Påven Gregorius och de angliska slavbarnen

[Karlfredrik]

Bena Venerabilis berättar på 700-talet en anektot om påven Gregorius den store(500-tal):
Påven träffar på några angliska slavbarn på slavmarknaden och frågar var de kommer ifrån, de svarar att de är angler, och påven replikerar att de ser ut som änglar också:
http://en.wikipedia.org/wiki/Angles
Detta betyder att det kan ha funnits angliska, det vill säga danska slavbarn på slavmarknaden i Europa.
Någon som känner till mera om försäljning av nordiska slavbarn?

[tty]

Av sammanhanget framgår att det var engelska angler.

[Karlfredrik]

Ja, men av danskt ursprung, kanske andra generation, eftersom anglerna invandrade från Jylland och Schleswig på den här tiden.

[tty]

Nja, Gregorius var påve 585-604 och angelsaxarnas invandring till England var under andra halvan av 400-talet, så barnen var nog snarare tredje-fjärde generationen.

[Ragnfast]

Det verkliga mysteriet är hur de hamnat så långt hemifrån. Under vilka omständigheter kan de ha tagits tillfånga, och vem kan ha sålt dem? Man sålde väl inte medlemmar ur sitt eget folk som slavar? Det där skulle man kunna skriva en roman om.

[Ingmar Bergman]

Ett annat mysterium är varför engelsmännen förlägger angelsaxarnas ursprung till Danmark. OK att de fick putta i sina båtar där, det måste ju finnas vatten, men?

[Mats Hansson]

Ett annat mysterium är varför engelsmännen förlägger angelsaxarnas ursprung till Danmark.

Gör de? Var det redan munken Bede som påstod det? Trodde det bara var juter som man ville förlägga till Danmark. Vilket för övrigt, läste jag, också det motsägs av den danska nestorn Johannes Bröndsted som menade att gravmaterialet efter juterna nere i sydöstra England (typ Kent) från 400-500-talen inte alls påminde om motsvarande jylländska gravfynd från samma tid.

Angler och saxare sägs väl även av engelsmännen snarare komma från nordtyskland, eller?

/Mats

[Ragnfast]

Schleswig Holstein, om jag inte missminner mig, som ju hörde till Danmark till 1848(?).

[tty]

Jutarna (i t ex Kent) kom från Jyllland. Anglerna från Angeln och saxarna från kusttrakterna längre söderut. Dessutom visar arkeologiska fynd att även friser ingick bland "anglosaxarna" fast de inte nämns i de skriftliga källorna.

Angelsaxarna hade relativt detaljerade traditioner om de forna hemländerna längs nordsjökusten, och på det hela taget stämmer de mycket bra med vad arkeologin visar.
För den som vill veta mera kan jag rekommendera J. N. L. Myres: The English Settlements, Oxford University Press 1986.

[Karlfredrik]

Men gränserna mellan stammarna var ganska vaga, och min gissning är det inte var någon större etnisk skillnad mellan daner/ jutar, kimbrer och angler, såsom de omnämns i källorna.

[Mats Hansson]

Det kan nog stämma, men man kan samtidigt lägga märke till att de tre folkslagen angler, saxare och juter intog olika delar av England: Juter i sydöst, angler i öst (East Anglia) och saxare i söder-sydväst (Sussex, Middlesex, Wessex). Så de verkar ändå ha varit medvetna om sina olika härkomster eftersom de konserverat namnen i sina olika "kolonier".

/Mats

[Karlfredrik]

Det är inte så märkligt att de olika stammarna höll reda på sina engelska territorier. I USA
höll mina släktningar noga koll på områden där det bodde smålänningar eller dalslänningar
när de slog sig ner i Minnesota,tydligen populärst att bo där folk från deras eget landskap bodde,även om de sedan länge räknade sig som svenskar.