Så tokigt det kan bli! Och i all välmening. Påminner mig om när jag drog upp en busslast människor på en av Malmös största bronsåldershögar, Skäfvehög, och berättade om graven, om den trästamskista som återfanns på 1800-talet etc. Jag noterade en kvinna i medelåldern som kom ut ur sitt kolonistugehus ca 40 meter från högen. Hon stod där och lyssnade intensivt. När jag kom ner kom hon fram och tackade mig. Hon hade haft kolonistugan hela sitt liv men aldrig förstått att den jätelika högen var en grav. Ingen hade upplyst henne, inga skyltar fanns trots att en av Malmös mera trafikerade cykelbanor stryker förbi högen.
Nej, hon planterade inte tulpaner på gravhögen. Och hon kommer definitivt inte att göra det för nu vet hon vad det är och vilka kulturvärden det finns i den stora jordhögen. Allt handlar om att upplysa "vanligt" folk. Tyvärr har ordet "folkbildning" i dag helt förlorat sin betydelse - det anses som skällsord, något som statsmakten förr påtvingade folk. Senast jag såg det i tryck yttrade sig en hög kulturtjänsteman i Malmö i pressen förklemande om detta uttryck. Man tar sig för pannan. Folkbildning har alltid varit frivilligt - ett sätt för de som kan och vet lite mer att helhjärtat dela med sig till de som vill lära lite mer. Min erfarenhet säger mig att det behövs mycket och bred folkbildning om vårt kulturlandskap i dagens Sverige.