Varför är inte metalldetektering obligatorisk vid arkeologiska utgrävningar?

[Tjodolf]

Arkeologer på det här forumet anger ju att många metallföremål försvinner i de bortschaktade jordmassorna vid utgrävningar. Obligatorisk metalldetektering skulle ju förhindra att dessa föremål ryktes från sina kontexter för att kanske sedan aldrig återfinnas mer! En metalldetektering borde väl inte utgöra en signifikant del av kostnaden för en utgrävning?

Som jag förstår det så finns det många som kan tänka sig att ställa upp gratis men även om facket kräver betald lön så borde man nog kunna enas om en lön som blev låg för en normal utgrävningsyta.

Ett annat område är avsaknaden av metalldetektering av exempelvis svensk jordbruksmark. Plöjningen gör ju att djupt nergrävda föremål sakta närmar sig ytan. Det var ju detta som gjorde att Terry Herbert kunde finna the staffordshire hoard på en redan med metalldetektor avsökt yta. Hade han inte lyckats tjata till sig möjligheten att få gå med metalldetektor på bondens fält så hade väl föremålen förstörts av plogen om några år? Hur många föremål har då inte förstörts av plogande i Sverige där som jag förstår det metalldetekteringen är i princip obefintlig i jämförelse?

 

[Ragnfast]

Det värsta är att om det finns en massa slagg och järnskrot på platsen så stör det ut ädlare metaller, oavsett om man vrider särskiljningen på max. Tänk om man kunde ha en sån där jättemagnet som man har när man skrotar bilar och bara lyfta allt ur marken på en gång...  Det viktigaste är i alla fall att man gör en metalldetektering i förundersökningsarbetet, så man vet vad man har att ta ställning till, och då har man redan ett tillstånd när grävningen sätter igång, så man inte blir sinkad av det.

[Marty]

1. Det kanske är så illa att arkeologerna inte vill att ha ut amatörer som gör saker bra och gratis. 
2. Vissa arkeologer på en stor svensk ö kör någon form av kampanj för att smutskasta metoden av någon personlig anledning.

[Ragnfast]

Har man en duktig grävledare kan man göra underverk med glada amatörer, speciellt som kurserna är så populära att folk vill komma tillbaka varje sommar. Resurser till nya grävprojekt annat än exploateringsgrävningar eller seminariegrävningar är så små att man knappast kan skylla amatörarkeologerna för att stjäla de utbildade arkeologernas jobb, det har jag fått klart för mig. Fast nog är det j-vligt frustrerande att man ska vara tvungen att betala för att få vara med på något man borde ha betalt för? Speciellt som man egentligen inte har råd.

[Leif]

I de områdne jag jobbat så detekteras det allt oftare i samband med arkeologiska instser. Givetvis inget storskaligt vid utredningar, men då är ju heller inte grävinsatserna speciellt omfattande. I det skedet handlar det om att se om det finns någon äldre metall, var den finns. Att man får en åldersindikation är bara en bonus. Utredningen syftar trots allt bra till att ange om det finns en fornlämning som berörs eller ej. Vid förundersökningar skall identifierade fornlämningar närmare karaktäriseras. Då kan det också vara läge för detektor. Som jag ser det och arbetar så är det först i slutundersökningsskedet som man ev kan prioritera bort detekteringen utifrån de allmänna prioriteringar som görs för platsen.

Vi kan inte samla in allt - vi måste gröa prioriteringar. Så är det. Men att inte använda detektering i något skede i en grävning som berör metallålder eller senare tid är bara dumt. Då har man inte ens gjort ett medvetet val att välja bort något.

Angående amatördetektorer så är en arkelogisk undersökning att betraktas som en byggarbetsplats (jfr arbetsmiljöverkets oranga häften). Som arbetsledare har jag ett arbetsmiljöansvar för alla som vistas på platsen. Då vill jag via ett anställnings- eller konsultförhållande ha en garanti för att det finns försäkringar etc. Arbetsmiljöansvar kan nämligen leda till straffrättsliga följder om något händer.

[Ragnfast]

När vi seminariegrävde på Lovö fick jag ta med min egen metalldetektor, och fick på så sett både undervisning och erfarenhet, men det hade ju inte fungerat om alla hade tagit med sig egna apparater.....

[Marty]

Vi kan snabbt ta fram ett avtal som friskriver den ansvarige ifall en amatör skulle vricka foten i ploglagret. Det är bland amatörerna de bästa detekterarna finns. Är du halvkass (som jag är) kan du gå rätt över avgörande fynd. Guldgubbar är ett exempel på ett "svårt" detektorfynd som kräver stor erfarenhet för att hitta. Hela hanteringen av denna fråga fullständigt stinker. Jag kan inte för mitt liv begripa vaför svenska arkeologer är så stressade av denna fråga jämfört med sina danska kollegor.

