Författare Ämne: Behöver vi arkeologin och kulturarvet?  (läst 8551 gånger)

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Behöver vi arkeologin och kulturarvet?
« Svar #20 skrivet: december 21, 2009, 19:04 »
I en tid då folk inte tänker längre än vad näsan räcker anser jag, som arkeolog och konstvetare, att jag har en skyldighet att hålla emot och framhålla värdet av det som överlever oss alla. Jag vill inte att historien ska döma ut oss som kortsiktiga, egotrippade idioter.

Utloggad Zoomzky

  • Stammis
  • Antal inlägg: 133
SV: Behöver vi arkeologin och kulturarvet?
« Svar #21 skrivet: december 30, 2009, 09:44 »
Jag har den uppfattningen att de flesta människor har ett inneboende intresse för historia och förhistoria i synnerhet i sin hemtrakt. Ofta brister det i okunskap och ovetande om att det faktiskt finns mitt framför ögonen.....

Råkade ut för ett klassiskt exempel på ovanstående i min hemstad där kommunens trädgård/markserviceföretag planterade tulpaner på gravhögarna i ett folkvandringstida gravfält. Detta gravfält är stadens synligaste fornlämning och en av norrlands 10 största gravfält men förvånade nog vet få härnösandsbor om att det existerar. (Om man passerar Härnösand billedes skär E4:an rakt igenom gravfältet och man ser tydligt gravhögarna)

Vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser vissa av kommentarerna till artikeln..
http://allehanda.se/start/harnosand/1.1478587

Historielösa människor är farliga.....

/M


Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Behöver vi arkeologin och kulturarvet?
« Svar #22 skrivet: december 30, 2009, 14:30 »
Så tokigt det kan bli! Och i all välmening. Påminner mig om när jag drog upp en busslast människor på en av Malmös största bronsåldershögar, Skäfvehög, och berättade om graven, om den trästamskista som återfanns på 1800-talet etc. Jag noterade en kvinna i medelåldern som kom ut ur sitt kolonistugehus ca 40 meter från högen. Hon stod där och lyssnade intensivt. När jag kom ner kom hon fram och tackade mig. Hon hade haft kolonistugan hela sitt liv men aldrig förstått att den jätelika högen var en grav. Ingen hade upplyst henne, inga skyltar fanns trots att en av Malmös mera trafikerade cykelbanor stryker förbi högen.

Nej, hon planterade inte tulpaner på gravhögen. Och hon kommer definitivt inte att göra det för nu vet hon vad det är och vilka kulturvärden det finns i den stora jordhögen. Allt handlar om att upplysa "vanligt" folk. Tyvärr har ordet "folkbildning" i dag helt förlorat sin betydelse - det anses som skällsord, något som statsmakten förr påtvingade folk. Senast jag såg det i tryck yttrade sig en hög kulturtjänsteman i Malmö i pressen förklemande om detta uttryck. Man tar sig för pannan. Folkbildning har alltid varit frivilligt - ett sätt för de som kan och vet lite mer att helhjärtat dela med sig till de som vill lära lite mer. Min erfarenhet säger mig att det behövs mycket och bred folkbildning om vårt kulturlandskap i dagens Sverige.