekomster. Sambandet mellan Högom och Uppsala än mer.
Nu är inte högarna daterad i sanntid. Men dom bedöms att vara från 600-tal, möjligen något äldre. Högarna Högom och Bertnem är mycket jämna i storlek. Dessutom är dom parallella i himlariktning, båda ligger rakt mot nordväst, med äldsta hög i syd-öst. Under folkvandingstid var sambandet mellan dessa "småkungadömen" allt mer intensivt. Den samtida monumentaliseringen av kungarnas och stormännens gravar kan ses som ett resultat av yttre press och behov för markering av identitet, rettighet och egen kultur.
Det stora jordbrukssamhället i Uppsala har tydligen haft större ytor att ta av. Dessa högar är tydligt större, men riktningen ligger från nord-öst mot syd-väst. Alla har dock gemensamt att dom ligger på mycket god, bördig jord - ovanpå sandåsar. Alltså har dom gjort av med tidens allra bästa jord och tomter - åt dessa minnesmärken. Det betyder att dom ansetts vara synnerligen viktiga.
En närmare studie av högarnas innehåll, innebörd och inbördes relationer vore givetvis mycket intressant. Men nu har ju redan professorerna Sandnes, Bodou, Rahmquist och andra dragit dom linjer jag här har visat till - på basen av de rapporter som finns från de respektive grävningar - så som Lindquist, Arrhenius och Åberg i Uppsala, Selling, Jansson och Rahmquist i Högom och Farebregd i Bertnems-området.
Efter Sven Lagmans mycket tydliga inledning på sidan 1 av denna tråd fick man ju googla lite på "Tre Högar" och Skåne. Speciellt intressant blev det när man där berättar om Lund som offerlund och sen om Kung Kir och Tre Högars marknad, etc. Enligt min uppfattning hjälper det förklara hur dansk flinta, baltisk bärnsten, engelsk tenn (jämte norsk koppar) kunde hamna i Norrlands hamnar redan under bronsåldern - medan norrländsk skinn, horn, säl och omsider järn - blev lampolja, kläder, kammar, seldon, saxar och svärd i Danmark och Tyskland.
Men det här ligger egentligen lite utom det temat Ragnfast tog upp - om tre-talet som signifikans för dessa storhögars monumentala mening. Just därför tycker jag man får låna öra till kulturforskningen, som angett på Frans-Arne Stylegars blogg, som länkad ovan.