Jenny Jochens tolkar bilderna på de skan dinaviska hällristningarna som
otvivelaktiga bevis på ett patriarkalisk samhälle
Jochens, Jenny: Old Norse Images of Women, Philadelphia 1996 sid 35.
Jag hade, helt ovetenskapligt, tänkt mig bronsåldern som en tid när fruktbarhetsgudinnor spelade roll.
Dels kanske för att Egtvedspigens dräkt verkar luftigare än till exempel kvinnokläderna i dagens Saudi-Arabien eller Iran.
Dels den tidigare citerade texen av Herodotos (i Lindsskogs översättning):
Först skall hyperboreerna (dvs. folket bortom nordanvinden) ha avsänt två flickor, som delierna kallar Hyperoke och Laodike, med dessa heliga gåvor. För att bereda dem säkert skydd skickade hyperboreerna med dem fem av sina landsmän som följeslagare. Dessa kallas nu "perferer" (dvs. överbringare). Men när dessa personer, som så skickats åstad, aldrig kom tillbaka till hyperboreerna, tyckte dessa, att det vore hårt, om det alltid skulle gå så, att de skickade ut folk utan att få igen dem, och därför inlindade de heliga gåvorna i halm, förde dem till gränsen och ålade där sina grannar att skicka dem ifrån sig till annan folk...
Åt de hyperboreiska flickorna", fortsätter Herodotos senare, "som avled på Delos, avskär deliernas barn, både pojkar och flickor, sitt huvudhår. Flickorna avskär före bröllopet en fläta, virar eden om en slända och lägger den på gravvården; gravvården ligger på vänster hand vid ingången till Artemision, och ett olivträd växer bredvid ….