Det blir alltmer intressant. I den svenska upplagan av Johannes Jörgensens bok om Birgitta upptäckte jag på slutbladet att översättaren inte tagit med hans notförteckning då ”de är så omfattande att de högst väsentligt skulle fördyra den svenska upplagan. Vidare torde de, som äro intresserade av den vetenskapliga apparaten, självfallet läsa originaltexten (alltså på danska)”. Eftersom jag i högsta grad är intresserad av ”den vetenskapliga apparaten” blev det ett snabbt samtal till min bibliotekskollega och redan i förmiddags hade jag de danska böckerna i min hand. Och nog kan man tala om en notapparat med mängder av latinsk text. Karl Fredrik, som ju jobbar på Foteviken, blev lyrisk när han såg det och ville genast bege sig till Vatikanens arkiv.
Uppenbart är uppgifterna om vad som hände i Rom strax efter Birgittas död hämtade från dokument som står tidpunkten mycket nära. Och det var inga dåliga vittnen som blev förvånade att kroppens mjukdelar försvunnit: huskaplanen Magnus Petri och en av herr Birgers väpnare vid namn Peter Friis. De anmodade att få fram kokande vatten och de hade med sig rakknivar och andra skärande instrument:
”Och så öppnade de marmorsarkofagen och fann kistan däri, tillbunden och förseglad. (Ett rep hade tidigare slagits om kistan och några sigill hade satts på repet. Min anm.) Och herr Magnus stack händerna därned för att ta upp liket. Och han fann allt kött förtärt och benen låg där utan något kött som om det hade gått tio år och inte fem och en halv vecka efter begravningen …”
Det var augusti månad och värmen kan givetvis ha varit tryckande i Rom. Men något som är väsentligt i saken är att kapellet inne i den gamla stenkyrkan i dessa samtida skrifter påstods vara kallt. Birgittas nära väninna Francesca Sabelli var en av nunnorna i kyrkan. Hon hade varit sjuk en längre tid ”och systrarna avrådde henne från att gå ner i den kalla kyrkan. …. Och inte blott blev syster Francesca inte mer sjuk av att ha suttit på det kalla marmorgolvet en hel natt – nej hon blev verkligen bättre!”
Med uppgiften om en kall kyrka blir detta en omöjlig historia. Antingen har det skett ett helgonmirakel vid graven och allt kött avlägsnat från den bokstavligt talat kalla kroppen av en gudomlig kraft …. eller så har man bytt ut liket mot en sedan länge död.
Jag ser följande möjliga förlopp framför mig. Man befinner sig inne i en klosterkyrka utan tillsyn utifrån varför man obehindrat kunnat öppna en annan grav och låtit de två döda byta plats. Birgitta låg i en svepning så det har varit tämligen lätt att bylta in det äldre skelettet i Birgittas sarkofag. Konstaterandet av ögonvittnet att ”liksvepningen var icke smutsig eller sönder” berättar faktiskt att ett utskiftande skett. Kött kan knappast ruttna och en hel kropp kan inte försvinna utan att en mängd likvätskor bildas. Så har uppenbart inte varit fallet, svepningen var ren. Repet runt Birgittas träkista var endast omslaget och har antagligen kunnat avlägsnats och sättas tillbaka utan att sigillen på knutarna bröts.
Vem har då gjort detta och varför? Jag misstänker faktiskt nunnorna … och var kanske Francesca själv med i detta Houdinitrick? Varför? Kyrkan var den kyrka som Birgitta ofta använt som sin personliga böneplats. Hennes eget krav på var hon skulle vila kan ha väckt strid då det faktiskt är otydligt formulerad. Gud hade nämligen i en uppenbarelse sagt till henne: ”Din kropp ska stanna här i Rom, tills den kan föras till den plats, som är dig beredd”. Svenskarna tolkade detta senare som Vadstena men hur tolkade italienarna det?
Jag tror faktiskt att Birgitta vilar i en anonym grav i det gamla nunneklostret i Rom. Ja, visst är det en häpnadsväckande teori men med befintligt faktamaterial som utgångspunkt tror jag faktiskt att så är fallet.