[Ragnfast]

Vi är såna detaljstyrda trygghetsnarkomaner i det här landet. Danskarna är lite mer laid back som man säger. Jag har alltid känt det som att en sten fallit från bröstet varje gång jag kommit över sundet. Jag vet inte varför det har blivit så fyrkantigt här i Sverige, men det torde sortera under "övrigt".....

[Reuterdahl]

Nu kastar jag kanske bäver i trähus men...

jag kan inte för mitt liv begripa varför svenska ”amatördetektorister” är så stressade av att inte få delta vid professionella undersökningar? I de flesta sektorer tar man inte in amatörer i samband med arbeten och jag vet inte riktigt varför man ska göra det inom arkeologin. Min åsikt är att ska man ta in någon ska denna ha lön och vara anställd utifrån sin kompetens och det finns arkeologer som har kompetens av metallsökare på de flesta institutioner. Jag vet inte heller riktigt var uppgifterna kommer ifrån att fältarkeologer inte använder sig av eller anser att metalldetektorer inte skulle vara användbara – vid de flesta undersökningar jag deltagit vid eller besökt har metalldetektor varit ett arbetsredskap – dock inte det viktigaste utan ett bland många andra.

Jag kan inte den danska arbetslagstiftningen men jag är inte så säker på att ett sådant avtal skulle vara giltigt enligt svensk lag. Undersökaren är ansvarig inte bara för skador på volontären, utan också på utrustning etc., för försäkringar m. m. och nu tänker jag inte i första hand på metalldetektorn utan t ex totalstationer m.m. I uppdragsarkeologin är det dessutom inte ovanligt att exploatören och eller facket kräver att skyddkläder och skyddsföreskrifter ska användas, vilket gör att även gratis arbetskraft inte bara blir en kostnad. Vidare ska Länsstyrelsen i förväg godkänna alla underkonsulter som ska delta i undersökningen.

Den kanske främsta anledningen att metalldetektorer inte ses som prio ett, utan som ett av många andra arbetsverktyg, på de flesta undersökningar är att syftet med de flesta undersökningar inte är att finna varje enskilt fynd (artefakt) utan att besvara frågor kring kontexterna i sig; Hur boplatser är organiserade i ett visst område under en viss tid eller att försöka svara på frågor varför de förändrats över tid; att försöka besvara vad man odlat och på vilket sätt; varför har platsen övergivits eller förändrats m m.

Magnus Reuterdahl

[Yngwe]

Nu kastar jag kanske bäver i trähus men...


är att syftet med de flesta undersökningar inte är att finna varje enskilt fynd (artefakt) utan att besvara frågor kring kontexterna i sig; Hur boplatser är organiserade i ett visst område under en viss tid eller att försöka svara på frågor varför de förändrats över tid; att försöka besvara vad man odlat och på vilket sätt; varför har platsen övergivits eller förändrats m m.

Magnus Reuterdahl

Tror att det är här är en springande punkt... utan att ha närmare insikt måste jag tolka det som att man anser att metallföremålen inte är så där rysligt viktiga för att förstå kontexten.

Här antar jag att meningarna går i sär, ganska många tycker nog att metallartefakter kan vara avgörande för att att förstå en plats. 

I övrigt så tycker jag personligen att man borde ta mer hänsyn till det publika värdet. Skattjakt fnyser många då för att i nästa ögonblick beklaga sig över usla budgetar och svalt massmedialt intresse...   

[Reuterdahl]

Ett förtydligande; Mitt förslag är att om man anser sig ha kompetens bör man göra som alla andra som vill delta i arkeologiska undersökningar. Skriva ihop en intresseanmälan och ett CV och skicka ute denna till grävande institutioner och föra ett samtal med dem om samarbeten – för liksom som i allt annat är det sällan någon kommer och serverar allt på ett silverfat. Men om man har en tillräckligt god idé, förpackad och uppbackade på rätt sätt kan det nog finnas möjligheter att sälja in densamma – även om jag inte tror att det är lätt. Konkurrensen inom den arkeologiska branschen är knivskarp och det finns fler än man tror som har arbetat en hel del med metalldetektorer och det finns redan ett antal prospektörsföretag som i och för sig främst arbetar med markradar o.d. som man sannolikt får slåss mot. Vidare tror jag att det är svårt att slå sig fram om man inte kan presentera något annat än god vilja och erfarenhet av metalldetektering – man bör sannolikt också ha god insikt i den arkeologiska processens alla steg.

