Fornnordiska namn för egg...?

[Carl Thomas]

På Svenska har vi ett enda ord som heter egg (på knivar och yxor, osv).
Ordet egg kan läggas som ändelse, t.ex slipegg, brynegg och skäregg.
Orden omtalar då hur man behandlade just den delen av eggen, alltså slipeggen slipade man fram, bryneggen bryner man fram och skäreggen är den del där de båda sidorna möts och som man praktiskt skär med.

Jag använder mig av dessa ord dagligen eftersom jag konstruerar slipverktyg och löser slipproblem för olika typer av eggverktyg.

Idag används även försvenskade namn på dessa delar av eggen, t.ex primär egg och sekundär egg (primary edge and secondary edge and cutting edge). Jag är inte så förtjust i ”försvenskningar”.

Det måste ha funnits en stor flora namn på eggens olika delar – på samma sätt som det finns en stor flora namn på en knivs, och ett svärds, olika delar.

Men vad hette dessa olika typer av eggar på t.ex fornnordiska?
Vilket ord använde man för t.ex: slipa?

Någon som vet någonting om detta?

Thomas

[Ragnfast]

Rent spontant tänker jag på skarp/skärpa, som i t.ex. Skarpheden och Skärping. Det anglosaxiska Edgar borde väl också vara relevant i sammanhanget.

[Leif]

kul fråga. skicka vidare den till sofi så borde du kunna få ett vederhäftigt svar (glöm inte att posta det här också bara).
http://www.sofi.se/

[Måns Sjöberg]

Det anglosaxiska Edgar borde väl också vara relevant i sammanhanget.

Edgar skulle vara Aud-geirr på fornnordiska. Rikedomsspjut ungefär.
http://www.etymonline.com/index.php?search=edgar&searchmode=none

[Carl Thomas]

Tack för svar!

Frågan har gått vidare till sofi. Återkommer när jag fått svar därifrån.

Funderade över namnet Skarpheden och ordet "skarp" - och dess betydelse. Skarp bör väl sättes i samband med "skärpa" samt till "skarpt". orden verkar ålderfomliga för mig men jag lan ingenting om detta.

Skärpa kan ha flera olika betydelser, t.ex kan jag skärpa min kniv (alltså slipa den) - och jag kan säga att: din kniv har en bra skärpa (alltså din kniv är vass) - eller att eggen har blivit bra skärpt (alltså kniven är bra slipad). Anvämnde man orden på detta sätt även gammalt tillbaka, säg vikingatid / medeltid?

Var kommer ordet "vass" ifrån?

Någon som vet någonting om dessa ord?

Thomas

[largo]

Hej Carl Thomas

Ordet skarp används fortfarande i en äldre mening, när man talar om hundar.
Det gäller hundar med låg retningströskel, som snabbt kan gå från lugn till aggressivitet.
Läser man om Skarpheden, och kopplar ihop det med denna betydelse, är det ganska lättbegripligt.

[Yngwe]

Skarp kan också enligt Weséns Våra ord också betyda torr, därav torr som en skorpa.
Intressant om man tänker på att järn kan vara blött, alltså mjukt...

[Carl Thomas]

En smak kan ju också vara "skarp"....

Thomas

[tty]

"Skarpa Alby" på Öland är ett bra exempel på betydelsen "torr".

[Boreas]

I forn-nordiskan omtalas svärdens och saxarnas "eggar" (eggiar) i otaliga sammanhang. T. ex. när ledungens rekryter skulle tränas och deras gamla idrottskultur fick omformas till "dom vassa äggars lek".

En rad verktyg har också "egg", vilket refererar till verktygets verksamma (utövande, ramande) "kant".  Sålunda har också en hammare eller klubba ett "huvud", med en mellanliggande "kolv" och "egg". Denna "slag-eggen" framtrer tydligt i ord som slägga.

Vikingatidens svärd och "saksar", lika sabeln, har sen rygg, med ås, fal och "egg". På svärden har man, framför kavel-skaft och parerstång en "klinga"; med "rygg" och/eller "åsar", med "fal" mot kanterna där man hittar "eggen" - enda fram till "odden".

Följande ger en snabb sammanfattning av en- och två-eggade svärd: http://no.wikipedia.org/wiki/Sverd

Nu har man också spjut med skaft, fal och huvud. Inom väst-skandinaviskan beskriver spjut-huvudets hals som "falen" - vilken faller ner mot kanterna. Där spjutet skär i luften ligger alltså "eggen", - antingen den är vass eller slö - enda fram till "odden". (I geografin hittar man dessa "oddar" där torra landet skär mot vattnet, - främst i skär-gårderna.)

