Författare Ämne: Asatro  (läst 23834 gånger)

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
SV: Asatro
« Svar #80 skrivet: december 30, 2014, 11:24 »
Folksagor och böndernas seder ligger närmare schamanistisk vetande, som kommer från ett möte mellan ensam människa och fysiskt kännbara gudomliga Naturen. Myterna med agerande gudomliga eller halv-gudomliga personer är bara avlägsna allegorier för schamanistisk upplevelse av Världen. Religion är ett medel för att hålla ihop ett samhälle och dess värde bottnar i folkmassans psykologi.

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
SV: Asatro
« Svar #81 skrivet: december 30, 2014, 21:47 »
De som levde i sena antikens Imperium Romanum klassifierade ibland även de högsta gudar som "daimones" - gudar av Nature. Ovanför de fanns Det Högsta Goda. Men t ex emperor Julian ("Apostate") ville ha på den högsta
nivån en hybrid Zeus-Helios-Mithra. (Se hans "Hymn till King Helios") På det viset, de gudar som var personifierade förfäder blev berövade gudomlighetens nimbus.

Detsamma kunde gälla Oden, som hade drag av legendarisk schaman-hövding men han var känd som Den Högste hos alla germaner. Kanske Oden som är känd från vikingatiden är en hybrid av en urgammal gud Wotan
(Gutan hos Langobarder) och några senare schaman-hövdingar som identifierades som "fyllda" med Odens ande på ett schamanskt vis. Snorri Sturluson (Gylf.3) presenterar Oden (Allfödr) som om han var den högste på kristna viset. Men Oden hör till Naturens gudar, som son av Bur och Bestla.

Både aser (ind. asuras) och vanir var "gudarna" av Naturen. Före Oden det var Tyr, som var gudomlig patron av krig och heliga ed, som slutar konflikten. Tyr var son till jätten Hymir (Hym.11,30) Hans farmor var en jättinna som hade 900 huvuden. (Hym.8) I sena nordiska mitologin, Thor är son till Oden och... en jättinna Jörd (Hlödyn eller Fjorgynn). Ändå; med hans Mjöllnir inger han skräck i alla jättar.

I analogin till den triad av emperor Julian, i Norden skulle Det Högsta Goda representeras med Tyr-Ullr-Balder ? Men det hände aldrig, tror jag. Det är stormannagudar av krigarkasten och böndernas gudar, som dominerar.
Fanns det inte en separat socialkast i Norden, som kunde presentera analogin till druider eller braminer?

Utloggad Hans Menzing

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 369
SV: Asatro
« Svar #82 skrivet: december 31, 2014, 09:16 »
Av det jag läst verkar Oden mest vara en krigarnas och överklassens gud medan vanligt folk mest vände sig till Tor som var folkligare.
Men jag tror att man skall vara mycket försiktig med att dra några slutsatser för det lilla vi vet är skrivet av folk som säkert hade bestämda åsikter med sin text. Som att framställa asatron som primitiv och närmast komisk.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Asatro
« Svar #83 skrivet: december 31, 2014, 18:05 »
Boreas- givetvis finns spår av asareligion och även av vaner - folkfester, namn mm. Vad jag menar är att man saknar de asa- eller vantroendes egna berättelser-utom några få runinskrifter. Detta utgöt ett problem - hur mycket av de sena isländska från 1100 elloer 1200-talen, Saxo och de utländska källorna är trovärdiga.

Här finns som du väl vet en mängd fragment och detaljer - inte minst som allegorier och omskrivningar från det forn-nordiska materialet. Sen finns dom traditioner jag redan nämnt inom språktraditionerna - jämte högtider som kan länkas till forn-nordiska kalendrar och högtider som Jul, Pingst, Valborg, Midsommar, Kräftskivor, Skördefester och Påsk.

Grundlaget för dessa högtider är mao. inte av "religiös" karaktär, men knutna till rejäla krafter - som solens och månens och livets cyklar. När man alltid (!) har hedrat just våra närmaste globala grannar - som heliga dagar en gång i veckan - så tyder det ju på att filosofin i botten av traditionerna byggde på observerade realiteter snarare än summor av ideer.

Enligt Adam bestod dom forn-nordiska kulturers centrala ideal av "idoler" - beskrivna som bilder av en central härskarfamilj - representerande dom olika stammarnas gamla förfäder och arnmödrar. I så hänseende stämmer såväl Tacitus, Plinius och dom iriska annaler med Adam - och således med huvudlinjen i Heimskringlan, Eddan och ättesagorna.

I flera av dom nord-europeiska ättetavlor, som angler, saxer, langobarder och franker, beskrivs asernas huvudman (Wodan/Wothin) som den äldsta och (därför?) centrala huvudfamilj i Nord-Europa - varifrån deras respektive kungalinjer - som avknoppningar - fått sin historiska legitimitet som egna ätter. I Gregors beskrivning av Merovingernas ursprung inkluderas såväl asa-ätten/Oden som den julianska ätten efter Caesar. Senaste kejsardynasti av det heliga Rom, vars säte var Wien, anger fortfarande Caesars farbror Sixtus som stamfader till sin familj. Det betyder (givetvis) inte att vi - numer - anser Habsburg-familjen som "gudar" i religiös mening, även om Caesar och hans adoptivson Octavian gärna ville hyllas och helgas - som 'heliga'.

och "vanerna" som den folkgrupp där befolkade 'Vanaheim' - också kallad Vanaland och Vendland - öster om 'Mannaheimr'. Gränsen dom i mellan lär ha följt språkgränsen mellan germansk och uralisk  - vilket placerar den vid Östersjöns östra bredd.

Det mycket mytomspunna Asheim/Asgard - inklusive Midgård - lär ha legat i gränsen mellan dessa. Enligt Karle Krohn stämmer det överens med den uraliska mytologin, där placerar Väinöimöinen och hans familj ikring Snorres 'Balagard' - dvs. Finska vikens norra sida. 

Vad man sen 1800-talets forn-nordiska väckelse kallat "asa-gudar" och "asa-tro" är mao. en anakronism, som källorna egentligen inte ger belägg för. Sen är ju frågan om man i det 21. seklet förmår att läsa dom gamla forn-nordiska sagor, jämte dom forn-gotiska och old-germanska lagar och krönikor, utan medeltidens religiösa slöja för ögonen...

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3559.msg47295.html#msg47295   

Gott Nytt År!  :)
« Senast ändrad: december 31, 2014, 18:36 av Boreas »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”