Det beror nog på hur pass intresserad man är av att lyssna på historier om sin släkt. Jag tycker att det är fascinerande att lyssna på mina föräldrar och höra deras berättelser om hur det var att växa upp under andra världskriget (mina föräldrar är båda födda i mitten av 30-talet).
Deras berättelser är väldigt skilda från varandra, mamma växte upp på landet utanför Malmö och har berättat om amerikanska bombplan som landade på Bulltofta och om ett amerikanskt plan som nödlandade i deras höstack...Pappa, som växte upp inne i Lund, berättar om efterlängtade paket från släkten i Amerika med riktigt kaffe (som min gammelfarmor sparade till krigsslutet) och nylonstrumpor. Min farfar, som hade eget åkeri, körde kol och koks med häst och vagn medan farmor låg och rensade sockerbetor ute på åkrarna. Pappa har även berättat om den kvällen Lund bombades, han bodde i närheten där bomben fälldes och alla deras fönsterrutor sprängdes sönder av detonationen.
Jag gör mitt bästa för att föra dessa berättelser vidare till den yngre generationen i släkten, det går lite trögt, men skam den som ger sig
/Åsa.