"I ett land där befolkningen lever i balans med naturen och i frid med varann"
...någonstans strax bortom regnbågens slut.
Försök med Tornedalen. Där finns en gränsälv som fortfarande inte är skändat av soldatstövlar.
I bland brukar barnen skoja med att moster i Finspång har blivit insnöad, eftersom hon ingenting vet om Bivrost, ljusets brytning i sju, vägen till Asgård och den balans man i det gamla Norden hade uppnått mellan biologiska och sociala behov och den produktion och handel man behövde för att fylla dessa behov - i ordnade former och på redliga villkor.
Frågan jag berörde var alltså hur det är möjligt att bygga en stor och blommande civilisation - vid sidan om två andra - utan frid med dom båda? Hur få tid och ro till att ta reda på dom kunnskaper och färdigheter som behövs för att utveckla metallurgi, lantbruk, astronomi och arkitektur - utan frid och tid till att utveckla akademiska kunskapstraditioner, alltså 'skolor'?
Hur kan man hitta och utveckla alla möjliga och omöjliga naturresurser, utan en högre grad av kunskap om naturens variationer och balanserade samspel - av mineraler, växter och djur...?!
I tråd med svaret ovan kan man ju tillägga att dom tidigaste 'kunnskapsskolor' - enligt sagorna - tillhörde Nordens äldsta befolkning, Asarna. som i "upphavs tid" gjorde "tol och tenger". När våra Nord-Europeiska kungasagor visar till dom samma 'aser' som sitt tniska ursprung så får man ju anta att vi talar om Nordens 'ur-befolkning' - som enligt legenderna överlevde under ett "istida refugia". Enligt sagorna är det alltså från detta "Asgård" att dom nord-europeiska civilisationer härstammar, vilket lär beskriva deras biologiska egenart som 'arktiskt anpassade' primater. I så fall lever denna urbefolknnikning tydligen kvar - i såväl Tornedalen som ikring Mumiedalen, Gröna Lund och Liseberg...
Med tiden har dessa arktiska väsen onekligen haft kontakt med dom övriga civilisationer som växte fram i det semi-tropiska bälte. I dom germanska språk kallas asarnas manliga (agnatiska) ättefader för 'Wotan' eller 'Oden', medan dom uraliska språk använder namn som 'Okko', 'Perun' eller 'Väinömöinen'. Alltså finns här ett princip av legitmitet vs. illegimitet - och en tradition för en offentlig och familijär auktoritet - som hävdade lag, rätt och rättvisa.
Hur skulle man annars uppträda som planmässigt och ko-ordinerade produktionsenheter
över ett större antal generationer - utan "frid och samförstånd"...?!
Tack vare dom senaste decenniers framgångsrika arkeologi kan vi nu sammanfatta en rad spännande grundskisser till 'stora, men försvunna' civilisationer - från Kina till Gibraltar och Mellan-Amerika. Gemensamt har dom att deras uppblomstring startade efter den Skandianviska istidens slut, varefter man startade civilisationsbyggen med att lägga sten på sten - och med tiden, visionen och generationer till hjälp - fogades imponerande megalit-strukturer ihop med millimeterprecision, varefter man anlade stora byggnadskomplex, större produktionsplatser, imponerande bystrukturer och en rad handelsbyar - där skepp, varubodar, handel och vandel med tiden byggde, tryggade och utvecklade dessa högt civiliserade samhällen. Den gången låg alltså grytorna med guld låg bakom regnbågen...
Frågan du nu får besvara är: "Hur kunde sådant gå till, utan stora och stabila sociala strukturer - med ett utvecklat rättssamhälle? Hur skapa social, kulturell och materiell framgång och överflod - utan möjlighet att producera och handla över större sträckor? Betingar inte det att man klarat av - mycket bättre än oss 'moderna människor' - att leva i frid med varann, över en stort antal generationer...?!
