|
Karlfredrik
Veteran
Offline
|
 |
« skrivet: Januari 29, 2010, 10:27 » |
|
Jag är förvånad över det stora antal kvinnooffer som hittats i danska mossar. Vilka var de och varför offrades de? De flesta tycks vara från brons eller järnålder. Offrade män kan ju förklaras med krigsfångar, upprorare, förbrytare eller kungens rivaler.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
Ragnfast
|
 |
« Svara #1 skrivet: Januari 29, 2010, 17:24 » |
|
Det måste vara av stark symbolisk karaktär, mossen är den kvinnliga principen, skötet som kvinnan återbördas till för att säkra årsväxten? Jmf. Skede mosse (sköte) eller Fittja (liten tuva, våtmark).
|
|
|
|
|
Loggat
|
Ave prima! Sempre viva.
|
|
|
|
bornfalk
Novis
Offline
|
 |
« Svara #2 skrivet: Januari 30, 2010, 15:14 » |
|
Offrade män kan ju förklaras med krigsfångar, upprorare, förbrytare eller kungens rivaler.
Inte för att dra detta till genus-tråden men jag kan nog föreställa mig att en del kvinnor kunde tas som krigsfångar, ses som förbrytare eller vara inblandade i fatala politiska spel.
|
|
|
|
|
Loggat
|
You dig?
|
|
|
|
gangrade
Stammis
Offline
|
 |
« Svara #3 skrivet: Januari 30, 2010, 15:28 » |
|
Med risk för påhopp och att få mina egna fördomar slängda i mitt ansikte, men... många kvinnliga offer skulle väl kunna tyda på en manligt dominerad krigsvänlig organisation ety en kvinna i ett sådant sammanhang skulle kunna anses "disposable", jmf med dagens krig där kvinnor o flickebarn ofta utsätts för övergrepp. Det kan kanske ha ett sammanband med att männen o pojkarna deltar i kriget och därför inte finns närvarande under övergreppen (jag menar, annars skulle de också kanske ha offrats/förnedrats av erövrarna). Ren spekulation alltså, något jag dock är ganska bra på.
|
|
|
|
|
Loggat
|
Qui tacet, consentit
|
|
|
|
Karlfredrik
Veteran
Offline
|
 |
« Svara #4 skrivet: Januari 30, 2010, 16:02 » |
|
Bornfalk skrev: Inte för att dra detta till genus-tråden men jag kan nog föreställa mig att en del kvinnor kunde tas som krigsfångar, ses som förbrytare eller vara inblandade i fatala politiska spel. Enligt isländska sagorna var det endast män som avrättades av krigsfångar, kvinnor blev trälar. Undantag fanns : http://no.wikipedia.org/wiki/Gunhild_KongemorI alla andra kända samhällen med dödsstraff avrättas mycket flera män för mord än kvinnor, och det vikingatida straffet för häxeri var strening på Island. Om mossliken var förbrytare borde med andra ord vara en tydlig övervikt av män.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
pentakel
Medlem
Offline
|
 |
« Svara #5 skrivet: Januari 30, 2010, 16:40 » |
|
Bornfalk skrev: Enligt isländska sagorna var det endast män som avrättades av krigsfångar, kvinnor blev trälar. Undantag fanns : http://no.wikipedia.org/wiki/Gunhild_KongemorI alla andra kända samhällen med dödsstraff avrättas mycket flera män för mord än kvinnor, och det vikingatida straffet för häxeri var strening på Island. Om mossliken var förbrytare borde med andra ord vara en tydlig övervikt av män. De isländska sagorna är dock ifrågasatta som källor redan vad gäller vikingatid (även om jag inte motsäger att de kan ha intressanta och korrekta detaljer) - men de bör knappast användas för att förklara förhållanden under äldre järnålder och bronsålder. För övrigt var väl de flesta som dömdes för häxeri på Island just män, om jag minns rätt?
