Författare Ämne: Tvåspråkiga barn  (läst 11514 gånger)

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
Tvåspråkiga barn
« skrivet: februari 03, 2010, 21:37 »
Min sonson på två år och några månader är tvåspråkig, han pratar ett språk med sin mamma och ett annat med sin pappa. Det funkar perfekt. Jag kan inte låta bli att förundras över med vilken smidighet denne lilla knatte klarar att skilja på sina båda språk. Han säger aldrig ett ord på "fel" språk så att säga. Man kan höra hur han säger något till sin mamma (som jag inte begriper ett jota av) och bara en sekund senare upprepar samma sak på svenska till sin pappa. Med främmande människor likadant, han plockar omedelbart fram rätt språk (efter viss blyghetsfördröjning, möjligen). Det är som om hans språkcentrum redan är uppdelat i två halvor, eller "moder", och jag tror inte att denna extra belastning verkar ha försenat hans språkutveckling nämnvärt.

Varför drar jag upp detta här? Jo, det slog mig häromdagen att barns suveräna möjlighet att lära sig två (eller flera?) språk kanske säger något om den tidiga människans familjeförhållanden. Jag tror att denna tvåspråksförmåga ligger djupt rotad hos människan. Man tror ju att det var vanligt att den blivande makan flyttade hem till mannens grupp (eller vice versa), och tvåspråksförmågan utsäger då kanske att hon faktiskt kan ha kommit långväga ifrån, åtminstone från en annan språkgrupp. Kanske var det rentav vanligt med sådan långväga inflyttning. Utvecklingsbiologiskt skulle man kunna hävda att det blev ett visst "genetiskt tryck" att kunna förstå båda sina föräldrar, de barn som klarade detta bättre hade större chans till överlevnad och förde vidare sina bättre språkgener.

Jag vet att Åsa Larsson har skrivit någonstans i forumet att hon avfärdar tjatet om att det antingen är diffusion eller (storskalig) migration som gör att kulturformer sprids, och att man alltför mycket bortser från att (enskilda) människor rörde sig över stora områden, och att blivande makar också förflyttade sig långt och förde med sig sin kultur och färdighet till makens/makans grupp. Jag är böjd att hålla med henne. Kanske barnets fenomenala förmåga att klara olika språk redan tidigt under uppväxten styrker denna rörlighet.

Vad tror ni? Är detta kanske redan omskrivet i böcker i ämnet?

/Mats

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #1 skrivet: februari 03, 2010, 22:11 »
Jag har samma erfarenhet som du om tvåspråkighet hos barn, både hos mina egna barn samt hos mina barnbarn. De hoppar mellan språken obehindrat och självklart att de inte ens reflekterar själva över det hela, de bara pratar det språk ”som behövs” för stunden.

Jag är ju lite jobbig bland med min ”matematik” men visst måste det vara så att droppvis inflyttande överstiger massinflyttning när det gäller mängden av människor. Droppvis inflyttning sker ju över lång tid regelbundet, massinflyttning sker ytterst sparsamt och enbart under mycket kort tid.

Sedan bör vi ju fundera lite över detta att vi i Sverige levde i mycket små byar. Kanske var invånarantalet ibland bara 10 personer i byn, en ny utländsk fru, eller make, blev då 10% av de som bodde i just den byn. Förändringen / invandringen, kan alltså har varit omfattande lokalt, men ganska liten regionalt.

Om man då ser att det droppar in en person var 10:de år så blir ju påverkan ganska stor, speciellt om de invandrande personerna är i fertil ålder. En sådan droppvis invandring påverkar en hel bygd en hel del. Även språkligt naturligtvis - samt vi bör ju räkna med att även kunskap överförs, nya sätt att göra krukor, hur man får mer gröda, andra sädesslag, nya redskap, osv. hela samhället påverkas – men inte explosionsartat – förändringen går sakta och tar tid – men den är ständigt där och på några generationer har en stor skillnad uppstått.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #2 skrivet: februari 03, 2010, 23:12 »
Har själv funderat en del på det där och läst på lite grann, vår lilla familj är tvåspråkig och skall inom några veckor fyllas på med barn, peppar peppar.

Att barn klarar tvåspråkighet är ju konstaterat. Men intressant är också att även enspråkiga barn talar olika med mamma och pappa, och för den delen med andra människor också. Så är vi väl lite till mans men kanske är det tydligast bland barn.

Så min tanke är att kanske förmågan att prata på rätt sätt är viktig för alla barn, kanske för att bli både mammas och pappas och kanske farmors ögonsten och på så vis öka sina chanser. Denna förmåga kombineras sen med barns fenomenala inlärningsförmåga vilket bl.a. ger tvåspråkighet i en miljö som kräver det.