@ Yngve - Man tar redan idag ofta stor hänsyn till det publika värdet; med visningar, gudingar etc - men ska man avsätta arkeologer till att handleda folk i att gräva blir det ganska dyrt - timkostnader, traktamenten etc. Detta är kostnader som är svåra att försvara inför exploatören och det är svårt att anställa någon extra om man inte vet att man får kostnadsteckning för densamma - om det inte kommer tillräckligt många som är intresserade osv. Budgeterna är ofta ganska tighta och de flesta har inte några direkta kassakistor att ösa ur. Inom större projekt förekommer det dock - ofta riktat mot skolor m.m.


Magnus Reuterdahl

[Ragnfast]

Varje historiskt museum i varenda större stad borde hålla i egna grävningar. Nu känns det som att arkeologerna är några man bjuder in med armbågen för att man ska bygga ett nytt parkeringshus eller motorväg eller cyniskt låter dem gräva där de aldrig kan få gräva igen, för att det är förbehållet studenter. Det är mycket riktigt en knivskarp konkurrens, men med medvetet gjorda hack i eggen, för att göra irreparabel skada, ett svek mot alla som tagit dyra studielån och sedan inte ens får in en fot i dörren, oavsett hur framåt och pålästa de är!

[Marty]

Svensk logik: 1. Det är tillåtet att plöja sönder fornlämningar så länge man inte ser dem eller de är registrerade. 2. Det är olagligt att i samma åker söka metaller utan tillstånd från länsstyrelsen. 3. Det är tillåtet att göra förundersökningar utan att kolla av området med detektor. 4.Det är olagligt att med metallsökare gå i en åker som ej är registrerad även om du anmält detta till länsstyrelsen. 5. Det är lagligt att med gå fram med grävskopa, plana av områden, schakta mm så länge platsen inte är registrerad fornlämning.

Logik?

[Håkan]

Det är inte helt okomplicerat att ta in amatörer/privatpersoner på uppdragsarkeologiska undersökningar. I det håller jag med Leif och Reuterdahl. Det finns äremot tusentals lokaler där föremålen ligger exponerade för plogen. Liberalisera lagstiftningen och låt amatörerna rädda det som räddas kan där, ungefär som i Danmark där Nationalmuseum får in tusentals föremål varje år. De flesta danska arkeologer uppskattar amatördetekteringen stort.

Men jag vidhåller det jag skrivit många gånger på detta forum; de flesta arkeologiska undersökningar innebär en katastrof för metallmaterialet i ploglagret. Visst ser man allt oftare metalldetektorer i fält, men i många fall saknas den kunskap och systematik som krävs för ett lyckat resultat! Inte sällan begränsas avsökningen till lite planlöst svepande ett par timmar, innan man ger upp. Detta är min uppfattning, baserad på mångårig erfarenhet av uppdragsarkeologisk metalldetektering. Jag ägnar mycket tid åt att lusläsa arkeologiska rapporter om detta, och jag kan bara konstatera att min och Reuterdahls uppfattning skiljer sig åt. Leif har däremot givit en del goda exempel tidigare. Det finns mängder med exempel på grävningar som genomförts utan ordentlig detektering, även under senare år, den som tvivlar på det kan lägga lite tid på att studera utgrävningsrapporter. Allt oftare ser man dock formuleringar som "systematisk metalldetektering" i undersökningsplaner och rapporter, men då man sätter sig in i vad som avses visar det sig inte sällan att det (i bästa fall) handlar om extensiva avsökningar, i söklinjer med 20 meters avstånd. Jag har som experiment lagt ut sådana linjer över lokaler jag sökt av och kan bara konstatera att om jag hade jobbat på det sättet hade jag inte hittat någonting.

"syftet med de flesta undersökningar inte är att finna varje enskilt fynd (artefakt) utan att besvara frågor kring kontexterna i sig"

Det är som jag ser det ett sätt att utrycka det på. Ett annat är; vi banar bort matjorden, och därmed i princip alla fynd, för så har vi alltid gjort.

[Yngwe]

@ Yngve - Man tar redan idag ofta stor hänsyn till det publika värdet; med visningar, gudingar etc - men ska man avsätta arkeologer till att handleda folk i att gräva blir det ganska dyrt - timkostnader, traktamenten etc. Detta är kostnader som är svåra att försvara inför exploatören och det är svårt att anställa någon extra om man inte vet att man får kostnadsteckning för densamma - om det inte kommer tillräckligt många som är intresserade osv. Budgeterna är ofta ganska tighta och de flesta har inte några direkta kassakistor att ösa ur. Inom större projekt förekommer det dock - ofta riktat mot skolor m.m.