Gamla spjut;
http://www.finnestorp.se/Liteomfynden.aspx#top
 
I forn-nordisk hade man alltså klubbor och yxor med egg. Sen har man fortfarande svärd, knivar, spjut och pilar med rygg/fal/ås och kant - med egg. Enligt västlig dialekt möts svärdets, spjutets och pilens eggar i en "odd" eller "odde". Namn på "spets" (som verktyget spett) verkar alltså ha ett öst-nordisk ursprung.

I gammalnorsk får också enkla spjut (utan huvud), jämte vanliga nålar, en terminologi där "skaftet" går direkt över i en "fal", vilken slutar med den syl-skärpta spets som man i väster kallade "odde"/"edge". Numer heter det också i väster "spyd-spiss" (No) eller "spyd-spids" (Dk).

Innan Willhelm I verkstälde det stora språkskiftet över England hade öbefolkningen samma språk som medelålderns skandinaver, angler och friser. Därför hittar man fortfarande ord som "odd" och "egg" i samband med vassa tankar och delningar ("odds"), jämte endera "eggande" motiver. I mellan-Norge kallar man sjunkande (befruktade) fågel-egg för "skärpta" eller "strypta". Ordet "egg" beskriver alltså en äntlig och definitiv "avgränsning" eller den definitiva "point-of-impact".

Denna slutgiltighet definierar inte bara fysiska former, men också filosofiska betydelser och meningar. Med begreppet "nålens egg" använder engelskmännen fortfarande sin forn-nordiska kulturarv för att beskriva det SYL-SKÄRPTA fenomenet "kunskap" - även om dom nu skriver ordet lite konstigt, med formen "knowl-edge".  

[Ragnfast]

Hur förklarar man ett namn som Faludden? Lite tårta på tårta där. Att vara fal är ju annars att vara mutbar. Man har tankeskärpa och ett slipat intellekt. Man kan vara vass i repliken och uppeggad, men det betyder mer att man är upphetsad idag. Ord som klang och klinga är väl såna som är ljudhärmande, som svisch t.ex. ?

En sax är ett eneggat svärd, sweard är ett längre tvåeggat, mäekir kommer jag inte ihåg på rak arm, men jag har för mig att det ett kortare svärd och skolm är en stor eneggad, bredbladig kniv. Skolm och skalm kanske är samma ord? Mäekir vet jag inte vad det kan betyda, kanske ett svärd att stöta i magen....? Kanske maken till det andra vapnet? Och hur är det med orden ax och yxa? Ygg och öga (jmfr. Oden)?

[tty]

Fal- i Faludden och adjektivet fal är två olika ord som råkat sammanfalla.

Fal- i Faludden, Falköping, Falan, Falun är rotbesläktat med fält, flak, flat och slaviska polje. Det kommer av en indoeuropeisk rot som som betyder platt, slät.

Adjektivet fal kommer av en annan indoeuropeisk rot pel- som betyder sälja, byta bort (finns bl a i grekiska och sanskrit). Den som är fal är alltså till salu.

Ja, klang och klinga är ljudhärmande. Det är osäkert om liknande ord i andra indoeuropeiska språk är besläktade eller har uppstått självständigt.

Ax kommer av en ieur rot akus "vass", men yxa är troligen inte besläktat, kommer av ieur agvesi "yxa".

Sax betyder mycket riktigt eneggat svärd. Betydelseförskjutningen till "klippredskap" är nordgermansk. Det samgermanska ordet för sax är bevarat i engelska "shears" (ullsax) och i uttrycket skärslipare (=saxslipare).

Skalm och skolm är mycket riktigt släkt, både kommer av ieur verbstammen skel- "klyva". En skalm är alltså ett kluvet trästycke. Om en skolm syftar på att man klyver saker med den, eller ursprungligen var ett ord för ett träsvärd, eller kanske rent av går tillbaka till flintdolkarnas tid (som man ju faktiskt klöv stenar för att tillverka), är omstritt

[Ragnfast]

Ett lite mer uttömmande svar, tack för det. Agvesi låter som en vass egg, eggvass.
Att sälja saker till folk heter på engelska to peddle, så där hade vi pel och fal. När vi säger ren och skär har det väl snarare betydelsen hel och hållen än nybadad och rosa.