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
tty
Veteran
Offline
|
 |
« Svara #6 skrivet: Januari 30, 2010, 20:02 » |
|
Såvitt jag vet var alla som dömdes till döden för häxeri på Island män. Detta beroende på att man där trodde på trollkarlar men inte på häxor. Det fanns f ö andra områden där en stor proportion av "häxorna" också var män, Skottland och Estland t ex.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
Ragnfast
|
 |
« Svara #7 skrivet: Januari 31, 2010, 11:21 » |
|
Bornfalk skrev: Enligt isländska sagorna var det endast män som avrättades av krigsfångar, kvinnor blev trälar. Undantag fanns : http://no.wikipedia.org/wiki/Gunhild_KongemorI alla andra kända samhällen med dödsstraff avrättas mycket flera män för mord än kvinnor, och det vikingatida straffet för häxeri var strening på Island. Om mossliken var förbrytare borde med andra ord vara en tydlig övervikt av män. Vi kan ju inte veta vilka juridiska förhållanden som gällde på den tiden, eftersom det inte finns någon dokumentation, utan endast hörsägen upptecknad långt senare, men jag har för mig att en man var juridiskt ansvarig för sin kvinna. Det var först någon gång på 1800-talet som en ogift kvinna blev myndig, vid 25 års ålder, något som hon gav upp om hon gifte sig.
|
|
|
|
|
Loggat
|
Ave prima! Sempre viva.
|
|
|
|
pentakel
Medlem
Offline
|
 |
« Svara #8 skrivet: Januari 31, 2010, 13:10 » |
|
Man kan tycka att det borde vara skillnad på en kringsfånge eller härskarrival och en förbrytare; att personen har blivit utsatt för rituellt mord behöver inte betyda att den är offrad. Ett offer förutsätter en mottagare och det vore underligt att ge den mottagaren något man själv uppfattade som dåligt, som en förbrytare. Britt-Marie Näsström har nog skrivit en del om detta.
Tänker man på det viset kan de offrade kvinnorna snarare ha varit värdefulla på ett eller annat vis - högt uppsatta, ur en viss grupp eller klass eller liknande. Men det förutsätter att man tror att de är just offrade och inte "bara" rituellt tagna av daga.
Vi vet f.ö lite om hur män och kvinnor förhöll sig juridiskt till varandra under bronsålder och äldsta järnålder. Skillnaden kan ha varit lika stor mellan 1800-tal och yngre järnålder (då kvinnor i de övre samhällsskikten i vissa regioner helt uppenbart kunde äga egendom och agera självständigt) som mellan yngre järnålder och bronsålder.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
Ragnfast
|
 |
« Svara #9 skrivet: Januari 31, 2010, 15:00 » |
|
Good point! Tacitus beskriver de germanska kvinnorna i berömmande ordalag, att man håller dem i hög aktning. Hos kelterna drog hela klanen i krig och kvinnorna var med och uppmuntrade sina män och förband deras sår. Därför var också deras nederlag lika totala som deras segrar.
Det finns en bok som heter "Skuggor av måsar", vem författaren är har jag glömt, som handlar om de iriska kelterna. Där berättas det bl-a. om ett matriarkalt samhälle där den unge "sädeskungen" får leva med den åldrade drottningen i högönsklig välmåga ett år, innan han offras till gudarna. Det var många år sen jag läste den, men jag tyckte den var riktigt bra. Läste faktiskt om den.
|
|
|
|
|
Loggat
|
Ave prima! Sempre viva.
|
|
|
|
Jerrark
Veteran
Offline
|
 |
« Svara #10 skrivet: Januari 31, 2010, 15:09 » |
|
Good point! Tacitus beskriver de germanska kvinnorna i berömmande ordalag, att man håller dem i hög aktning. Hos kelterna drog hela klanen i krig och kvinnorna var med och uppmuntrade sina män och förband deras sår. Därför var också deras nederlag lika totala som deras segrar.
Ett gott exempel på det är ju drottning Boudiccas nederlag, år 61, i vad kelterna trodde skulle bli en överlägsen seger mot romarna. I det slaget fanns ju både kvinnor och barn med för att se hur deras män skulle krossa romarna. Nu blev det istället tvärtom och även kvinnorna och barnen drabbades av romarnas vrede.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|
Karlfredrik
Veteran
Offline
|
 |
« Svara #11 skrivet: Januari 31, 2010, 15:14 » |
|
tty citat: Såvitt jag vet var alla som dömdes till döden för häxeri på Island män. Detta beroende på att man där trodde på trollkarlar men inte på häxor. Det fanns f ö andra områden där en stor proportion av "häxorna" också var män, Skottland och Estland t ex. I sagorna nämns också kvinnor som stenas för häxeri. Jag gick igenom alla som fanns översatta för Fotevikens räkning. Jag minns inte sagen just nu, det var fråga om blodshämnd på hennes son, hon "förvände synen" på förföljarna tre gånger och blev stenad. Detta utesluter givetvis inte att män dömdes som trollkarlar.
|
|
|
|
|
Loggat
|
|
|
|
|