Självklart har familjegrupper (10-30 par m barn) rört sig främst längs kustbanden i ALLA tider det funnits människa. Inlandsfynd bör vara mer av tillfälliga vistelser, vilka om de återkommer i många generationer ändå kommer att lämna spår efter sig. Spåren av de mer frekventa uppehållsplatserna, d v s längs kustbanden, är idag sedan länge översvämmade av de efteristida haven.
Men det var glest mellan familjegrupperna. Kanske fanns det typ ett 10-tal i hela Norden, som rörde sig över stora områden sässongsvis. Vid havsbanden är kyla ett mindre problem, eftersom havet också ger fet livsmedel, vilket kan kompletteras med fastlandsbaserad föda. Familjegruppernas antal bör även fluktuerat, då svält, olyckor, sjukdomar kunde drabba dem och gruppen hamnade under den långsiktiga överlevnadsnivån 6-8 par med barn. Blev de för få kunde de inte i samarbete skaffa tillräckligt med livsmedel, skydda sig mot rovdjur (aggressiva människor), vårda sjuka/skadade, flytta på sig, bygga saker (t ex båtar). Å andra sidan kunde en familjegrupp om de hittade en riklig livsmedelskälla snabbt (en generation) uppnå den kritiska massa (30 par eller mer) där det blir social oro och oenigheter, vilket innebär att gruppen splittras (man kan fundera över om splittringen skedde med våld eller inte), så att en grupp måste lämna regionen och hitta en ny region att leva i. Det är så människan alltid expanderat. Glöm den romantiserade bilden av den ensamme "vilden", som tillsammans med sin kvinna söker en ny boplats. De skulle inte överleva länge 8000 f kr eller bakåt, såvida de inte hittade en familjegrupp som ville ta emot dem.
Troligen mötte en familjegrupp aldrig en individ ur en annan familjegrupp under sin levnad. Andra människor hörde de talas om genom sagoberättelser. Vi vet inte om en familjegrupp agerade med våld eller tog emot en främmande individ fredligt. Var det fredligt agerade de troligen som inuiter, papuaner, aboriguiner, polynesier, d v s kvinnorna hade samlag med en besökande man (mest värdefullt för gruppens fortbestånd) i avsikt att bli med barn. En besökande kvinna adopterades gärna in i familjegruppen. Utan att veta något om naturens "regler" för "avel", så agerade människan på mest optimala sätt för att upprätthålla den genetiska friskheten. Det räcker med kontakt med en man eller en adopterad kvinna per 1000 år (typ) för att hålla familjegruppen genetiskt frisk. Omständigheterna gynnade samtidigt den mänskliga evolutionens framsteg, vilka språng förutsätter upprepade "flaskhalssituationer".
