Vi har väl hört ateistiska röster ganska länge: Sovjetynionen sedan 1917. Östeuropa sedan 1945,I Sverige Hedenius 1949.Den förste namngivne Ateisten skall enligt koranen vara kung nimrod, i antika Grekland och Rom var icke-troende belagda i texterna.
Personligen tycker jag vi inte har kommit längre sedan bronspåldern: vi vet inte varför universum uppstod eller vad som kommer att hända mede detr i framtiden eller om det är ändligt eller oändligt.Gamla myter ersätts av nya myter
Man kan fundera på om frågan varför universum uppstod överhuvudtaget är meningsfull? Kanke är det ungefär som att fråga sig hur färgen grönt smakar eller vad stenar tänker på.
Piankhy skriver:Jag hänger inte med - universums existens måste rimligen ha en logisk,naturvetenskaplig förklaring, inte som Piankhy antyder ett rent fantasifoster. Om man inte anser livet vara en dröm eller illusion.
Jag tror inte att universum är ett fantasifoster, men jag undrar om man verkligen kan fråga sig varför universum finns? Kanske det inte finns någon orsak till att det finns, det bara finns? Varandet kanske är sin egen orsak.
Piankhy skrev: Jag tror inte att universum är ett fantasifoster, men jag undrar om man verkligen kan fråga sig varför universum finns? Kanske det inte finns någon orsak till att det finns, det bara finns? Varandet kanske är sin egen orsak.Är vi inte nu tillbaka i en religion - dogmer som inte får ifrågasättas?