Magnus Reuterdahl

Återigen, man kan sälja historia, folk tycker det är spännande. Men Skanska ser det säkert som mindre intressant, och skolungar för vilka kommunen betalar max en 50-lapp är knappast nåt att leva på...     men min poäng var bara att "skattjakten" visst kan bida till kontexten samtidigt som som fynden bidrar till uppmärksamhet och att metalldetektering därmed har ett större värde än det rent vetenskapliga.  Ibland läser man om fynd i tidningen, ofta i relativt stora uppslag i helgbilagan. Ytterst sällan följs det upp med att man kan se fynden på sitt lokala museum eller på folkets hus... ja faktiskt kan jag inte påminna mig ett enda fall här på landsorten, trots att jag är intresserad och läser tidnngen nästan varje dag.

[Leif]

Allt oftare ser man dock formuleringar som "systematisk metalldetektering" i undersökningsplaner och rapporter, men då man sätter sig in i vad som avses visar det sig inte sällan att det (i bästa fall) handlar om extensiva avsökningar, i söklinjer med 20 meters avstånd. Jag har som experiment lagt ut sådana linjer över lokaler jag sökt av och kan bara konstatera att om jag hade jobbat på det sättet hade jag inte hittat någonting.

Det är enligt min erfarenhet svårt att gentemot lst argumentera för totalavsökning i samband med en större utredning eller förundersökning (skulle velat se lst min om vi skrivit in total metalldetektoravsökning i budget för ett 52 ha planområde vi utredde i fjor). Lst köper dock, i de områden jag jobbat vill säga, att man lägger upp en metalldetektorinsats på samma sätt som sökschaktning. Dvs att man systematiskt söker av mindre partier eller stråk som man uppfattar som "hetare" än andra (ja vi hittade vikingatida och medeltida metallföremål i det nämnda 52 ha exemplet med denna metod). Å andra sidan, om ytan som skall utredas eller förundersökas är begränsad i storlek, säg inte större än ett halvt hektar så går det ju rätt fort att söka av densamma.

Slutundersökningar är däremot en annan sak. Där skall givetvis metalldetekteringen ske i större utsträckning, om man funnit något vid utredning eller FU annars är det svårt att motivera det hela. Ungefär som vid schaktning, har man inte hittat anläggningar vid utredning och FU så blir det ingen slutundersökning.

Om man nu skall vara lite krass så kan det faktiskt vara så att metalldetektorinsatserna kommer att minska iom hårdnande konkurrens vid anbud på grävningar. Ingen institution vill bli sittande med en post i anbudets budget som innebär att dussintals, i värsta fall järn-, föremål måste konserveras. Erfarenheten visar med all tydlighet att det är ett rent ekonomiskt självmord. Där tror jag att vi har det riktigt stora hotet mot denna del av vårt kulturarv. Inte i en större eller mindre okunskap ang metalldetektering bland landets grävande och beslutande arkeologer.

[Håkan]

Eftersom vi har en lagstiftning som i praktiken förbjuder privatpersoner att använda metalldetektor anser jag att vi arkeologer har ett extra stort ansvar för att verkligen ta hand om metallföremålen på de lokaler som blir föremål för arkeologisk undersökning! Jag tycker att det vore rimligt att till att börja med släppa detekteringen fri på de ytor som bortprioriteras vid arkeologiska undersökningar. Som lagen är skriven/tolkas idag är detta inte möjligt (eftersom ytorna fortfarande är fornlämningar/ligger nära fornlämningar). Jag vet för jag eftersom jag och ett par bekanta sökte tillstånd för att rädda fynd ur bortprioriterade ytor (och dumphögar) på en undersökning förra året. Vi fick naturligtvis avslag och uppskattningsvis ett par hundra daterbara föremål lades istället på dumpen. Sådant gör mig så upprörd!

[Ragnfast]

Det verkar vara mycket godtycke inblandat i tillståndsbedömningen, eller också beror det på var man bor. jag fick t.ex. tillstånd utan problem, och fort gick det, fast områdena ifråga är omgivna av kulturhistoriskt intressanta lokaler.

[Håkan]

Men om du hittar en fornsak, mäter in och rapporterar detta (vilket den ansvarstagande detekteraren gör) då upphör ditt tillstånd. Sedan får plogen göra sitt. Thats the swedish way...

[Marty]

Håller med till 100%, det är helt sjukt!