Det motsäger ändå inte din tanke Mats då själva flerspråkigheten i sig, vare sig det är hos barn eller vuxna, måste ha varit en stor fördel just vid den typ av situation du nämner.

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Måns Sjöberg

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
    • Watercolor painting
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #3 skrivet: februari 04, 2010, 08:20 »
Jag jobbar i en trespråkig skola och har märkt att barnen blir helt tvåspråkiga om föräldrarna är helt konsekventa med sina språk. Trespråkighet verkar vara svårare att uppnå, kanske därför att det sällan är mer än två språk hemma, men jag har träffat två barn som talar fem språk obehindrat (och för den delen några som inte talar något språk alls särskilt bra).

Jag tror också att denna förmåga är gammal. Om vi gick tillbaka några hundra tusen år, så skulle vi nog se att kommunikationen mellan olika grupper och människor inte var så tät att de alla talade likadant, men väl så tät att många fick höra andras sätt att tala lite då och då och säkert gifte sig över språkgränserna. Så vi har säkert alltid haft nytta av en förmåga att lära oss mer än ett språk.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #4 skrivet: februari 04, 2010, 10:03 »
Jag vet att Åsa Larsson har skrivit någonstans i forumet att hon avfärdar tjatet om att det antingen är diffusion eller (storskalig) migration som gör att kulturformer sprids, och att man alltför mycket bortser från att (enskilda) människor rörde sig över stora områden, och att blivande makar också förflyttade sig långt och förde med sig sin kultur och färdighet till makens/makans grupp. Jag är böjd att hålla med henne.

Har för mig att isotopstudier gjorda på skelett från Falbygdens gånggrifter tyder på att en del av individerna var inflyttade från andra områden. Man kan kanske anta att dessa individer gift in sig i olika lokala släkter.


Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #5 skrivet: februari 04, 2010, 10:42 »
Det finns tydligen studier av indianstammar i amazonas där en man måste gifta sig med en kvinna från en annan stam, som talar ett annat språk, och att kvinnan sedan ska flytta till mannens stam och lära sig språket - men att barnet lär sig bådas språk. Eller något i den stilen. Lite märkligt, men det antyder ju att man i forntiden absolut kan ha haft många kopplingar mellan olika språkfamiljer och språkgrupper.

//Henrik

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #6 skrivet: februari 04, 2010, 10:45 »
Intressant!

Betr. Jerrarks exempel från Falbygden: Det understryker förstås att man måste ha ett lite större material från en grupp/boplats när man gör isotopstudier eller DNA-analyser, innan man drar några slutsatser om människorna där.

/Mats

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #7 skrivet: februari 04, 2010, 10:54 »
Antalet språk blir förre i världen och det är en utveckling som tydligen eskalerat det senaste århundradet. Det är inte omöjligt att olika klaner, eller till och med enskilda familjer haft olika språk. Just när det gäller sydamerikanska indianer hörde jag något tragiskt för en tid sedan. Det var en man och en kvinna som var de sista kvar av sin stam och de förstod inte varandra, då män och kvinnor inte talade samma språk. Det låter konstigt och jag kommer inte ihåg vara jag fått det från, men det kanske någon annan där ute känner till? Inte nog med att barn lätt blir tvåspråkiga, de flesta barn hittar ju även på sina egna språk. ("Barn är ett folk och de bor i ett främmande land....")

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #8 skrivet: februari 04, 2010, 12:52 »
Det var en man och en kvinna som var de sista kvar av sin stam och de förstod inte varandra, då män och kvinnor inte talade samma språk.

Ja, det är ju nästa fråga om man antar att det var vanligt förr att barn hade föräldrar med varsitt språk: Hur förstod föräldrarna varandra? (Nu ska jag inte dra något dåligt skämt á la "skönt att slippa förstå gummans tjat"). Det tar ju som bekant längre tid som vuxen att helt lära sig ett nytt språk. Är det fel att anta att det var lättare i gamla tider att lära sig ett nytt språk, mängden begrepp borde väl varit färre än idag? Man drogs inte med ord som "marknadsanalytiker", "rusningstrafik", "förstagångsväljare" osv. som behövde översättas. :P Och kanske var det så, som Måns var inne på, att man ändå hade tillräckligt täta kontakter med den andra språkgruppen för att åtminstone kunna kommunicera någotsånär.

/Mats

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #9 skrivet: februari 04, 2010, 13:08 »
Ja, det är ju nästa fråga om man antar att det var vanligt förr att barn hade föräldrar med varsitt språk: Hur förstod föräldrarna varandra? (Nu ska jag inte dra något dåligt skämt á la "skönt att slippa förstå gummans tjat"). Det tar ju som bekant längre tid som vuxen att helt lära sig ett nytt språk. Är det fel att anta att det var lättare i gamla tider att lära sig ett nytt språk, mängden begrepp borde väl varit färre än idag? Man drogs inte med ord som "marknadsanalytiker", "rusningstrafik", "förstagångsväljare" osv. som behövde översättas. :P Och kanske var det så, som Måns var inne på, att man ändå hade tillräckligt täta kontakter med den andra språkgruppen för att åtminstone kunna kommunicera någotsånär.

