Vad det gäller mjölkproduktion behöver det väl inte kopplas till jordbruk som det verkar antydas i en del inlägg.
Det är väl snarare en herdekultur med boskapshållande som krävs för mjölkproduktion, för detta behövs inget lantbruk.
Man skal nog vara lite varsam med begreppet "jordbrukskultur", det betyder uppenbart lite olika saker till olika tider. I dag kan vi hitta olika slag av skandinaviska åkerväxter och husdjur, vilket visar att dom alla har långa perioder av anpassning bakom sej.
I det post-glaciala Skandinavien kunde man knappt hålla getter eller får och hitta jord till dom enklare rot- eller lökväxter - innan den boreala periodens mildare vindar anlände. Intill den tid fick dom första invandrare leva av gröna alger, lök och lingon, jämte fiske, fångst och jakt. Näst efter getter och får har man troligen kunnat hålla höns och/eller ankor (jmfr. ejdern). Hunden är redan tam som lam - en hundslede från Karelen är koldaterad till 9.200 f.n. Båtkulturen ledsagas av kunskaper om alla åtkomliga vegetabiler som kan prepareras och spinnas till rep, snören och tråd.
Efter att vissa dalgångar växt till med tall och björk kunde man börja svedjebruk, där man använt rug och/eller bygg. I dom mildare strök av NV Europa kunde man anlägga flata bygder på större slätter. Där blev boskapen en annan - med havre, hvete och andra vegetabiler i ladan.
Den mjölkande boskapens näringsbehov kan över lag ej fyllas med ett vinterfoder av enbart torkad hö och löv. Men under den atlantiska periodens växtlighet kunde också fjäll-, skogs- och fiske-bönder utveckla nya jordlappar och framodla egna, regionala stammar av speciellt anpassade grönsaker, korn, kor, hästar, hundar och höns.
När klimat blev riktigt milt kunde man dessutom etablera gräsgångar i glesa skogar och i dalarna upp mot fjällen - där gräset blir mycket näringsrikt. Därmed kan dom tidliga getbönderna hemföra gris, höns och kor, och utveckla en 'semi-pastoral' boskap - som under sommaren betar i skogsbrynen mot fjällen och om vintern kan nyttja råg och bygg till höet.
Fram till vår tid har vi haft fem lite olika näringsvägar som grundlag för gårdar och bygder:
1. Fiske, fångst, jakt. ('Nomadism')
2. Get, får och/eller ren.
3. Svedjebruk. Rug/bygg. ('Pastoralism')
4. Havre/Hvete, vegetabiler.
5. Kor, svin, häst, höns. ('Fastboende')
Kombinationerna av olika näringsgrenar varierar med klimat och landskapstyp. Givetvis kom dom flata bygdernas fäbodar sist fram till dom magra jordlapparna i mitra och norra Skandinavien, jämte norra Finland och Ryssland. I mellan-Sverige och på Öland, Själland och Julland däremot - jämte Preussen, Pommern, Saxen, Thüringen och Lothringen, Alsac, Bretagne och dom britiska öarna - blev alla befolkat av samma jordbriukskultur, byggt på kor och hästar, höns och svin, jämte korn, kål och rotväxter.
Det är i dessa trakter vi hittar jordens äldsta jordbruksfolk bor i en halvmåne - där halvmånens raka linje ligger mellan Utrecht och Torun. Tyngdpunkten ligger ännu ikring Öresund - vilket fortfarande betyder att laktospersistensen har haft sitt ursprung bland dessa människor. Gillat eller ej, men detta är numer bevisad av ett antal genetiker.
Att man sen hittar gotländska, norska, norrländska, finska och baltiska får- och fiske-bönder, utan samma nivå av laktospersistens som bönderna på Öland och i Svealand, Skåne och Danmark, är ingen större märkvärdighet.