/Mats


Även om man inte är något språkgeni så lär man sig snart förstå varandra. Många tvåspråkiga par utvecklar nästan ett sorts eget pidginspråk där ord från båda språken ingår. Detta kompletteras med olika gester och åtbörder. Efter ett tag lär sig ju också för det mesta den part som flyttat till den andres miljö det språk som de flesta i omgivningen talar (åtminstone hjälpligt) .

Man kan undra om språken förr var så enkla. Ofta hade man en mängd olika beteckningar på olika naturföreteelser och hantverk, vilka ofta försvunnit i moderna sammanhang. Även beteckningar på sociala relationer och släktskapsförhållanden kunde vara nog så rikhaltiga och komplicerade.

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #10 skrivet: februari 04, 2010, 14:00 »
Har tyvärr ingen praktisk erfarenhet av detta själv, men en kompis till mig och hans ryskspråkiga andra hälft uppfostrar sitt barn i bägge språken, och jag kan inte vara annat än avundsjuk. Vilket plus att ha två "modersmål". Det gör det ju också desto lättare för barnet att lära sig fler språk, och tänka utanför "boxen" när det växer upp.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #11 skrivet: februari 04, 2010, 14:05 »
Är det fel att anta att det var lättare i gamla tider att lära sig ett nytt språk, mängden begrepp borde väl varit färre än idag? Man drogs inte med ord som "marknadsanalytiker", "rusningstrafik", "förstagångsväljare" osv. som behövde översättas. :P Och kanske var det så, som Måns var inne på, att man ändå hade tillräckligt täta kontakter med den andra språkgruppen för att åtminstone kunna kommunicera någotsånär.

/Mats

Antalet beteckningar har nog inte minskat, bara områdena inom vilka de används. Vi behöver inte längre skilja på 10 sorters snö varför vi inte (längre?) har beteckningar för det.
Språken har ju också en tendens att förenklas över tid, jmf tex runsvenskan med dagens svenska, reduceringen av kasus etc
Qui tacet, consentit

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #12 skrivet: februari 04, 2010, 14:07 »
Romantikern i mig vill gärna tro att man la ut texten mer när man talade - kanske sjöng man rent av - eftersom man hade så mycket mer tid än vad vi har. Där tror jag man kan lära en del av att studera aboriginer och andra urbefolkningar.

Kommer att tänka på enterna i Sagan om Ringen. Men det räcker med att gå tillbaka bara hundra år i tiden, och läsa Tolstoj, när han beskriver hur ett löv faller till marken på en hel sida t.ex.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #13 skrivet: februari 05, 2010, 08:01 »

Utloggad Daniel91

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #14 skrivet: april 29, 2010, 22:03 »
Jag är tvåspråkig och jag tänker inte på att jag byter språk. Jag talar oftast hebreiska med mamma och svenska med pappa, men ibland så blandar jag fritt utan att tänka på. Det "värsta" som hänt mig med de båda språken var när jag var yngre (i 4:an tror jag) och jag skulle hålla ett föredrag. Det började fint och jag använde svenska men efter halva föredraget blev jag nervös och fortsatte på hebreiska i runt en minut innan min lärare stoppade mig. Men jag tror också att denna förmåga måste vara gammal.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #15 skrivet: maj 01, 2010, 16:56 »
Intressant! Jag skulle våga gissa att det är så att vårt språkcentra behöver lite feedback från en annan talande för att så att säga automatiskt switcha in på rätt språk. Eller en överordnad signal från annan del av hjärnan som utifrån miljön eller att man känner till mottagaren vet vilket språk man ska använda. När du höll föredrag fick du ingen återkoppling, det var ju bara du som talade. Och i nervositeten blockerades den överordnade signalen som skulle ha sagt dig att du hade en svenskspråkig lyssnarskara framför dig.

Ursäkta om jag lekte amatör-hjärnforskare, men kanske bättre det än amatör-hjärnkirurg.  :D

Något liknande (men lite väsensskilt ändå) har faktiskt hänt mig när jag t.ex. har varit i England några veckor och kommit hem till Stockholm. Ute på stan har jag varit på vippen att börja tilltala något främmande affärsbiträde, kypare e.d. på det engelska språket, men hejdat mig i sista stund. Andra har säkert gjort samma erfarenhet. Utlandsvistelsen har alltså, bara efter några veckor, börjat prägla in i mig att främmande människor automatiskt innebär engelska språket. Och då är jag ändå inte tvåspråkig på det "äkta" sättet.

Med en term från informationsteknologin skulle man kanske kunna säga att val av rätt språk i en viss situation är en fråga om "förhandling om protokoll" mellan två parter. Om person A möter en vilt främmande person B så måste någon av dem, säg person A, chansa med att säga något på ett av sina språk. Person B kan då bekräfta på samma språk om han/hon besitter det språket, annars får B ta fram det språk som B besitter. Varvid A kan anpassa sig, om det går. Eventuellt kan inte parterna enas om ett gemensamt språk och då blir det teckenspråk och gester som gäller, och några större möjligheter till samtal öppnas inte. I praktiken avgör miljön eller det faktum att man känner till mottagaren valet av språk, så någon "förhandling" behövs inte.

En fråga efter denna (antagligen långrandiga) utläggning: När jag tänker tankar så har jag liksom uppfattningen att jag tänker på det svenska språket, känns nästan som man sätter ord på sina tankar på något sätt. Även när jag är utomlands och talar engelska hela dagen så tänker jag för mig själv på svenska, tror jag. Vilket språk tänker du på när du tänker tankar för dig själv? Eller växlar du där också på något sätt?

/Mats



Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #16 skrivet: maj 01, 2010, 23:32 »
Väldigt intressant Mats , och inte alls långrandigt.

Jag och min sambo kommunicerade de första två åren på engelska då vi inte förstod varandras modersmål.  Jag talar engelska väldigt ofta i jobbet, vissa dagar mer än svenska, så jag är van vid språket. Kanske därför började jag redan efter någon vecka på besök hos henne tänka på engelska, och även drömma. Med daglig kontakt på telefon så bibehölls detta, så att så fort jag var i engelskspråkig miljö slog det om. Därefter delade hjärnan upp det så att när tankarna på något sett involverade henne så slog det över till engelska...   som exempel dök tanken upp som "have to book tickets". Detta då trots att jag var i svenskspråkig miljö.   Hjärnan lärde sig relativt snabbt, men när sen hon började prata svenska så fattade inte hjärnan detta direkt. Under lång tid kunde jag periodvis tänka på engelska för att sen översätta till svenska när jag pratade med henne.  I vissa situationer händer detta fortfarande.

Knepigt va?  Men det är som med protokollen Mats, om dom väl finns där och fungerar finns ingen anledning att byta. Hjärnan vet ju redan att det funkar och behöver inte söka alternativ.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad sockerfri

  • Stammis
  • Antal inlägg: 452
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #17 skrivet: maj 02, 2010, 20:03 »
Jag är trespråkig om vi inkluderar engelska som jag kan tala väldigt bra och läsa obehindrat. Ett av språken fördes hit genom migration, det andra är inhemskt och det tredje är istort sett lingua franca. :)

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #18 skrivet: maj 02, 2010, 20:50 »
Nyare pedagogisk forskning har visat att små barn runt 2-årsåldern  kan lära sig 2 - 3 - 4 och till och med fler språk, samtidigt, med olika grammatik och tala med olika personer på olika språk utan att behöva fundera på vem man pratar med.  I den åldern har man något som kallas "språkfönster".   Även efter att fönstret är stängt kan man även nya språk -  senare i livet  -  både i  6 årsåldern  och 66 årsåldern, men då är andra delar av hjärnan inblandad.  Detta kan man följa med PET-kamera undersökningar och andra hjärn-scanningsmetoder.     
Själv ser jag fram emot att lära mej latin när jag får mer tid,  när jag kommer till  i 90-årsåldern, - för jag vet ju att det inte är för sent.  :)

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Tvåspråkiga barn
« Svar #19 skrivet: maj 02, 2010, 22:29 »
Onekligen ett mycket intressant ämne, och ännu konstigare blir det när man läser om folk som vaknar upp efter en olycka och talar en annan dialekt, eller t.o.m. ett annat språk.
Den senaste månaden har jag läst om två olika fall i tidningarna, så det måste hända oftare än vad man tror.

Själv är jag usel på matematik, och brukar säga att jag har två högerhalvor, men jag är utan att skryta ganska musikalisk, och det tror jag hänger intimt samman med språk- förståelse/språkbegåvning. Jag var tidigare inne på att de första människorna kanske snarare sjöng än talade med varandra i ett avlägset förflutet. Varför inte?

Kan man berätta en rolig historia på ett annat språk och få folk att skratta, ja då tror jag man kan säga att man är så gott som tvåspråkig. Det är mitt förhållande till engelska, vilket är litet lustigt, eftersom jag aldrig läst en läxa. Tror nästan att jag levt ett tidigare liv i England. Ibland drömmer jag på engelska, men också på danska eller t.o.m. tyska, som jag läste på gymnasiet för hundra år sen och aldrig fått användning för, eftersom alla tyskar vill tala engelska med en.